Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

VM-hjälten: "En dröm som var svår att ta in"

Jennie Johansson. Foto: Anna-Karin Nilsson
Foto: Joel Marklund

Ger Jennie Johansson någon gång ut en självbiografi är titeln given: ”En halv minut som förändrade ett helt liv”.

Efter skrällguldet på sim-VM vändes allt upp och ner.

Det är först nu som insikten om vad hon ställt till med börjat sjunka in.

– Jag levde som i en dröm, säger den 27-årige världsmästaren, som på höger underarm har en tatuering som ska påminna henne om nästa års stora mål.

Men de olympiska ringarna krävde först mamma Ellinors godkännande.

Tillägg:

JENNIE JOHANSSON OM:

… att dela sin tid mellan Stockholm och Australien (norr om Brisbane):

”Jag åker dit under hösten och stannar X antal månader. Det är väldigt bra träningsmöjligheter och vi är en härlig grupp. Eventuellt blir det någon tävling i världscupen på vägen över. Min kommande säsong är inte helt bestämd mellan min svenska och australiska tränare. Förmodligen sätter vi oss ner i nästa vecka och lägger fast den kommande säsongen.”

… att få några veckors välbehövlig semester:

”Jag har varit hemma i Hedemora några dagar och simmat mellan flytbryggan och tillbaka. Men det var nog ingen som tänkte att där är en världsmästare när jag kom simmande. För en vecka sedan anordnade kommunen en mottagning till min ära. Det var många som kom dit och ville gratulera.”

… att efter VM träna på eget ansvar:

”Jag har inte varit i en bassäng sedan sista VM-dagen. Jag var ute och sprang i går och har lite svårt att gå i dag. Vi simmare är inga landkrabbor förutom i gymmet. 7 september samlas hela gruppen igen här på Eriksdalsbadet, men redan i nästa vecka lär jag köra några simpass.”

… vad hon ska göra när hon tagit det sista simtaget som elitsimmare:

”Jag lär hålla på med något i området marknadsföring/kommunikation. Inget är ristat i sten, men jag måste börja tänka på ett liv efter simningen. Det är tyvärr inget kan hålla på med för evigt. Men just nu är OS nästa år mitt största mål.”

… när hon kände att vattnet är hennes element:

”Jag kommer inte exakt ihåg när jag lärde mig simma, men det var i någon sjö hemma i Dalarna. Jag började träna simning när jag var tio år. Jag följde med en kompis. Hon slutade efter ett tag, men jag fortsatte. Som liten provar man alltid på olika sporter, men det var simningen jag alltid kom tillbaka till. Det var den som gick bäst, det var det som var roligast och det var där jag blev kvar.”

… när hon märkte att simning var något hon är bra på:

”Jag bodde i en liten stad och simningen var mest en hobby, något jag gjorde efter skolan för att träffa kompisar och ha lite kul. Men när jag vann junior–SM på vintern 2006 kände jag att 'wow, det här är jag nog ganska bra på. Och jag kan nog bli ännu bättre'. Det var då jag bestämde mig för att satsa på simningen.”

… att vara 187 centimeter lång och elitsimmerska:

”Det är både bra och dåligt. Det tar längre tid för mig att komma i väg från startpallen, det tar längre tid att vända men i själva simningsmomentet tror jag att det ger en fördel. Andra bröstsimmare är oftast korta och muskulösa. Det gäller att hitta den teknik som passar en bäst själv.”

… att i VM simma med lösögonfransar:

”I intervjuer direkt efter loppet är du osminkad och håret är rufsigt, så det var kul att många lade märkte till det. Det är roligt om man kan glittra lite extra.”

Sammanställning: MATS BRÅSTEDT

JENNIE JOHANSSON MÄSTERSKAPSMEDALJER

VM

Kazan 2015 Guld 50 m bröstsim

Kazan 2015 Silver 4x100 m medley

EM

Budapest 2010 Silver 100 m bröstsim

Budapest 2010 Brons 50 m bröstsim

Debrecen 2012 Silver 100 m bröstsim

Berlin 2014 Silver 100 m bröstsim

Berlin 2014 Silver 50 m bröstsim

Berlin 2014 Silver 4x100 m medley

EM, kortbana

Istanbul 2009 Brons 100 m bröstsim

Herning 2013 Brons 100 m bröstsim

Herning 2013 Brons 50 m bröstsim

Herning 2013 Silver 4x50 m medley

Glädjetårar.

Som Jennie Johansson grät efter att hon slagit näven i kaklet efter 50 m bröst där borta i ryska Kazan för knappt två veckor sedan.

