Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wolfgang Pichler i stor intervju: "Känner mig svensk"

Foto: Mrkonjic Suvad
MUONIO, Finland. Slår man upp ordet "skidskytte" i
uppslagsboken finns där en bild på Wolfgang Pichler.
Kanske inte riktigt - men så borde det vara.
Få tränare är nämligen mer förknippade med sporten än den
väldige tysken.
På onsdag i Östersund börjar säsongen då han ska pusha Anna
Carin Olofsson till nya stordåd efter "mammaledigheten" och se till att Björn Ferry tar det definitiva klivet upp i världstoppen. SPORT-Expressen åkte till norra Finland för att kolla hur Pichlers landslag förbereder sig.

FAKTA

Namn: Wolfgang Pichler.
Född: 23 januari 1955 i Ruhpolding, Tyskland.
Familj: Flickvän och barnen Johannes, 20 och Julia, 18 från ett tidigare äktenskap.
Bor: I lägenhet i Ruhpolding.
Yrke: Tulltjänsteman på halvtid. Den andra halvan ägnar han åt det svenska skidskyttelandslaget.

...Mattias Nilsson:
"Han är engagerad och brinner för det här. Han är besatt av skidskytte och kan vakna mitt i nätterna och kolla pulsfiler."
...Helena Jonsson:
"Han är min tränare och jaghar honom att tacka för allt jag åstadkommit iskidspåren. Men ibland när jag får mina träningsprogram tänker jag att han är
ta mig faninte klok. Men sedan blir man bättre, så islutändan har han rätt."
...Björn Ferry:
"Han är en jävligt konstig typegentligen. Och jag begriper inte ens själv hur han får oss att ställa upp på allt han kräver."
...Staffan Eklund:
"Min bästa kompis. Vi är beroende av varandra för att det här skeppet ska fungera. Samtidigt frågar jag mig ibland om vi båda är dumma i huvudet, men vi brinner för det vi gör."

Det är en dryg vecka in i november, men kung Bores vita och frusna rike breder redan ut sig i nordfinska Muonio.
400 skidskyttar från hela världen far runt i det fem kilometer långa spåret. De tretton svenskarna har den här dagen dock bestämt sig för att lägga den mesta kraften på skyttevallen.
En barnvagn utgör ett apart inslag bland gevären och patronerna, men den lille som sover däri låter sig inte störas av allt smällande. Grabben heter Liam, är fem månader och mamman är landets bästa skidskytt - Anna Carin Olofsson.
Just i dag passas Liam av sjukgymnasten Erik Lindberg ("det här stod inte imin arbetsbeskrivning"), eftersom ACO:s make är hemma i Kanada för att valla åt sina landsmän.
Förbundskapten Staffan Eklund flinar illmarigt när han vänder sig från sin tubkikare i vilken han kollar träffbilder:
- Före träningen skrämde jag grabbarna med hotet att den som skjuter sämst i dag får ta hand om Anna Carins unge. Ingen vill göra det, så de träffar riktigt bra.
Tränaren Wolfgang Pichler kör extra hårt med Björn Ferry som varit lite hängig och därför fått ta det lugnt en dag. Efter en tuff runda blir det ett blodtest för att kolla effekten av träningen. Mjölksyrevärdet 8,3 anses godkänt och Ferry ger sig ut på ytterligare en av många svängar i spåret.
Det är en bra bit från glamour och idrottsgalornas festande. IMuonio gäller bara det eviga slitet och nötandet. Dag ut och dag in i väntan på världscupen och VM.
Efter det två och en halv timme långa passet sätter sig Pichler ("det var ändå ganska lätt idag för åkarna") ner med SPORT-Expressen.
Om besvikelsen efter misslyckandet under VM i Östersund:
- Anna Carin var gravid och då missade vi medalj i mixstafetten med fyra sekunder. Björn föll isprinten och var sedan borta till jaktstarten. De var ju våra trumfkort.
- Vi har nu försökt öka intensiteten iskytteövningarna och göra träningarna mer tävlingslika. Problemet vi haft har nämligen inte varit skidåkningen utan skyttet.
Om förhoppningarna inför den här säsongen med VM i Sydkorea
i februari som det stora målet:

- Kravet är att hela laget tar ett steg framåt och hamnar på en högre nivå. Viligger nu femma både när det gäller herrar och damer i nationsligan. När jag startade var Sverige tretton bland herrarna och vi hade inget damlag.
- Höjer vi standarden ytterligare kommer inte OS 2010 som en chock för de mindre rutinerade åkarna. De måste förstå att de kan vinna. Och hur de gör.
Om Sverige som skidskytteland:
- När jag ser tyskarna tänker jag att vi är en liten fabrik som slåss mot ett stort Ikea. Tyskarna har till exempel åtta tränare på högsta landslagsnivå - i Sverige är det jag och Staffan som håller i allt.
Om pengar och skidskytte:
- Det är ingen sport du blir rik på om du inte är aktiv och tillhör de bästa. Jag tjänar hyfsat nu, men när jag började 1995 fick jag av Skidskytteförbundet motsvarande knappt 50000 kronor. För en hel säsong. Det kändes mest som ett ideellt arbete då.
- Även om jag bara är anställd 50 procent av förbundet, tänker jag skidskytte 100 procent. Det gäller att tänka att du inte har några gränser och jobba hårt, hårt, hårt. Då måste skidskyttet finnas med dig och hos dig hela tiden.
Om att bara ta en veckas semester varje år:
- I år åkte jag till Tunisien. Jag tog med mig böcker jag tänkte läsa, men gick ändå omkring på stränderna där och funderade mest på skidskytte.
Om att vara ihop med skidskyttelandslaget 200 dagar om året:
- Ibland känns åkarna som mer familj än min egen. Och vi är en stolt familj. Avi princip ingenting har vi satt skidskyttet på den svenska idrottskartan. Jag vill visa svenskarna att det inte spelar någon roll om du är fattig eller rik, har massor med folk eller inte. Jag fick höra när jag först började i Sverige att detta inte gick att göra, men jag förklarade att det gör det visst.
- Samarbetet med övriga i landslaget handlar i grunden om respekt. Jag är inte Gud utan jag lyssnar på vad övriga har att säga. Men jag är den som bestämmer och tar jag ett beslut blir det på det viset.
Om att flytta från tyska Ruhpolding till Sverige:
- Det kommer jag inte att göra. Landslaget ligger ju ändå ute på olika ställen ivärlden. Och dessutom har jag ju både min flickvän och mina barn i Ruhpolding.
- Ofta känner jag mig väldigt svensk, mitt hjärta har med åren blivit mer och mer gult och blått. För mig är Sverige nära himlen. Målet är att vara kvar med landslaget till och med OS 2014.
Hur mycket träffar du din flickvän under säsongen?
- Tillräckligt. För mig i alla fall, men kanske inte för henne...
Om stämpeln "galne Wolfgang":
- Det mesta har väl medierna skapat, men jag har alltid varit en person som sagt vad jag tyckt och inte hållit igen med något. Men i början var mitt sätt att jobba väldigt annorlunda för svenskarna. I Sverige ska allt vara så lugnt och jämlikt. Jag förklarade när jag startade att jag ville satsa på en elit och att det var jag som skulle bestämma vilka som skulle utgöra den eliten. Ibland när jag pratar skapar det rubriker.
Om jobbet som tullare i Ruhpolding:
- Det var farligare förr. Speciellt under kriget på Balkan hände en del saker när vi skulle kolla lastbilarna. Men även tidigare - Andreas Baaders (frånBaader-Meinhof) mamma bodde i området, så när han höll på som värst under 70-talet fick man se upp.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!