”Var som att något kallt sköljde över mig”

Redan som sexåring drömde Calle Wihlborg om att vinna Elitloppet.
Foto: Mia Törnberg / TR Media
Kusken Christophe Martens kör hem segern till Commander Crowe.
Foto: MAJA SUSLIN / AFP SCANPIX-SWEDEN
KLASSISKA TÅRAR. Redan i försöket kom tårarna för Calle Wihlborg.
Foto: Patrik C Österberg

Som sexåring drömde Calle Wihlborg om att vinna Elitloppet.

År 2012 fick han göra det med familjehästen Commander Crowe och i direktsändning föll en man iklädd vinröd kavaj i tårar.

Men fyra år senare briserade skandalen som ändrade allt. 

– Det är klart att det blev smolk i glädjebägaren, det är ingen hemlighet.


Varje vecka fram tills Elitloppet möter reportern Josefin Johansson personerna bakom tre minnesvärda vinnare.


DEL 1: Steinlager – Per Oleg Midtfjelds ”skevbenta” fynd från Jörgen Westholm. 

År 1985 satt Calle Wihlborg hemma i soffan och följde Elitloppet.

Redan då hade han nära till tårarna och de sköljde nedför kinderna när Torbjörn Jansson och Meadow Road slutade fyra i försöket och tvingades starta från spår åtta i finalen. 

Trots spåret vann ekipaget prestigeloppet, och samtidigt föddes en dröm hos den då sexåriga pojken framför tv:n. 

– Jag kommer fortfarande ihåg när jag satt där och alla känslorna som stormade genom kroppen. Där och då, den dagen, hade jag en sak som var det viktigaste och det var att någon gång vill jag vinna det där loppet. 

Farfar födde upp travhästar

Calle Wihlborg föddes in i en hästintresserad familj, hans farfar var den första med att föda upp travhästar. Robinson Starlight var den som stack ut bland familjeuppfödningarna, han sprang in över 2,5 miljoner kronor, men utöver det var framgångarna lätträknade. 

Skolan var bitvis tuff för Wihlborg som i stället fördjupade sig inom travsporten. Men han flydde inte till stallet utan in i stamböckerna, där studerade han blodslinjer i hopp om att en dag kunna föda upp den optimala travhästen. Hans stora idol var Antonio Carraretto, mannen som bland annat är uppfödare till Viking Kronos, och några år senare fick han träffa honom. 

De introducerades för varandra på Solvalla och blev sedermera vänner, och upptäckte de hade en sak gemensamt, ingen av dem hade nämligen någon större längtan efter att sitta bakom hästen. 

– Jag berättade att jag inte kört häst någon gång och då fick även han den frågan, då sa han med sin härliga italienska engelska: ”I drove one time but I got a lot of dirt in my mouth - after that, never again”. Då kände jag att jag också kunde andas ut, om min idol inte gjort det så behöver jag inte heller göra det. 

Efter skolan började Calle Wihlborg att arbeta inom familjens grossistföretag och tog även tag i riktningen för hästverksamheten. De hade då några hästar uppstallade hos Halmstadtränaren Petri Puro och en dag ringde han om en riktig kanonhäst som skulle debutera. 

Det var en storväxt häst, han var en eldig fux med gräddfärgad man och svans. 

Han hette Commander Crowe och Calle Wihlborg minns den första starten. 

– ”Vad är det här för monster?”, tänkte jag. Han såg inte ut som en travhäst utan mer som en ridhäst, han var 1.71 centimeter i mankhöjden och så var det den där färgen.

Commander Crowe med tränaren Petri Puro, kusken Johnny Takter och skötaren Heidi Sandberg vinner Derbyt 2007.
Foto: Mia Törnberg / TR Media

Calle Wihlborg fortsätter: 

– Jag tror att jag ringde till Petri 50 dagar i rad och frågade om jag fick köpa in mig på tio procent i hästen och varje dag svarade han nej. Efter 50 dagar gav jag upp, två dagar senare ringde han upp mig och frågade: ”Skulle du inte köpa in dig?”.

Prislappen för tio procent? 400 000 kronor.

Mot sitt sunda förnuft lyckades Calle Wihlborg övertala sina föräldrar om att köpa in sig i den treåriga hästen som efter bara ett par starter värderats till fyra miljoner kronor. 

– Sen drog hela den sagan i gång. Han vann och vann och vann. Fram tills dess hade varken jag eller mina föräldrar haft några större framgångar. Det här var vad jag längtat efter sedan Meadow Road vann 1985. Det var fantastiskt. Sen ska man säga så här, det finns ett begrepp som lyder ”det finns inget svårare än att äga bra hästar”. Tyvärr är det sant. Det var väldigt mycket kontroverser på vägen på olika sätt med Commander. 

”Det värsta han haft”

Commander Crowe tog 23 raka segrar innan han åkte på sin första förlust mot Triton Sund. Men segrarna räckte för att radera ut Legolas tidigare rekord vad gäller segersviter. Hästen vann Svenskt travderby 2007 och blev Årets häst i Sverige två år i rad (2007 och 2008). 

– Det är Petri Puro som tagit fram Commander Crowe, det tycker jag är viktigt att nämna när det pratas om Commander. Det är hans produkt, det var han som tog de 23 raka segrarna. Det blir gärna den andra halvan av hästens karriär som det pratas mest om, vilket inte är så konstigt med tanke på allt som hände. 

Redan innan Commander Crowe hamnade hos den numera dopingavstängda tränaren Fabrice Souloy så var det rubriker kring ägarkonstellationen som ändrades frekvent. Petri Puro sålde en del till den tidigare TV4-direktören Björn Nordstrand som sedermera hoppade av. Men när hästen flyttade till Frankrike var tränaren fortfarande med i hästen. 

