”Vi har ett problem – jag kan inte lösa allt”

Sandra Eriksson.
Foto: Jenny Rehnman / TR Bild
Foto: Maria Holmén / Tr Bild / Travronden

Sandra Eriksson går mot sitt bästa år hittills. 

Hon har 22 i segerprocent som kusk – och vinner 43 procent av loppen som tränare. 

Men Svensk Travsport vill inte gå tvåbarnsmamman till mötes för att hon ska kunna genomföra proffstränarutbildningen, något Travronden skrivit om. 

– Hade det bara varit för min egen skull så hade jag inte tagit i det här men jag vet att det kommer att vara flera andra i min sits. Det kommer vara samma problem för dem, säger hon. 

Sandra Eriksson var nära att lägga av med travsporten förra sommaren. Då hade hon fått sin första son och berättade i en intervju med SportExpressen att hon upplevt tillvaron som tuffare i sporten sedan hon blivit mamma. 

Kusken började leta efter andra alternativ att sysselsätta sig, men sen uppenbarade sig drömhästarna som ändra allt: Swagger och egenägda Devils Tongue. 

Plötsligt fick hon ta emot förfrågningar på andra hästar i träning och i dag har hon 14 hästar på sin träningslista som b-tränare. Resultaten i år talar för sig självt, 43 i segerprocent som tränare och 22 procent som kusk. 

Ett liv som travtränare låg äntligen inom räckhåll. 

– I och med att hästarna gått så bra kände jag att nu kan jag visa att det går att ha familj och en karriär inom travet. Tyvärr har det inte sett ut så om man ser på hur det har blivit med tjejerna som hållit på med det här. Det kanske inte är jättemånga av de kvar, det är väldigt tufft. Sen hade jag inte klarat det här om det inte vore för att jag hade fantastisk hjälp. 

Men på den slutgiltiga proffstränarkursen på Wången ser det ut att ta stopp. 

”Du har väl en sambo?”

Travronden publicerade under onsdagen flera artiklar om Bodentränaren Sandra Erikssons situation. 

Förberedelsekursen som hon gått för att kunna gå den sista delen av utbildningen räcker bara i tre år. För att kunna bli proffstränare måste hon genomföra kursen nu, annars måste hon gå om allt. Men Svensk Travsports utbildningsenhet kan inte låta henne genomföra kurser på distans. 

Hon måste vara på plats på Wången i Östersund. En ekvation som är svår att få ihop som tvåbarnsmamma och verksam inom travsporten.  

– Jag tror att mycket hade gått att lösa. Det handlar inte om att jag vill ha hela kursen på distans. Jag kan absolut vara där kanske två dagar åt gången, det har jag inga problem med det. Men om det är fem dagar så kan jag inte lämna min sambo själv, säger hon och berättar vad hon fått höra när hon lyfter problemen: 

– ”Du har väl en sambo, han kan väl ta hand om barnen?” Jo men vart tror ni att han är när jag är och tävlar? Han jobbar och pluggar heltid också. Det är ett pussel. Visst jag hade kunnat ha någon häst och sitta nöjd och fundera på något annat. Men nu känner jag att det kan fungera. 

Förslaget: Ta med sin bebis till skolan 

För Travronden berättar utbildningsansvarige Johnny Staf att det finns en tydlig pedagogisk tanke med att vara på plats och att de försökt gå Sandra Eriksson till mötes. 

Men att det inte går att göra mer än de olika anpassningar de redan föreslagit, däribland att hon skulle ta med sin åtta månader gamla son till skolan. 

– Utbildningen på Wången är kort nu, redan som den är. Att låta somliga deltagare avstå från vissa delar skulle inte vara lämpligt, med tanke på vilka värden som veckorna på Wången ger, säger Jonny Staf utbildningsansvarig på Svensk Travsport till Travronden. 

Sandra Eriksson har övervägt att ta med sin yngsta son men då måste hon flyga, resan med bil blir för lång för de båda att klara av utan övernattning. 

– Det går väl bra att flyga, det har jag sagt att jag kan lösa, men vad händer om jag står där och han blir sjuk? Ett barn i hans ålder är sjuk en gång i månaden och jag kan inte riskera hans trumhinnor för att jag ska gå en kurs. Det skulle jag självklart aldrig göra. Det ska inte behöva komma till den här punkten. Det ska gå att lösa på distans. Vi har levt i en pandemi där allt har gått att lösa på distans. 

– Jag lär mig inte så mycket av att ha en bebis med mig på en kurs och det blir inte så kul för de övriga på kursen heller. Man får alltid höra något negativt och att man kanske inte borde hålla på med det här. Det är därför jag aldrig vill göra det (lyfta problemen), men någonstans handlar det om att det här inte ska vara omöjligt. 

”Kommer vara samma problem”

Sedan Sandra Eriksson lyft problematiken med att vara mamma och samtidigt satsa på en karriär som proffstränare så har hon möts av en stor portion stöttning. Hon har kvinnliga kolleger i branschen som förr eller senare kommer att stöta på samma hinder. 

– För att underlätta och göra det möjligt för tjejer att hålla på kanske man ska se över det här på något sätt, men jag vet inte, man måste sätta sig ned flera gånger och komma med idéer. Jag kan inte lösa allting, någonstans har vi ett problem, men jag tycker inte att det ska vara ett problem. Vi måste försöka ändra på det här i travsporten för det är något vi kan ändra på ganska enkelt. 

Hur ser du på dina möjligheter att fortsätta utbildningen? 

– Jag vet inte, de säger ju bara nej. Men det var det jag kände. Även om jag inte får igenom det för egen del så vill jag ändå lyfta frågan för de som kommer efter mig. Det här är inget problem bara jag upplever, det här upplever alla kvinnor och även vissa män som skaffar barn. Men absolut inte på samma sätt eftersom det är lättare för en man att fara än för en tjej. 

– Hade det bara varit för min egen skull så hade jag inte tagit i det här men jag vet att det kommer att vara flera andra i min sits. Det kommer vara samma problem för dem, avslutar Sandra Eriksson.