Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tränarens ord efter dödsfallet på V75

Foto: Maria Holmén / TR Bild

Ulrika Wällstedts V75-häst Untilwemeetagain föll ihop och dog under lördagens lopp på Åby. 

Nu skriver tränaren själv om sorgen på Facebook. 

”Idag har många tårar rullat ner för våra kinder”, skriver hon. 

Det var i det fjärde V75-loppet på Åby under lördagen som det tragiska inträffade. 

Travhästen Untilwemeetagain föll ihop i den sista svängen efter att ha drabbats av en befarad hjärtkollaps. 

Untilwemeetagain var inte vid medvetande när veterinärerna på banan tagit sig fram till hästen – och livet gick inte att rädda. 

Meddelades under sändningen

Det lät programledaren Per Skoglund meddela mitt under TV12:s travsändning. 

– Självklart väldigt dystert. Eftersom man lever nära hästarna varje dag så hugger det till i magen. Vi vet ingenting mer just nu, sa Per Skoglund

Sofia Adolfsson satt i sulkyn bakom hästen och klarade sig utan fysiska skador. 

– Alla mina tankar går till Ulrika och Jonas och alla andra kring hästen. Det är förskräckligt att de får åka hem utan sin häst. Kärleken till djuren är det viktigaste, att man får ha sin häst välbehållen, säger hon till Travronden. 

”Den värsta dagen i våra liv” 

Tränade hästen gjorde Ulrika Wällstedt tillsammans med sambon Jonas Eriksson. I ett långt och känslosamt inlägg på Facebook berättar hon nu om sorgen. 

”Det blev den värsta dagen i våra liv. Att förlora Dig på banan där och då är outhärdligt. Den sorgen, smärtan, saknaden och chocken går inte att beskriva med ord. Det gör så förbannat ont och sorgen känns oändlig. Hur ska vi orka vidare?! Var hittar man kraften? Hur vi fick ut Dennis till start 2 lopp senare vet varken Jonas eller jag. Inte heller hur vi lyckades packa ihop allt och ta oss hem från Åby. Allt är som ett stort svart hål med tårar som aldrig vill sluta rinna”, skriver hon bland annat i inlägget. 

”Kommer bli en otroligt tung tid” 

Hon fortsätter: 

”I dag har många tårar rullat ner för våra kinder. Igår var allt så overkligt och man var i chock i dag blev allt verkligt då Du inte med Ditt vanliga glada jag välkomnade oss i stallet och inte glatt skuttade ut i hagen med Din kompis. Det var fruktansvärt att packa upp Dina saker och att veta att Du aldrig mer kommer att vara med oss. Vi kommer sakna Dig så obeskrivligt mycket och det kommer bli en otroligt tung tid”. 

Untilwemeetagain blev sju år gammal. 

 

Ulrika Wällstedt skriver om sorgen

”Sovgott vår fina ”24:an

UNTILWEMEETAGAIN

Du klev rakt in i våra hjärtan i februari som nybliven 2-åring.

Det hade varit krångel med ett bakknä redan när de började köra in Dig på Yttersta/Menhammar och röntgen visade att det fanns benbitar där. En riktigt stor.

Margareta Wallenius Kleberg ville ge Dig en chans och Gunnar Nilsson på Hästsjukhuset på Solvalla fick uppdraget att operera Dig.

Det såg dystert ut och prognosen att Du skulle kunna bli travhäst var i stort sett noll.

Vi hämtade Dig direkt efter operationen för vi fick förtroendet att ta hand om Dig under Din konvalecent och rehabtid.

Den killen som vi hämtade var en liten kille som var märkt av sina problem med knät men som hade en otroligt vänlig och tacksam uppsyn.

I 3 veckor stod Du på strikt boxvila men Du misströstade inte en sekund. Du var bara glad och tacksam över att i lugn och ro vila, äta och bli ompysslad.

Du fick smeknamnet ”24:an” för när Du kom så hade Du en gul nummerbricka märkt 24. Det var Din mammas nr på Menhammar. Alla ston har en nummerbricka och fölen får samma fast i en annan färg. Brickan hade följt med ner till unghäst stallet på Yttersta och satt på grimman när vi hämtade Dig.

