Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

”Utvecklingspotentialen kan göra mig frustrerad”

Mys i hagen med delägda Miss Chevy Neo som står i träning hos Solvallatränaren Dennis Palmqvist.
Foto: Foto: Privat / Memi Ortiz
Jessica Ortiz Bergström vill lyfta fram mötet mellan människan och hästar.
Foto: Foto: Privat / Memi Ortiz

Jessica Ortiz Bergström är en av hästnäringens entreprenör som vill göra skillnad. 

De senaste åren har hon blivit alltmer travbiten och oavsett uppdrag är alltid hennes fokus att lyfta en sak: Människan mår bra av hästar. 

– Jag kan nästan bli frustrerad för jag känner att det finns en sådan enormt stor utvecklingspotential med att få in folk i travet, säger 45-åringen. 

Hon är egenföretagare och har genom åren arbetat med såväl medieproduktion, kommunikation och hållbarhetsfrågor inom hästnäringen. Jessica Ortiz Bergström vill på olika sätt genom sitt arbete få flera att upptäcka vad möten mellan häst och människa kan bidra till – och på det sättet stärka hästens roll i samhället. 

Med styrelseuppdrag i Stockholms Travsällskap, projektledare för Gilla Häst, i stiftare av Insamlingsstiftelsen Life after Racing och ansiktet bakom Instagram-kontot ”Travfamiljen” inspirerar hon tusentals till ett liv med häst.

– Om jag tittar på mitt liv och valen jag gjort så är det verkligen en livsstil, det finns en mening och en passion i uppdragen jag tar mig för. 

Något hon själv menar att hon har sin mamma att tacka för. 

”Hon har inspirerat och påverkat mig”

Det var just hennes mamma som fick in Jessica Ortiz Bergström på hästarna. Då var det ridsport som gällde. Och trots att hon bara var 11 år när hon förlorade sin mamma, hann hon sätta djupa avtryck i Jessicas liv och framtida val. 

– På något sätt har hon inspirerat och påverkat mig otroligt mycket. Mer än vad jag kunnat förstå innan jag själv blev vuxen. Dels för att hon väckte mitt hästintresse, men även på sättet hon levde sitt liv. Mamma var redaktör för serietidningen ”Min Häst”, hon var den som ”upptäckte” Lena Furberg som illustrerar seriehästen ”Mulle” och hon kombinerade verkligen sin passion för hästarna med sitt jobb som redaktör. Hon var ett bra exempel på att det går att forma sitt jobb utifrån den man är och vem man vill vara. 

När Jessica var i övre tonåren arbetade hon själv på tidningen Min Häst och det började utkristallisera sig var hon var på väg, så när hon fick erbjudande om att sätta upp en barnsajt på uppdrag av Svenska Ridsportförbundet, Svensk Travsport och Svensk Galopp tackade hon ja. 

– Jag gick i gång på att få de här tre organisationerna att samverka. Sedan dess har jag aldrig kommit ur hästvärlden.  

Skrivande och styrelsearbete

Sajten hette ”Stallsmart” och där startade hon en tidig blogg eller ”dagbok” som hon förde varje dag i fyra års tid – och under den perioden lärde hon känna mycket människor. 

– Jag har följt Malin Baryard Johnson och Peder Fredricson, Björn Goop och Erik Adielsson sedan de började sina karriärer, vi är alla i samma ålder. Johan Untersteiner praoade hos mig på ”Stallsmart”. Genom jobbet lärde jag känna många aktiva men också människorna i organisationerna, eftersom jag hade arbetsplats hos både travet, galoppen och ridsporten.

I samma veva träffade Jessica sin blivande man, en argentinsk veterinär som jobbade som polospelare i Sverige, och de följande 17 åren spenderades varje vinter i Argentina. 

– Under de åren prioriterade vi att vara i Argentina tre-fyra månader om året. Vårt gemensamma liv var det som höll i taktpinnen, inte karriären. Jag kunde inte välja jobb som låste upp mig. Jag var tvungen att välja jobb som jag kunde gå in och ut i hela tiden.

Vid sidan om arbetet med sajten blev det att Jessica skrev en hel del utbildningsböcker på uppdrag av ridsporten och tog på sig andra kortare uppdrag. Det var även via arbetsuppdrag som Jessica Ortiz Bergström först kom i kontakt med travsporten och sedan har det bara blivit alltmer. Hon har suttit i TR Medias styrelse och liksom sin mor startade även Jessica en tidning, men om travsport. 

”Finns så mycket kärlekt till hästarna”

I ett par år arbetade hon med tidningen Travet. 

– Jag tyckte att det behövdes en tidning för basorganisationerna som lyfter bredden. Egentligen var det något som jag lyfte redan när jag satt i styrelsen för TR Media, så när jag fick förfrågan om att göra den här tidningen så tog jag chansen. 

När marknaden förändrades i facktidningsbranschen drog hon i gång ett nytt projekt, nämligen Instagram-kontot ”Travfamiljen” där hon lyfter fram travsportens aktiva. 

– När tidningen Travet skulle läggas ner kände jag behov av en ny plattform för att sprida en del av allt det fina som finns i travets vardag. Jag har hållit i gång kontot på någon slags hobbynivå. Det är ingen business, men det kommer kanske att bli det. Av samma anledning gjorde vi Tro, hopp & hästar. Det finns så många människor som har så mycket kärlek till de här hästarna, och det vill jag gärna lyfta fram. Det är precis det här man vill att alla ska ta del av. 