– Petri kände att han hade haft hästen hela livet och att hästen skulle ha mått bra av ett miljöombyte. Det var inget han var emot. Han ägde 40 procent och var den största ägaren när hästen lämnade honom. Det var väldigt stort av honom att vara så klarsynt.

På fransk mark placerades den ståtliga fuxen hos Solouy.

– Fabrice sa tidigt att det här nog var det värsta han haft. Då hade han haft väldigt fina hästar. Men även där fortsatte det vara rabalder inom oss som ägde hästen. Det slutade med att Petri sålde sin del till oss och efter ytterligare avhopp och försäljningar ägde vi 70 procent innan en stor fransk hästägare köpte de resterande 30 procenten. Det är svårt att äga bra hästar. Det blir stora ekonomiska intressen och det borgar för konflikter.

”Något kallt som sköljde över mig”

Vid sidan av konflikterna presterade Commander Crowe lopp efter lopp.

Och efter segern i Olympiatravet 2012 väntade Elitloppet ett par veckor senare. 

I tv-studion på innerplan stod Calle Wihlborg i vinröd kavaj och fluga. Han hoppade, skrek och grät när han följde sin storväxta fux ta sig från försök till final och seger i miljonloppet. 

– Jag är inte medietränad och hade längtat efter den dagen sedan jag var sex år. Det finns folk som kommer fram till mig än i dag, ”det var du”, säger dem. Och nu har det gått tio år. Det var extremt många människor som blev berörda av mina tårar och rösten som sprack. Jag hade inte klippt mig för att jag var skrockfull, jag hade en hästman, den dagen var så sjuk. Den hade gärna alltid fått vara så, nu är det frågetecken. Jag vet inte hur jag ska känna kring allt det. Det är sorgligt.

I september 2016 briserade en av travsportens största skandaler. Det efter att fyra av Fabrice Souloys hästar testats positivt för det förbjudna ämnet kobolt, en substans med bloddopande effekt. 

Fabrice Souloy.
Foto: KANAL 75 AB

Då hade det gått fyra år sedan Commander Crowe vann Elitloppet med samma tränare. 

Calle Wihlborg minns vart han var när han fick beskedet. 

– Jag var på min sons fotbollsträning och det var som att något kallt sköljde över hela mig. 

Han letar efter ord, går tillbaka och letar i minnet, det var inget som verkade suspekt. 

Trots det sitter en envis tagg kvar i hans minne av Elitloppet 2012. 

– Det får mig att fundera och undra hur det gick till då. Samtidigt försöker jag landa i att hästen startat i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Italien och USA, Kanada, vilket är alla travländer jag vet om i Solouys regi, och det kom alltid tillbaka negativa dopingtester. Det var aldrig varit någon som haft något att anmärka på. Det är det enda jag kan tänka, jag vet inte vad jag annars ska tro och tänka om det. Det är klart att det blev smolk i glädjebägaren, det är ingen hemlighet.

Är goda vänner

Efter segern i Elitloppet blossade det även upp en kontrovers inom familjen, det gjorde att de delade på sig arbetsmässigt under ett par år. Då startade Calle Wihlborg upp företaget Seven One Seven tillsammans med sin hustru Frida. I början handlade det om att förmedla svenska hästar till Frankrike men allteftersom växte även uppfödningsverksamheten, där stjärnor som Elitloppstvåan Attraversiamo och Coin Perdu fostrades.

I dag är familjen återförenade kring verksamheten på Snogarps gård, där också Commander Crowe än i dag vandrar runt i hagen ihop med gårdens fölmärrar.

– Det var väldigt dramatiskt men nu är vi goda vänner sedan många år tillbaka, vi har en bättre relation nu än innan det. 

De senaste åren har Calle Wihlborg varit inblandad i mängder av topphästar tillsammans med de främsta personerna inom travsporten. Han ser sitt jobb mer som en livsstil och tar vara på alla möjligheter, även om de dyker upp mitt under en familjeresa på Bali. 

Men Calle Wihlborg har även uppleva en tävlingsdag han beskriver som större än Elitloppet. 2016 vann hans delägda hästar de två största treåringsloppen i Sverige, Oaks (Darling Mearas) och Kriteriet (Deimos Racing). 

– Att vinna de två loppen samma dag är något jag kommer bära med mig hela livet. Det var magiskt, en helt omöjlig dubbel. Det tyckte jag var skönt, för då var jag inte bara mr Commander Crowe längre.

Strålade mest på hela Solvalla den vackra majdagen 2012.
Foto: TB / KANAL75

Tre frågor

Vad krävs för att vinna ett Elitlopp?

– Jag tror att du måste ha stentuff häst som kan springa låga 1.09-tider eller höga 1.08-tider två gånger i rad. De hästarna är få.


Vilket är din favoritupplaga av Elitloppet (utöver din egen vinst)?

– För mig är det tre stycken jag inte kan slå isär. Självklart är det 1985 när jag tittade på tv och såg Meadow Road, sen är det Copiad mot Pine Chip (1995), och sen mitt första Elitlopp på plats när Monimaker vann 1998. Det var första gången jag såg det live.


Vad blir vinnartiden i årets Elitlopp?

– Har vi väder och vind med oss sista helgen i maj, peppar peppar, vilket vi självklart hoppas att vi har, det är mycket roligare då, då skulle jag inte bli förvånad om vi kommer ned mot 1.08,5-1.08,6.