Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Abdul, 8, hann inte få poliovaccinet i tid

För sent för droppar. Abdul Aziz, 8, Blev förlamad i en hand och en fot när han var åtta månader. Han lider av misstänkt polio.Foto: Martin von Krogh

GAROWE/PUNTLAND. Abdul Aziz, 8, har misstänkt polio. Hans fotled är vanskapt och han är förlamad i vänstra sidan.

Men hans pappa tröttnade på honom och nu måste mamman Samsam, 30, ensam ta hand om de sju syskonen.

Om Abdul Aziz bara hade fått några droppar poliovaccin hade allt sett annorlunda ut.

SOMALIA

ANTAL INVÅNARE: 10,1 miljoner.

INVÅNARE 0-14 ÅR: 44,5 procent.

SPÄDBARNSDÖDLIGHET: 103,7 av 1 000 (2012).

MÖDRADÖDLIGHET: 10 per 1 000 levandefödda barn (2010).

FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD VID FÖDSELN: 50,8 år.

LÄSKUNNIGHET: 37,8 procent (män: 49,7 procent, kvinnor: 25,8 procent).

ANTAL BARN/KVINNA: 6,26.

ANTAL INVÅNARE MED HIV: 34 000 (2009).

BNP/PER PERSON: 600 dollar (2010).

Puntland: Puntland styrs av klanhövdingar sedan 2003 och utgör spetsen på Afrikas horn. Här bor 3,9 miljoner (uppskattning från 2009), varav 52 procent är nomader.

KONFLIKTSTATUS: Hög. Även om stridigheterna avtagit och en övergångsregering inrättats är terrordåd vanliga, klanmiliser styr på många ställen och piratverksamheter är mest lönsamma inkomstkällan.

HUVUDPROBLEMATIK: 1,1 miljoner människor lever på flykt till följd av inbördeskrig och torka. Sjukvården och skolsystemet fungerar bara fläckvis. Inom al-Shaabab beräknas tre fjärdedelar av styrkan vara barn, men även regeringsstyrkan rekryterar minderåriga.

Källor: The world factbook (CIA) och Landguiden (UiP)

Detta gör Unicef i landet

Finansierar många olika projekt i Somalia för såväl hälsa och utbildning, samt flickors rättigheter.

Några av deras lokal organisationer jobbar också med att återintegrera barn som varit med i konflikten. Huvudmålet är att ge dem utbildning och sysselsättning. Om det går återförs de till föräldrarna. Är inte det möjligt ger man dem husrum tills de kan försörja sig själva.

Smärtan att säga hej då och lämna honom på ett ställe utan skolor, mat och kärlek är enorm.

Terese Cristiansson och Martin von Krogh rapporterar från Somalia i en blogg på:

Vaccinet räddar

barnens liv

Så kan du hjälpa

KÖP UNICEF-nålen

Finns på Apotek Hjärtat, Gina Tricot, H&M och Ikea. Den kostar 49 kronor och skyddar tolv barn mot den dödliga sjukdomen polio. Det går också att köpa poliovaccin på unicef.se

BLI VÄRLDSFÖRÄLDER

Som Världsförälder hos Unicef skänker du 100 kronor varje månad via autogiro. Pengarna går exempelvis till vaccinationer, rent vatten, utbildning och skydd mot våld och sexhandel. SMS:a UNICEF till 72 401 eller gå in på unicef.se

Abdul Aziz, 8, haltar barfota fram längs den steniga grusvägen.

Hans vänstra fot är böjd inåt och han stöttar benet på ankeln. Hans vänstra hand hänger lealöst längs sidan. Abdul Aziz är på grund av misstänkt polio förlamad i delar av sin vänstra sida. Det är inte lätt för honom att ta sig fram men han vill visa oss platsen där han har allra roligast. Efter en stund stannar han på en torr grusplan. En av hans kompisar kommer fram och lägger armen om honom.

- Fotboll är det roligaste jag vet. För då kan jag leka med de andra barnen, säger Abdul Aziz.

Att han har ett handikapp hindrar honom inte, men det finns inte heller så många andra valmöjligheter. Förutom att hjälpa till hemma är fotboll den enda sysselsättningen som finns i Garowe, oftast spelad med en trasig, nästan platt boll.

Han säger att de andra ibland frågar honom varför han har en konstig fot eller springer så sakta.

- Jag brukar inte svara dem för jag vet inte vad jag ska svara, säger han och ler blygt.

Vi träffar honom i regionen Puntlands huvudstad Garowe i norra Somalia. Puntland har egen president och är i jämförelse med Mogadishu mindre drabbat av det blodiga inbördeskriget, men fattigdom, klankonflikter och den svåra torkan som drog in 2010 präglar fortfarande området. En av de saker som blivit eftersatt är vaccinationer mot polio, mässling och hepatit. Därför har Unicef dragit i gång en stor poliovaccineringskampanj över hela Somalia. Målet är att 1,5 miljoner barn under 5 år ska vaccineras i år. Det är också en del av kampanjen att utrota polio över hela världen, ett mål som sattes upp 1988 och som är på god väg att lyckas. I dag är det bara tre länder som har ständig polio och det är Nigeria, Afghanistan och Pakistan. Vaccinet som numera används är ett så kallat levande vaccin och det ges med några enkla droppar i munnen.

