Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi måste få en riktig travbana i Sverige

NYA TIDER. I Coronans tid får intresserade vackert finna sig i att följa tävlingarna utanför arenan, som vid Rättviks klassiska midsommartrav. Något Stefan Melander misstänker blir verklighet för publiken i även i framtiden, en framtid där svenskt trav måste ha en ny huvudarena som mäter minst en engelsk mil.Foto: Adam Ström/Stall tz

Världsrekord – eller?

Efter det fantastiska loppet i söndags är i alla fall en sak säker.

Vi måste åtminstone få en riktig bana i Sverige.

Inget snack om att hästen är jättebra.

Men är det verkligen rätt att kalla det världsrekord?

■■■ Loppet gick ju på 2000 meters bana…

 

En sak det dock ingen tvekan om efter Face Time Bourbons rekordlopp.

Vi måste åtminstone ha en riktig travbana i hela Sverige.

Alltså en bana som mäter minst engelska milen.

Se bara hur det loppen ser ut på våra 1000 metersbanor när det går så fort som för dagen.

V75-tävlingarna från Kalmar i söndags var ett bra exempel. Kort startrusning, uppullat en bit och sedan omöjligt att fånga in ledaren.

Det blir ingen tävling i Sverige idag.

  

En ny nationalarena har det snackats om länge.

Enköping har nämnts som ett alternativ. Och varför inte ”Sverigest närmaste stad”?

Oavsett var den hamnar måste den ligga mitt i landet.

Alla måste ju få chansen att tävla där.

Men viktigast att vi snart får ett beslut.

För vi behöver verkligen en ny bana som mäter 1609 eller 2000 meter för att kunna mäta oss med de ledande travnationerna.

Med en ny bana tror jag att den svenska travsporten i framtiden på allvar kan ta upp kampen och jämföras med giganter som USA och Frankrike.

  

Bygger vi en ny bana så behöver vi inte investera i läktare, det räcker med kameror från alla möjliga och omöjliga vinklar.

Coronatiden har lärt oss att publiktomma tävlingar är framtiden.

■■ Lugnt och behagligt på travbanorna och inget skrål i högtalarna.

Tror vi måste acceptera att det upplägget är här för att stanna. Och istället glädjas åt banorna åtminstone kan spara pengar på entrévakter och servicepersonal.

 

Lite glad blev jag dock av att se att det satt ett tjugotal entusiaster i gräset utanför stängslet under Rättviks klassiska midsommartävlingar.

Och visst vore det ju trevligt om vi, som i USA, så småningom åtminstone kunde ge hästägarna som betalar kalaset tillträde att se sina djur.

En av mina hästägare, Roland Johansson, med Sir Q.C. som en av flera V75-vinnare i vårt stall.

Men Q.C-mannen är även stor inom galoppen och där håller han på att skapa de stora rubrikerna.

Detta genom att försöka få världens bästa jockey, Frankie Dettori, till Sverige.

12 juli avgörs Derbyt på Jägersro och går Q.C-mannens planer i lås rider Dettori hans häst Harry.

Frankie Dettori som vann lopp varje dag när stortävlingarna Royal Ascot nyligen avgjordes och som tillsammans med Lester Piggott räknas till de största namnet inom galoppen genom tiderna.

Att få se en sådan legend i Sverige vore både en högoddsare och publikmagnet.

Synd bara att även de tävlingarna kommer ridas utan publik.

 

Tiden går fort. Bara sex veckor återstår tills det är dags för Hambletonian. Världens största unghästlopp.

De stackarna på andra sidan Atlanten har ju inte fått tävla alls den här säsongen.

Därför försöker de nu desperat köra ikapp. Hela 36 lopp avgjordes på Meadowlands i helgen.

Uttagningslopp till Stosprintern i går. Inte för att jag själv blev utslagen men är det inte konstigt att seedning på förhand avgör vilka treor som går vidare till finalen.

Vore det inte bättre att lotta, eller köra med 12 hästar?

Inga hästar från stallet till start i de stora streckspelen i veckan.

Vi laddar istället för Sprintermästarhelgen i Halmstad.