Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Tänker annorlunda än andra travtränare”

Timo Nurmos glad efter segern med Eelis i Harper Hanovers lopp 2019Foto: Thomas Blomqvist/ TR MEDIA
Readly Express efter segern i Prix d AmeriqueFoto: Thomas Blomqvist/ TR MEDIA

För Timo Nurmos, 60, har det alltid varit självklart att leva ett hästliv. 

Och trots de otaligt stora framgångarna så stannar han sällan upp.

– Jag har aldrig tänkt att jag är nöjd och glad. Jag vill vidare, säger tränaren. 

Tidigt förstod Timo Nurmos hästars betydelse för människor.

Där han växte upp i norra Finland var det de kraftiga arbetshästarna som stod i fokus, men de stora djuren drog inte bara vagnar i skogen. 

De hade alla sin egen berättelse, och redan som liten hade han fått höra om många starka fyrbenta karaktärer berättat av släkt på både hans mammas och pappas sida. 

Om Timo Nurmos själv kunde ana att han skulle skörda stora framgångar världen över med betydligt smäckrare djur är svårt att säga. Men en sak är säker, han visste att han skulle viga sitt liv åt hästar. 

– Jag har alltid kommit väldigt bra överens med hästarna. Jag uppskattar dem väldigt mycket, och jag tror att de uppskattar mig också. Jag kände redan som barn att jag hade ett bra samarbete med hästar. 

Första häst i träning som 15-åring 

Att det finns hästintresse i Timo Nurmos släkt råder det inte tvivel om. De senaste åren har de följt hans framfart inom travsporten noggrant. 

– Hela min släkt följer alltid loppen när mina hästar tävlar. De har nog bättre koll än vad jag har på hur det går, säger Timo Nurmos och skrattar. 

Han berättar att hans familjerötter är utspridda på båda sidorna av Torneälven, således i både Sverige och Finland. Timo Nurmos själv växte upp i Torneå och tidigt bekantade han sig med svensk travsport. 

– Jag läste Travronden redan som liten pojke. 

När han var 16 år tog han körlicens och blev kuskchampion på Torneå travbana. Men tränarkarriären satte fart innan det. 

– Jag fakturerade min första häst i träning när jag var 15 år! 

Att få hästar att träna har sedan dess aldrig varit något problem, menar Timo Nurmos. 

 – Som ung kille hade jag alltid fler hästar på väg in än ut. Jag har alltid kunnat välja lite bland hästar. Det har varit kul. Jag har aldrig annonserat efter att få hästar i träning – och det kommer jag aldrig att göra heller, säger han och skrattar. 

”Bra om man hinner se lite annat också” 

Efter avslutad skolgång blev det ett år som travlärling innan det var dags för att göra lumpen och han placerades som klinikassistent på Veterinärhögskolan. 

– Det fanns två stycken sådana tjänster på kliniken. Det var en väldigt lärorik tid, jag fick vara med på alla operationer. Vi tvättade utrustning efter operation, vi såg till att hästen somnade in lugnt och sov bra och lärde oss även mycket om skoning. 

Det skulle dröja ytterligare några år innan Timo Nurmos satsade allt på karriären som travtränare. Han hade alltid hästar på träningslistan men det fanns andra saker han vill testa på, bland annat så valde han att pluggade vidare.

– Det är lite annorlunda i Finland men det var typ en teknisk ingenjörsutbildning. Det var tre år i skolan. Men jag fortsatte att träna mina hästar vid sidan av. 

– Det är kul så här i efterhand att man har pluggat och lärt sig lite grann, att man gjort annat liksom. Det har jag tagit med mig mycket av i livet. Livet är så kort, det är bra om man hinner se lite annat också. Man lär sig mycket i skolan och av att ha jobbat med lite olika saker innan jag blev travtränare. Nu kan jag köra på med hästarna så länge jag är frisk och kry. 

Tror du att det här har hjälpt dig i din tränarkarriär?

– Ja, mycket. Jag fick med mycket språk, teknik och matematik från tiden i skolan. Matematik är bra att ha med sig, det har hjälpt mig mycket genom hela min karriär. 

Italienska erbjudanden vid flytten 

År 1996 vann han sitt första klassiska lopp som tränare, Finskt Travderby. Vid den här tidpunkten hade han börjat satsa mer på sin travtränarkarriär och hade runt trettio hästar på en egen gård. Drygt fyra år sedan startade han en filial på svensk mark och 2002 tog han ut svensk tränarlicens. 

– I lite över tio år hade vi varit över till Boden och tävlat mycket. Det var mycket proffsigare travsport i Sverige. Om man är hockeyspelare vill man till NHL och är man aktiv inom travsporten vill man till Sverige. Det är tuff konkurrens men man vill ju framåt. Då hade Jorma (Kontio) också valt att satsa på Sverige. 

Men det fanns anbud från annat håll också. 