Jessica är en av ATG:s ridsportprofiler, här intervjuar hon ryttare under ATG Riders League i Flyinge.
Foto: Foto: ATG / Jonas Borg

I webbserien Tro, hopp & hästar fick man följa fyra unga aktiva inom trav- och galoppsporten och hur hästarna på olika sätt stärkt dem. Serien togs fram inom ramen för Gilla Häst som Jessica är projektledare för. I det projektet handlar det om att stärka hästens roll i samhället och nå ut med hästen till den bredare massan – och hon menar att travsporten har en stor utvecklingspotential när det gäller att rekrytera. Det är också vad en del av hennes tid går ut på, och just nu arbetar hon bland annat på uppdrag av Svensk Travsport för att ta fram en utvecklingsmodell för sporten. 

– Det känns jätteangeläget. Det handlar om att sänka trösklarna för att fler ska hitta in i travsporten och det handlar också om att skapa fler förutsättningar för de som vill vara kvar. Även om man inte vill jobba eller ha egen häst så måste vi hitta utvecklingsmöjligheter. Det finns inte riktigt i dag, säger hon och lyfter ett exempel: 

– De nya travskolorna är ett superinitiativ. De behövs verkligen. I alla fall om man jämför med att det finns omkring 450 ridskolor och 30 travskolor. Då är det inte konstigt att inte så många hittar in i travet. Jag kan nästan bli frustrerad för jag känner att det finns en sådan enormt stor utvecklingspotential med att få in folk i travet om bara fler fick möjlighet att uppleva travsporten. 

– Självklart ser jag precis som andra de problem och utmaningar som vi står inför. Allra helst nu. Det är inte det. Det gör jag verkligen. Jag ser dem i travsporten och i hästnäringen men i den mån som det går väljer jag alltid att lyfta det som är positivt och jag hoppas att det i större utsträckning får folk att inspireras och välja rätt. 

Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Life After Racing (Cecilia Wallin saknas på bilden) ihop med stiftelsens första hedershäst Victory Tilly.
Foto: Lena Emmoth

Med ett stort engagemang för hästvälfärden, var det ingen slump att Jessica Ortiz Bergström gick i gång på vännen Emmelie Arnengs idé om stiftelsen Life after Racing, som bland annat arbetar för att ge tävlingshästar ett nytt liv efter karriären. Det ideella projektet har tagits emot med öppna armar – och nu menar Jessica att det är dags för nästa steg i projektet. 

– Vi behöver utforma ett system som inte bara är till för att förmedla enskilda hästar utan även bidrar till att skapa en kultur där det blir en självklarhet för människor att ta ansvar för hästen, före, under och efter karriären. Det handlar om att hitta incitament som bidrar till ett förhållningssätt gentemot våra hästar som vi kan stå för inför oss själva och omvärlden, säger hon och fortsätter: 

– Men även om hästvälfärden är en av mina största brinnfrågor i travsporten, är det en fråga som kommer i skymundan i den humanitära kris som vi befinner oss i nu. Min största farhåga är att om vi inte ser en snabb vändning i ekonomin kommer det här ovillkorligt leda till en massa mer elände i samhället, inte minst i hästnäringen. Så samtidigt som vi håller oss hemma om vi känner oss minsta krassliga, tvättar händerna och skyddar våra riskgrupper, måste vi även hjälpas åt att hålla i gång samhället.

Jessica Ortiz Bergström hoppas kunna fortsätta att jobba för att utveckla hästnäringen, en näring där travsporten spelar huvudrollen. Och hon avslutar med ett medskick. 

– Jag tror på att göra sin passion till sitt jobb, vilket man har en stor möjlighet till om man väljer att jobba med hästar, och snarare anpassa jobb och karriär efter det liv man vill leva. Allt för många tänker att karriären ska ge en det liv man önskar, men många inser lite för sent att så enkelt är det inte. Jag är tacksam för att mina livsval hållit i taktpinnen, snarare än karriären. Det omvända skulle kanske ha gjort mig rikare i pengar, men sannolikt inte lyckligare. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.


TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?


– Just nu är jag bara tacksam för varje dag som travsporten får fortsätta rulla och ridskolorna får hålla öppna som små välgörande oaser i det här undantagstillståndet som vi befinner oss i.  När vi kommer ut på andra sidan av den här krisen måste vi givet få till organisationen och finansieringen, och dessutom behöver travsporten ställa om och anpassas till de förutsättningar vi står inför där och då. Vi måste även fortsätta stärka hästens roll i samhället, sänka trösklarna till travsporten och forma en kultur som vilar på sunda värderingar. ”Det är inte den starkaste individen som överlever utan den som bäst anpassar sig till förändringar”, som Charles Darwin uttryckte det. 


Vilken häst har betytt mest för dig?


– Jag måste nämna två. Min första ponny Humlan, och en av familjens hästar i Argentina som heter Poncho Negro. Han är en riktig hedershäst på argentinskt vis. Han löser allt. Vi har ridit i bergen, jagat kossor, spelat polo och dessutom lär han barnen att rida. Helt fantastisk. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?


– När Victory Tilly vann Elitloppet är ett av mina starkaste minnen. Men så älskar jag att vara på stallbacken, så det är något jag ser fram emot att kunna vara igen. Att hänga på stallbacken en solig sensommarkväll, snacket inför och efter loppen, hästarna och människorna. Det är en sida av sporten som fler borde uppleva.