Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Utan dem så hade jag varit död i dag”

Wolfgang Pichler tillsammans med det svenska skridskolandslaget som ligger på träningsläger i Ruhpolding, Tyskland. Pichler är noga med att påpeka att det är alkoholfri öl i glasen.
Foto: PRIVAT
Foto: JON OLAV NESVOLD / BILDBYRÅN NORWAY

Här firar Wolfgang Pichler med det svenska skridskolandslaget.

Men det är ingen vanlig middagsbjudning – Pichler vill tacka för att han fortfarande är i livet.

– Utan dem hade jag varit död. 

Ni kan säkert historien vid det här laget.

I oktober stirrade Wolfgang Pichler, 66, döden i vitögat.

Under en träningsrunda på cykel i tyska Ruhpolding fick skidskyttelegendaren en kraftig hjärtattack och försattes i konstgjord koma i tre dygn.

– Polisen tog kontakt med min fru och sa till henne att de trodde att jag hade dött, berättade Pichler för SportExpressen i oktober. 

Efter att först ha skrivits ut från intensivvårdsavdelningen på sjukhuset i Traunstein i Bayern i södra Tyskland, tillbringade han sedan flera veckor med att köra rehab på ett annat sjukhus. I slutet av november blev Pichler utskriven.

Han sade då till SportExpressen:
– Att få komma hem och vara med min fru har gjort att jag känner mig starkare för varje dag som går.

Svenska skidskolandslaget på träningsläger i tyska Ruhpolding.
Foto: PRIVAT

Skridskolandslaget räddade Pichler

Nu kan SportExpressen berätta vilka som var med honom på träningsrundan i oktober – det svenska skridskolandslaget. Laget var då på ett träningsläger i Ruhpolding som SOK, Sveriges olympiska kommitté, arrangerade.

Det var de fem killarna som räddade Pichler när han fick den hjärtattack som hade kunnat ända hans liv.

När han kollapsade på sin cykel gjorde de hjärt- och lungräddning på honom och ringde efter en ambulans.

– Dom här pojkarna såg verkligen till att döden inte fick mig. Utan dem hade jag inte funnits i dag. Att få möta dem nu igen gjorde mig ännu mer tacksam, jag kände mig väldigt ödmjuk, säger Pichler.

En sak som betyder mycket för honom är att han nu flera månader senare fått höra vad som hände.

– De har förklarat allt i detalj. De visste precis hur de skulle handskas med situationen. Själv minns jag ingenting.

För två veckor sedan fick Pichler en chans att tacka sina skyddsänglar genom att bjuda på middag.

– Tyvärr är alla restauranger stängda här på grund av pandemin, så vi fick i stället ta hämtmat.

Hur mår du i dag, Wolfgang?

– Jag mår bra. Jag tränar något varje dag. I går åkte jag skidor med mitt barnbarn Selim som är 4,5 år. Och var också ute och promenerade med mig bror, Claus, som just skaffat en hund. Jag är tillbaka på alla sätt och vis.

Talangutvecklare hos SOK

Pichler arbetar nu för SOK som talangutvecklare i projektet Olympisk offensiv. Det innebär att han förbereder unga vinterolympier för en satsning mot världstoppen.

– Jag har varit i kontakt med flera ansvariga i de olika förbunden sedan jag kom hem från sjukhuset. Jag ser det inte som arbete, utan något som ger mig energi. Och jag behöver mycket av den varan, har Pichler tidigare berättat.

Ett av förbunden han håller kontakt med är svenska skridskoförbundet. Och ett av landslagen Pichler hunnit träffa flera gånger är alltså skridskolandslaget.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.