– Jag hade fått erbjudanden från Italien, de vill ha mig där som privattränare. Jag fick till och med flybiljetter för att ta mig dit men jag ville inte. Jag har aldrig ångrat mig, vi trivs väldigt bra i Sverige hela familjen, säger Timo Nurmos och fortsätter: 

– Vi hade tre barn när vi flyttade. Min fru är lärare och hon hade fast jobb. Vi hade egen gård i Finland också. Det är inte så lätt att flytta då. Det var lättare att flytta till Sverige än Italien. 

Han berättar att många gärna hade sett honom starta upp tränarverksamheten i Umeå eller Boden, men Nurmos själv ville mer söderut. Han testade på Halmstad först. 

– Jag flyttade först dit själv för att se hur det var men när familjen kom valde vi att flytta till Stockholm. 

”Då kanske man tittar tillbaka” 

Det har blivit lite drygt tjugo år i Sverige nu för Timo Nurmos – och han har hunnit med mycket.

Vid hästgalan 2007 utsågs han till Årets tränare. Han har vunnit Svenskt travderby tre gånger och Svenskt travkriterium sju gånger. Lägg därtill framgångarna med superstjärnan Readly Express som vann Prix d' Amérique 2018. 

Men Timo Nurmos är ingen nostalgiker, i alla fall inte just nu: 

– Det är klart att vi har vunnit fina lopp men jag vill bara framåt. Jag vill bara träna fram nya hästar. Jag brukar inte kolla på gamla lopp. Jag kör vidare och är intresserad av morgondagens stjärnor. När man slutar kanske man kan börja titta tillbaka på lite gamla lopp. Då kan man stänga boken och se vad man har gjort. Det har varit väldigt spännande att få uppleva allt, det är alltid något nytt, säger han och fortsätter: 

– Jag har aldrig tänkt att jag är nöjd och glad. Jag vill vidare. 

Han bedriver sin träningsverksamhet sedan drygt fem år tillbaka på Jordanstorp säteri, några mil västerut, mellan Flen och Gnesta. Han själv bor i Tullinge men att pendla verkar inte vara några problem för Timo Nurmos. 

– Vi trivs mycket bra. Det finns en hel del fin natur Tullinge. Jag springer en hel del. Är det vinter så åker jag skidor. Men det är ju inte alltid snö här men då kan man ju springa året runt. Sen kör jag lite rullskidor också. Sen har man inte så mycket mer fritid. 

Hos hans tre söner har hästintresset aldrig fäst sig. 

– Jag har aldrig jagat att de ska hålla på med det här, nästan tvärtom. De har pluggat och alla har sina egna liv. Det är mycket bra. 

Timo Nurmos med fru Raili och sönerFoto: MARIA HOLMÉN / TR BILD

Timo Nurmos är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. 

Men det som är mest intressant, enligt honom själv, är att alla hästar bär på en egen historia. De hästar han har närmast om hjärtat är trots alla stora framgångar arbetshästarna han hörde berättelser om under uppväxten i Torneå. 

– Jag tänker säkert lite annorlunda än andra aktiva tränare. Vi är alla olika. 

– Hästarna är en livsstil. Det är varje dag. Om du har barn så är du med barnen sju dagar i veckan. Det är samma med hästarna, man är alltid med dem och funderar på deras bästa. Det är lite så jag tycker, det är inte ett jobb, det är hur jag lever. Det är samma med mina anställda, de är nästan som familjemedlemmar. Jag vill deras bästa. 

Vad är det viktigaste för att få en häst att prestera bra?

– Hästen måste må lika bra som dig. Mår du inte bra så ser hästen det, kanske börjar du slarva och ger inte allt. Hästarna ser om du inte mår bra, då rubbas deras rutiner. Vi människor är inte rutindjur men hästen är det. Vi måste leva efter hästarna, slarvar du med dina egna rutiner så märker hästen av det. Den känner att något är fel. Hästen är lite som en psykolog och du kan må bättre av att vara tillsammans med hästar. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

 

– Det är svårt att säga, det är en kort tid utslaget på hur många år vi haft hästar. Det kommer att rulla på med yngre som kommer in i sporten. Men det är tufft som ny proffstränare, man hoppas att de ska ork och intresse. Men sen har unga bättre ekonomi i dag. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

 

– Det måste vara arbetshästarna när jag var liten. Det fanns ett sto, Virkku, henne körde jag första gången, hon har betytt mest för mig. Sen är det en häst på pappas gård, Pilkki hette den hästen. Den dog innan jag föddes men jag hör fortfarande pappa och hans bror prata om den hästen. Jag har hört många storys om den. De två kallbloden har betytt mycket för mig, det var därför jag började med hästar. 

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det var första gången jag var på en travbana, jag var kanske sju-åtta år. Då kom det en rysk häst, en Orlovtravare, den var stor och så var det en liten gubbe som satt där bak som hette Heikki Vottonen. Jag minns hur jag kommer in stallbacken och ser den hästen komma emot mig. Jag var bara en liten kille då och det var en så himla stor häst.