Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Var nära att jag slutade direkt...”

Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD

Oscar Berglund, 26, har seglat upp som ett av travsportens framtidsnamn på tränarsidan. 

I helgintervjun berättar han om kometkarriären, sagan om Seattle Zet som fick ett abrupt slut och om den tuffa jargongen han upplevde som ny i travet. 

Men också att det hade sett annorlunda ut om han inte fått med sig sin morfar på amatörtränarkursen: 

– Jag vet att jag inte hade börjat med det här om det inte vore för att han var med. 

Amatörtränaren Oscar Berglund, 26, har tid för intervjun i en lunchpaus, det är fullspäckade dagar i skolbänken på Wången. 

Men snart kan han kvittera ut belöningen, en proffstränarlicens. 

– Vi har en vecka nu och en vecka i slutet på november sen är vi klara så det är på slutspurten, berättar 26-åringen. 

Få har kunnat missa Oscar Berglunds framfart på landets travbanor. Amatörtränaren har visat upp strålande resultat och visat att allt är möjligt, till och med om man från början är en hästrädd hockeykille. 

Drömmar om att bli hockeyproffs

För den Östersundsbaserade tränaren ligger travskolan ”nästgårds” och verksamheten rullar på som vanligt där hemma på gården. 

På träningslistan finns just nu nio hästar men hästantalet har redan börjat öka. 

– Jag tror att jag har 21 hästar om jag räknat rätt. 

Och även om han är relativt ny sporten så känner han ett lugn i att ta nästa kliv i karriären. 

– Det känns väl om jag ska vara ärlig inte så märkvärdigt. Det känns mest skönt att få det gjort, det kommer underlätta väldigt mycket i min verksamhet när jag kommer att kunna ta emot nya kunder och träna andras hästar.

Som tidigare nämnt var var det inte givet för Oscar Berglund att satsa på en karriär i travsportens tecken. I familjen var det nämligen hockey som gällde. Bland annat så har morfar Carl-Gustaf Alander spelat i Leksand och det var han som var Oscars förebild. 

– Jag ville bli som honom, han var min stora idol när jag var liten. Tanken var att jag också skulle bli hockeyproffs men nu vart det inte så. Nu fick jag ta med mig honom på det här i stället. 

”Han går inte att tacka nog” 

När Oscar Berglund fattade tycke för travsporten så var det ändå hans morfar som stöttade honom i att ta klivet. 

– När jag skulle ta amatörtränarlicens tvingade jag med mig morfar, jag vågade inte gå dit själv. I dag är han väl minst lika biten som jag. Han har både amatörtränar och amatörkusklicens. Han blev verkligen biten. 

– Han hade inte hanterat en häst innan har var drygt 60 år och började hänga med mig. Han har gjort en väldigt unik resa, han var säkert 65-66 år när han tog körlicens. Äldst någonsin kan man tänka sig. 

Och att han spelat en ovärderlig roll i Oscars karriär råder det inte tvivel om. 

– Jag vet att jag inte hade börjat med det här om det inte vore för att han var med. Sen jag var liten har vi alltid varit bästa kompisar och gjort allt tillsammans. Att få dela det här ihop är helt otroligt. 

– Jag vet att det betyder mycket för honom också, han lägger ned ett sådant otroligt jobb för att jag ska lyckas. Han är ju nästan bara i bakgrunden men han viger ju nästan hela sitt liv åt att det ska gå bra för mig. Det går inte att tacka honom nog. 

Bröderna Djuses förtjänst

Hästarna smög sin in i hans liv när familjen fick ta hand om en gammal travhäst och flyttade från stan till en liten hästgård. 

– Jag var ju livrädd för hästarna och även när vi flyttade till gården så var jag aldrig ute i stallet. Det var mamma och min lillasyster som var ute och pysslade där. Jag satt inne och kollade på hockeymatcher liksom. 

De som skulle få Oscar Berglund att testa på travsporten var två i syskonskaran Djuse, Mats och Magnus. I dag är de båda, trots sin unga ålder, mycket framgångsrika. 

– Det är trots allt kanske två av Sveriges mest lovande någonsin i vagnen. Jag har ju fått följa med på deras resa, det har hänt mycket i den lilla byn sista åren inom travet kan man säga. 