Det blev lång konvalecent tid och under tiden växte och växte Du. I början av året då Du fyllt 3 år kunde vi börja skritta i vagn och sakta sakta börja träna upp Dig.

Då bestämde sig Menhammar att Du var en av ett antal hästar som skulle säljas.

Vi kunde inte skiljas från Dig för Du var ett lyckopiller som alltid var glad och positiv och självklart så köpte vi Dig. Vi var så glada över den möjligheten.

Det blev en lång och försiktigt väg fram emot start men lyckan visste inga gränser när Du kvalade.

Du har alltid haft en stor personlighet och Din inställning till allt var så positiv, glad och tacksam.

Vi har haft några trogna hästägare som i flera omgångar haft häst hos oss. De leasar alltid häst och vi hade under en längre period försökt hitta en fin häst till dem men det var svårt.

Då det för oss som små tränar är väldigt svårt och tufft att få in några nya hästar och ägare så fick grabbarna leasa Dig av oss. Självklart under förutsättning att Du skulle vara kvar här i stallet.

Du har under detta år provat på montè och debuten och det enda loppet som Du hann genomföra i den disciplinen, gav en finfin 2:a plats. Det var roligt tyckte Du och det var precis så Du var, glad i allt!

Igår morse tidigt lastade vi Dig och Dennis för ett v75 äventyr på Åby. Vi var så otroligt stolta över att Du och

Sofia Adolfsson

hade kvalat in till Dam SM genom en fin 2a plats i ett försök på Örebro.

Stort för oss att få ha med 2 fina hästar den här dagen.

Alla förberedelser hade varit perfekta och Du glänsde I jobben här hemma och även om vi trodde att det skulle bli svårt att blanda sig i någon seger så hade vi förhoppningar om att Du skulle göra ett fint lopp och kanske få med Dig en peng hem.

Så blev det inte. Det blev den värsta dagen i våra liv.

Att förlora Dig på banan där och då är outhärdligt. Den sorgen, smärtan, saknaden och chocken går inte att beskriva med ord.

Det gör så förbannat ont och sorgen känns oändlig. Hur ska vi orka vidare?! Var hittar man kraften?

Hur vi fick ut Dennis till start 2 lopp senare vet varken Jonas eller jag. Inte heller hur vi lyckades packa ihop allt och ta oss hem från Åby. Allt är som ett stort svart hål med tårar som aldrig vill sluta rinna.

Dennis de Castella är en otroligt sällskapssjuk kille och när vi lastade på honom på släpet igår så gnäggade han flera gånger efter Dig. Det skar genom märg och ben och Jonas och jag fick uppbringa all styrka för att klara av att åka hem med Din plats i släpet tom.

Det skulle bli värre.

Att komma hem och se Din tomma box var så grymt och gjorde så ont. Din hemmagrimma hängde på kroken, Din krubba var fylld med mat och boxen nyspånad för att Du skulle vila skönt efter en lång resa men den ekade tom.

Idag har många tårar rullat ner för våra kinder. Igår var allt så overkligt och man var i chock idag blev allt verkligt då Du inte med Ditt vanliga glada jag välkomnade oss i stallet och inte glatt skuttade ut i hagen med Din kompis.

Det var fruktansvärt att packa upp Dina saker och att veta att Du aldrig mer kommer att vara med oss.

Vi kommer sakna Dig så obeskrivligt mycket och det kommer bli en otroligt tung tid.

Så småningom så lägger sig förhoppningsvis sorgen och alla fina minnen får fylla våra sinnen istället men det känns väldigt långt dit.

Du kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan älskade ”24an”. En speciell kille får självklart en speciell plats.

Vi älskar Dig kompis. Vila I frid, Until we meet again

Vi vill passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt hört av sig och beklagat vår stora förlust och sorg. Ett extra stor tack till Er som hjälpte oss på plats på Åby igår, Ni vet vilka Ni är

Det har även varit en del journalister som hört av sig men sorgen är för svår för att vi ska orka dela med oss av den. Vi hoppas att det respekteras. Tack.

Mvh

Ulrika & Jonas”