- 2015 hoppas jag att polio är helt utrotat, säger Oscar Butragueno, operativ chef för Unicef Somalia.

Trots Somalias mörka historia är det alltså inte ett av de länder som är drabbat av ständigt pågående polio. Däremot förekommer det enstaka fall, med andra ord finns smittan kvar och det finns risk för utbrott eftersom så många barn är ovaccinerade. Skulle något sådant ske har Somalia ingen möjlighet att ta hand om barnen. Det finns inga resurser för specialstöd, särskilda skolor eller bidrag. Allt vilar på föräldrarnas axlar.

En som vet är Abdul Aziz mamma Samsam, 30.

- Abdul Aziz var åtta månader när jag märkte att hans vänstra fot och hand blev lealösa och han tappade känsel, säger hon.

Hon blev väldigt orolig eftersom hennes näst äldsta dotter Nesben, 12, redan är svårt funktionshindrad.

- Hon fick kräkningar och feber när hon var tre månader och sedan kom hennes ledproblem när hon var sju månader. Idag är hon helt funktionshindrad och klarar inget på egen hand, säger Samsam.

Hon insåg snabbt svårigheterna att ta hand om två funktionshindrade barn eftersom familjen levde som nomader.

- Vi flyttade hela tiden med våra kameler. Det blev svårt med de båda barnen. Ibland kunde de rida på kamelerna men ibland fick jag ta dem på ryggen, säger Samsam.

Det gick inte heller att hitta läkarhjälp ute i öknen.

- Nesben fick en medicin som inte hjälpte men Abdul har aldrig varit hos läkare. Det fanns inte ens en traditionell läkare där som jag kunde söka hjälp hos, säger hon.

På grund av det har inget av barnen kunnat ges någon säker diagnos. I och med att Abdul Aziz inte kunde undersökas när sjukdomen blommade ut är det i dag försent att säga till 100 procent att det är polio. Men han har så kallad misstänkt polio, eftersom alla symptom stämmer. Nesben har en osäker diagnos för en neurologisk sjukdom men som eventuellt kan ha startat med polio.

- Jag önskar att jag visste att det fanns medicin. Men på den tiden hade jag aldrig hört talas om polio eller vaccin, säger Samsam.

I Abduls fall stannade förlamningen som tur var vid foten och handen, men för familjen innebar det ändå stora förändringar. Till slut bestämde de sig för att ge upp nomadlivet och flytta in till staden Garowe.

Snart kom nästa besvikelse.

Barnens far tröttnade på sina sjuka barn.

- Han ville inte förstå att barnen behövde extra hjälp och stöd, säger Samsam.

För ungefär ett år sedan lämnade han dem. Sedan dess kämpar Samsam ensam med att ge barnen mat på bordet, vård och kärlek.

- Jag försöker försörja alla sju barnen med de pengar jag får in på marknaden där jag säljer grönsaker. En bra dag tjänar jag 30 kronor och en dålig dag får jag kanske 3 kronor. Det är tufft men jag är mest orolig för barnens framtid. Nesben kommer alltid behöva hjälp men Abdul skulle kunna få ett vanligt liv och framtid om han bara kunde börja skolan, säger hon.

Det är personer som Samsam som Unicef med hjälp av lokala myndigheter och organisationer försöker nå ut till och ge information om polio. I första hand försöker de ta hjälp av lokala ledare och kvinnor för att sprida budskapet. En av dem träffar vi i flyktinglägret Washeton utanför Garowe. Hon heter Neema, 30, och kommer från somaliska Ogaden. Under torkan som slog till mot Afrikas horn 2010 förlorade hon och hennes man all sin boskap.

- De dog och vi hade inget att leva på längre. Så vi bestämde oss för att försöka flytta in i staden, säger hon.

De flyttade med sina fem barn till Garowe.

- Vi hyrde ett hus till en början. Men vi hade ingen möjlighet att betala hyran.

Till slut var de tvungna att flytta till Washeton. Där bor cirka 10 000 personer i provisoriska tält. De allra flesta kom dit på grund av torkan. Situationen är svår, exempelvis finns det bara en enda brunn till samtliga familjer.

- Men det finns mat som vi kan hämta och det är bättre för oss här än i Garowe, säger Neema.

Hon berättar att hon växte upp i en stad och att hon hört talas om vaccineringar i hela sitt liv. För henne är det inget konstigt. Men när hon gifte sig med en nomad blev det problem.

- Han ville inte höra talas om det. Han menar att vi har fått vår immunitet av Gud och att vaccinet inte är bra.

Men sen blev de två äldsta barnen sjuka i mässling, en annan sjukdom som går att vaccinera bort. De blev så dåliga att de var tvungna att ta dem till sjukhuset där de fick vård under en längre tid. Under den perioden såg Neemas make att deras grannars barn som vaccinerats, inte blev sjuka.