Men det var alltså bröderna som tvingade upp Oscar bakom en häst för första gången. 

– Det var ju kört direkt, det var så häftigt och kul. Då insåg jag direkt att jag hellre ville hålla på med det där än att spela hockey. Då slutade jag med hockeyn och började lära mig allt det här med trav. 

– Allt jag har lärt mig från början är ju Magnus och Mats förtjänst. Det är deras fel också kan man säga att det blev som det blev, säger han med ett skratt. 

Tiden på hockeygymnasiet konkurrerades snabbt ut av hästarna, i stället har han fått följa sina vänner på isen. 

– Fem-sex kompisar som jag växte upp med är i dag hockeyproffs.

– Det är jättekul att de lyckades där och att jag gjorde min karriär inom det här. Vi känner varandra fortfarande, de får väl köpa någon travhäst framöver. 

Sagan med Seattle Zet 

Hans egen resa i travsporten rivstartade med stoet Seattle Zet. 

– Jag ville ha en bra häst. Eftersom jag bor där jag bor så åker man mycket skoter med kompisarna på vintrarna. Då tänkte jag att om jag säljer den där jäkla skotern och köper en häst i stället. Det är ju mycket roligare. 

Han ringde upp Solvallatränaren Daniel Redén. 

– Jag frågade om han hade någon häst som kunde passa här uppe i Norrland. Då sa han att han hade en liten merca. Jag fick inte kolla på stammen men jag skulle verkligen ha henne tyckte han. Stammen var ju något hemkokt från deras gård. Jag lyssnade på honom, han var ju en av idolerna när man började. 

Sagt och gjort. Och det blev stora framgångar med henne. 

– Hon tog ju mig på resor som vissa aldrig får uppleva, hon vann V75 och lopp överallt i hela Sverige. Det var egentligen där som det började gå lite bättre än vad det borde ha gått. 

Snabbt började det gå riktigt bra.

– Jag har egentligen haft en otrolig tur och kunnat livnära mig på det här sedan tidigt i början av karriären.

– Det är sådan osannolik tur som jag haft inom det här, att jag ens håller på med trav är en jäkla tur. 

”Fortfarande får man en klump i magen”

Men resan tillsammans med stoet fick tragiskt och abrupt slut. Seattle Zet skulle få lite vintervila efter en fin säsong, men i stället blev hon sparkad illa av en annan häst i hagen. 

– Hon fick en infektion i benet, vi opererade henne tre gånger men hon blev jättesjuk. Veterinären var tvungen att avliva henne.

Oscar Berglund tvekade där och då på om han skulle fortsätta.

– Det var nära att jag slutade med travet direkt. Det var min bästa kompis och jag la ner all min vakna tid på henne. 

– Jag ville varken se en häst eller en travpryl på länge. Jag förstod att jag aldrig skulle få uppleva något liknade igen. Det var jättejättenära att jag slutade. Det var det. 

Seattle Zet vid V75-seger på ÖrebroFoto: LJ / © Lars Jakobsson/Kanal 75 AB

Fortfarande får hästen honom att bli märkbart tagen. 

– Vi var i början av karriären både hon och jag. Det är jäkligt surt än i dag. Jag har några segertavlor som hänger här hemma och det är fortfarande att man får en klump i magen när man tittar på dem. Men samtidigt är det inget ont som inte har något gott med sig. 

En sak som är säker i alla fall är att sagohästen Seattle Zet gav Oscar Berglunds bästa möjliga start på karriären. Det har nämligen gått bättre och bättre för hans stall varje år. 

– Tid och energi måste läggas ned för att det ska bli bra. Men det är inga hemligheter. Tränar de hårt och mår bra kommer framgångarna, även om det kanske låter enkelt. Det är nog lätt att krångla till det också. 

– Det är mina kompisar och jag försöker att behandla de som så. Då ger de tillbaka ofta tycker jag. 

”Hoppas att trägen vann”

Men att det går bra, särskilt för någon som ny i sporten har inte alltid välkomnats. Bitvis var det tufft även om han lämnat det bakom sig i dag. 