30,05 sekunder blev till en knivskarp skiljelinje mellan ett då med femte- och sjätteplaceringar och ett nu som världens bästa.

Hedemoratjejen fortsatte böla när landslaget landade på Arlanda dagen efter guldet – och tro inte att hon slutat än.

– Jag levde som i en dröm och det var svårt att ta in. Nu har jag naturligtvis fattat att det hände, men samtidigt känns det ändå overkligt. Och så kommer det att vara ett tag framöver. Jag har sett loppet två gånger efteråt, senast i Dalarna med mina föräldrar. Då blev det mer tårar, säger Jennie Johansson.

När 187 centimeter Jennie Johansson kommer gående bland de badande på Eriksdalsbadet i Stockholm, närmar sig flera gratulanter och vill hylla henne.

– Det är mycket som blivit annorlunda. Det är många som vill snacka med mig och säga grattis. Hittills har det bara varit en positiv grej.

"Är inte bortskämda"

Jennie Johansson säger att hon inte bryr sig, men faktum är att den där eftermiddagen i Ryssland med VM-guld och silver i lagkappen innebar att drygt 200|000 kronor hamnade på hennes bankkonto.

En bra dagsförtjänst för någon, som ett par vardagskvällar i veckan via sin simklubb coachat äldre i simning för att få ekonomin att gå ihop.

– Inom simningen är vi inte direkt bortskämda med pengar om man jämför med andra idrotter. Jag har faktiskt inte ens kollat på vilka pengar jag tjänat. Det känns inte som prio ett och har aldrig varit det. Om jag simmat för pengarnas skulle hade jag nog slutat för länge sedan. I jämförelse med andra idrotter hamnar till och med Sarah (Sjöström) i bakgrunden.

Samtidigt måste du ju få vardagen att gå ihop?

– Det är klart att pengarna hjälper till för att kunna satsa fullt ut på simningen och hålla mig i världseliten.

Har fler sponsorer hört av sig efter VM?

– Jag ska senare i dag träffa min agent (Kadri Kallas) och se vad som trillat in i hennes mejlbox. Jag hoppas att fler fått upp ögonen, och nu när jag tagit VM-guld vore det kul med fler sponsorer. Det underlättar som sagt i vardagen och gör att jag kan fokusera till hundra procent mot OS nästa år.

Slog igenom som 27-åring

Att slå igenom i den absoluta världseliten som 27-åring är sällsynt, Sarah Sjöström var 14 när hon tog EM-guld på 100 m fjäril 2008.

Man ska dock komma ihåg att Jennie Johansson har några EM-medaljer och tog brons på 100 m bröst på kortbana redan 2009.

– Det är ett sent genombrott, men samtidigt började jag kanske senare än många andra. Jag var inte den där råtalangen som Sarah, men det har tagit sin lilla tid. Det har trillat in EM-medaljer på vägen, jag har varit i flera VM-finaler och i en OS-semifinal. Jag har fortsatt att jobba på och nu hände det helt plötsligt.

Fanns det någon gång du misströstade när du ständigt slutade några platser från pallen?

– Ibland har det känts orealistiskt att jag skulle nå till toppen när tiderna varit så mycket sämre. Samtidigt har jag alltid varit sådan att jag fokuserat mycket på mig själv och inte velat jämföra mig med andra. Jag kan inte påverka vad de andra gör i toppen. Jag vet vad jag håller på med och måste hela tiden se vad jag kan göra för att bli bättre.

Hur surt är det att 50 m bröst inte är med på OS och att du i stället tvingas simma 100 m – en gren som du var sjua på i Kazan.

– Det är så klart tråkigt att grenen inte finns med när det tävlas i 50 m frisim i Rio de Janeiro. Även om jag simmat bra på 50 har satsningen varit mot 100, eftersom det är en OS-distans.

Vad behövs i OS för att du än en gång ska chocka världen?

– Det gäller att behålla farten som du har på 50, och träna mycket på de 50 som återstår under hemgången. Men det måste vara en bra balans. Du måste para explosivitet med uthållighet. Allt kan hända och jag är mer motiverad för att träna. Det ska bli så himla kul den tid som återstår till OS. Jag ska träna, träna, träna…

Så var det då det där med Jennie Johanssons tatuering på insidan på höger underarm – de fem OS-ringarna.

Bad om godkännande

Hon bad faktiskt om mamma Ellinors godkännande innan nålen och bläcket skulle göra sitt.

– Mamma hade sagt att jag aldrig fick tatuera mig, men när jag varit med i OS i London frågade jag henne om det var okej att göra ringarna. Då sa hon att jag självfallet skulle göra det.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.