- Det var ju ett bevis på att det fungerar och min man började lyssna på mig.

Men det dröjde tills han gav tillåtelse för poliovaccin. Till slut blev Neema förbannad och sade:

- Om du inte låter mig få barnen vaccinerade lämnar jag dig ensam med dem, berättar hon.

Då svarade hennes man att hon kunde göra vad hon ville.

- Nu är alla mina barn vaccinerade och nu försöker jag sprida kunskapen bland andra, säger hon.

En av de svåraste grupperna att nå under vaccineringskampanjer är just nomaderna. Ingen har kartlagt deras rörelsemönster eller räknat hur många de är. Men eftersom de rör sig över gränserna, till exempelvis Etiopien, är det viktigt att hitta dem. För att nå Unicefs mål att utrota polio över hela världen måste varenda unge vaccineras. Därför har särskilda vaccinationsteam utsetts för att leta upp nomaderna. De teamen har det särskilt tufft. De kämpar dels mot ökenhettan, dels mot gamla traditioner samt de säkerhetshot som finns mot poliovaccinationskampanjer sedan militanta islamister dödat vaccinationsteam i Pakistan och Nigeria. Men det skrämmer inte de somaliska teamen.

Raho är en av två kvinnor i ett vaccinationsteam som vi följer ute i öknen flera timmar bort från Garowe.

- Första målet är att vi måste hitta familjerna, säger Raho.

Från tidig morgon till sen eftermiddag tar de sig över de vindpinade områdena. Långa sträckor tvingas de göra till fots. Men är inte deras största bekymmer.

- Det svåraste är att få föräldrarna att acceptera vaccinet. En del har aldrig hört talas om det, andra har fått för sig att det är farligt, säger Raho.

De använder flera olika metoder för att förklara för familjerna vad poliovaccin är.

- Vi försöker beskriva sjukdomen och vi brukar också dra parallellen till att de själva vaccinerar sin boskap för att undvika sjukdomar. Det brukar få dem att förstå, säger hon.

Ibland räcker inte det. Då visar hon dem mer handgripligen.

- Jag brukar svälja några droppar själv för att visa att vaccinet inte är farligt, säger hon.

En av de mammor som hon hittar och lyckas övertala är åttabarnsmamman Saido, 40.

Hon bor i en enkel hydda, byggd av allt möjligt som familjen kunnat hitta på marken. Det är torrt och smutsigt. Det finns ingen brunn i närheten och det enda vatten de har står i ett par dunkar. Saido är först mycket skeptisk. Hon har inte hört talas om polio. Självklart är det skrämmande att en främmande person ska droppa något okänt i hennes barns mun.

Hon berättar att hon aldrig ens varit på sjukhus.

- Om barnen blir sjuka citerar vi Koranen och hoppas på Gud. Vi har ingen klinik i närheten som vi kan nå, säger hon.

Först efter att Raho har droppat poliovaccinet i sin egen mun litar Saido på att det är ofarligt. Hon låter de åtta barnen vaccineras.

- Jag förstår fördelarna med det men det är klart jag är försiktig, säger hon.

Några mil bort får vaccinationsteamet slita ytterligare. Mitt under brinnande sol börjar de bygga ett hus tillsammans med sexbarnsmamman Sucri - för att vinna hennes förtroende. Hon är tveksam till vaccinet men när hennes svärmoder Hawo kommer från fältet där deras kameler och får betar ändrar hon sig. Hawo känner till polio och säger till sin svärdotter att låta vaccinera alla barnen. Ytterligare sex barn får de värdefulla dropparna.

En bit bort går det sämre. Där vägrar en mamma att ta emot vaccinet. Hon gömmer snabbt sina barn under sjalen och försöker gå bort från teamet.

- Jag vill inte, säger hon bestämt och skyller på att hennes man inte är där.

När Raho frågar om de kan komma tillbaka senare, svarar hon.

- Nej, tack för att ni kom men kom inte tillbaka.

Raho är förstås besviken över att hon inte lyckas övertyga just den kvinnan, men säger sedan att många blir skrämda första gången. De kan behöva höra om vaccinet några gånger, diskutera med andra familjer och sen eventuellt ändrar de sig. Det gäller att inte ge upp.

Men det blir den sista familjen för dagen. Då har de lyckats vaccinera åtta familjer.

- Det är bra trots allt. Nu är det viktigt att vi kan hitta dem om ett par veckor igen och göra andra och tredje vaccineringen. Om perioderna ligger tätt hinner de inte flytta men vi kommer leta upp dem oavsett. Alla barn ska vaccineras, säger Raho.

Det är en mödosam vandring att vaccinera alla barn i Somalia. Men om den någorlunda freden fortsätter och teamen tillåts att fortsätta sin vaccinationskampanj kan majoriteten av Somalias barn undvika att hamna i samma situation som Abdul Aziz - ett öde som sannolikt kunde hindrats med några droppar i tid.