– Det var flera som gick omvägar när man hade vunnit lopp än att komma fram och gratulera. Man kände sig så klart inte välkommen in i branschen. Det var så här i min region, kom jag någon annanstans så var det bara folk som tyckte att det var kul. Men det har varit en tuff jargong framför allt från det äldre gardet som kanske tyckte att det var jobbigt att det kom någon yngre. Det var bara att bita ihop och visa de ännu mer. I dag säger de ingenting så jag hoppas att trägen vann.

Han var dock inte ensam om att ha det tufft på banan, även vännen Rikard Skoglund var drabbad. 

– Både han och jag syntes och hördes för mycket. I dag är han en av Sveriges bästa kuskar och kör in 20 miljoner och det har inte gått helt värdelöst för mig heller. Det känns skönt att vi tog oss ur det där båda två. 

I år har Oscar Berglunds hästar sprungit in drygt 1,8 miljoner kronor och alla starthästar på hans träningslista har över 1500 startpoäng.

– Det är klart att det är ett bra betyg. Jag har ett par otroligt fina hästar som kommit in sista veckorna och snart ska de ut på banan och visa upp sig. Jag är väldigt tacksam över att få möjligheten att träna sådana fina hästar.

Shocking Superman med Emilia Leo. ”Får han vara frisk nästa år så tror jag att han kan bli hur bra som helst. Då kan han nog vara med i alla största lopp”, säger Oscar Berglund.Foto: Maria Holmén / TR Bild

Krånglar inte till det

Hela familjen har varit viktig i hans satsning, förutom morfar så har även pappa betytt mycket för verksamheten. 

– Han är ju livrädd för att köra häst och vågar knappt gå in med de från hagen men han drar ett jäkla lass med allt runtomkring. Han sköter mina papper och kollar allt administrativt. Men även han var ny inom det här när jag började. 

– Nu lusläser han propositionerna dygnet runt och har stenkoll på vart hästarna ska ut. Dessutom kör han hästbussen mil efter mil runt hela Sverige så att jag och morfar får ladda upp inför tävlingarna.

– Alla på gården började vid ungefär samma tidpunkt. Vi har fått improvisera kan man säga.

Hans hästar tränar på en gammal skogsväg som de har grusat upp och använder som rakbana.

– Vi krånglar inte till det, vi kör våra intervaller som jag hörde att man skulle göra när jag började. Sen så filar man ju lite på sitt koncept litegrann men det är verkligen så enkelt som det kan bli.

”Får testa och göra misstagen själv”

På gården byggs just nu ett nytt stall med 20 boxar för att förbereda sig för nästa karriärs steg. Något storstall vill han dock inte ha, han vill fokusera på ett mindre antal med kvalitet. 

– Det är otroligt att det har gått så snabbt som det har gjort. Det är inte många år sedan som jag knappt visste vad som var fram och bak på en häst. Jag hade ju ingen aning. Det har gått otroligt bra och otroligt snabbt. Ibland tycker jag att det har gått lite för snabbt. 

– Man märker att man hoppat över en del viktiga erfarenheter som man kanske normalt fått innan man stått på egna ben. Nu får jag testa och göra misstagen själv och lära av dem. Ibland saknar jag lite att jag inte började tidigare och kom ut och jobbade hos de här bästa tränarna. Jag tror att jag hade haft nytta av det på ett vis men samtidigt så har jag fått prova mina idéer. Ibland är det bra att bara börja med ett blankt papper. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE:

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Det är väl att värna om oss aktiva som finns kvar. Vi måste behålla den bredd vi har och sen måste prispengarna höjas. Det tjatar väl andra också om men det är så pass dyrt att hålla på i dag så hästägarna måste få chansen att gå runt. Jag skulle gärna se högre prispengar. Sen är det bara att rädda alla amatörer som finns kvar. Just nu håller vi på att bli utfrysta av Svensk Travsport kan man säga. Utan amatörerna har vi ingen travsport kvar.

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det var ju nu på Solänget i höst när Emilia Leo lyckades vinna gulddivisionen med Shocking Superman. Det var oförglömligt att vinna den högsta klassen att vinna och att det var den hästen och att Emilia körde. Det kommer nog vara högst på listan länge.

 

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

 

– Det är svårt. Men det måste vara Seattle Zet som tog mig ut på alla resor och vann på V75. Det är väl hon som betytt mest. Sen hoppas jag att Shocking Superman kommer att betyda mest i framtiden.