Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Synd att han fick bakspår – det är iskallt för honom”

Foto: TR Media/KANAL 75

Han har levt halva sitt liv i Sverige och mer eller mindre klippt banden till hemlandet.

Om tre veckor kan han ta hem titeln ”Årets komet” på Hästgalan.

- Ingen föds till champion. Man måste ta hand om sin talang och chanserna man får i livet, säger tyskfödde Marc Elias som kör två hästar inom V75-spelet på Kalmar.

Marc Elias flyttade till Sverige som 13-åring och körde sitt första travlopp sex år senare.  

I fjol kom genombrottet då han vann 32 lopp och körde in över tre miljoner kronor.

Siffror som gjorde att den nyblivne 25-åringen är en av fyra kandidater till titeln ”Årets komet” i trav-Sverige för 2018.

Men när han bröt upp från rötterna i München för att följa med på familjens traväventyr i Sverige 2007 fanns inga planer om att slå in på samma bana som pappa Conrad Lugauer.

- När vi bodde i Tyskland var jag inte det minsta intresserad av hästar eller travsporten. Det var 2009-2010 som det började, i samband med att jag fick köra in en häst som hette Mr Fitch. Han blev riktigt bra och vann flera V75-lopp. Sedan var det en upplevelse när pappa vann Olympiatravet (med Cooper Beech 2010 reds. anm.).

Hur känner du inför att vara nominerad till ”Årets komet”?

- Det känns stort. Att vara en av fyra som har, hur ska man säga, utvecklats mest under året. Det är jättestort.

Känner du dig som svensk eller tysk?

- För mig är det faktiskt så att det inte spelar någon roll. När någon frågar säger jag att jag är född i Tyskland, det är det enda.

Var det svårt att lära sig språket?

- Jag hade en tysklärare som hjälpte mig de två första veckorna. Men när man är 13 år så lär man sig ganska snabbt, framförallt när man är tvungen. Jag kom in i skolan i årskurs sex och om jag minns rätt så tog det två månader innan jag kunde hänga med på lektionerna. Efter ungefär fyra månader kunde jag säga det jag ville få fram.

Är du svensk medborgare?

- Det vet jag inte, jag tror inte det. Jag har i alla fall aldrig ansökt. Men jag har ett personnummer och min firma är anmäld i Sverige. Körkortet är svenskt, men passet är tyskt, så jag är i alla fall tysk medborgare. Men jag har inga kompisar kvar i Tyskland, det är familjen man träffar när man är där. Fast för mig spelar det ingen roll vilket land man tillhör, så länge människan är snäll.

Saknar du något specifikt från Tyskland?

- Jag måste säga att när det gäller fritidsaktiviteter är det fördel Tyskland. Utbudet är mycket större där. Exempelvis om man vill gå på bio. Här i Malmö går sista föreställningen 22.30, i Tyskland kan man gå klockan ett på natten om man vill. Dessutom har restauranger och barer öppet mycket längre och servicen är bättre.

På vilket sätt?

- Det saknas samma konkurrenstänk i Sverige. Ett exempel är en bowlinghall här i Malmö. Den har funnits i tio år och har ingen konkurrens. Därför har de haft samma meny hela tiden. Om inte företag utvecklas så stannar det. I Tyskland finns så stort utbud, alla vill ha kunder och kämpar verkligen för det genom att erbjuda toppservice. Att göra saker spontant är också mycket svårare i Sverige. Ska man äta ute, exempelvis efter travet, i Malmö eller Lund måste man planera det i början av veckan och höra efter hur länge köket är öppet. Kommer man ut vid 22 så har nästan alla stängt. I övrigt trivs jag mycket bra här.

Vad har du för mål i framtiden, ska du ta över efter din far eller bli egen tränare?

- Det får tiden visa. Jag vill absolut inte bli egen tränare just nu. Vi får se hur stallet utvecklar sig och hur det går med kuskandet för egen del. Kanske får jag större ansvar hos farsan. Just nu är jag nöjd med min utveckling och hoppas att den fortsätter. På sikt är det klart att jag vill bli tränare.

Hur ser din roll i stallet ut?

- Jag är väl mittemellan skötare och försteman. Jag har mina passhästar, lite bättre passhästar. När pappa är bortrest så får jag ta hand om träning och snacka med hästägare. Men i grunden är jag hästskötare och Markus (Waldmüller) är försteman. Men om han, mamma eller pappa är borta så rycker jag in och fixar deras jobb i den mån jag hinner med.

Vilka andra tränare har du arbetat hos?

- Jag var ett halvår hos Petri Puro, ett halvår hos Marcus Lindgren och nio månader hos Björn Goop. Där fick jag även chansen att lära mig av Jonas Tornell som är Sverige främsta hästveterinär. Det var oerhört intressant att se hur man behandlar hästar, hur det påverkar deras kroppar och hur de ser ut efteråt jämfört med innan. Förhoppningsvis kan jag komma dit igen.

Ska du fortsätta att prova dig runt, eller jobba vidare i pappas stall?

- Jag tycker att jag kollat färdigt i Sverige. Det jag skulle vilja göra är att åka till Sebastien Guarato, men för att det ska fungera måste jag lära mig flytande franska. Eftersom jag går upp sex på morgonen och kommer hem tolv på natten när det varit tävlingar så är det svårt att få tid för det. När jag väl är hemma vill jag vila upp mig. Det var skillnad mot när jag lärde mig svenska, dels var jag yngre och dels behövde jag verkligen lära mig för att kunna snacka med kompisar.

Varför gick det så mycket bättre för dig förra året?

- Förmodligen för att jag har utvecklats och fått köra fina hästar, den kombinationen är framgångsgivande. Det är alltid svårt att säga varför det gått bra, men jag fick köra fler lopp. Det är väl inte onaturligt att man blir bättre när man bara kört i fem-sex år. Jag hoppas och tror att jag kan utvecklas i många år till.

Är det någon detalj du kan peka ut som du blivit bättre på?

- Bedömningen av hästen, hur den är i lopp. Jag är mycket bättre på att hålla hästarna i trav än jag var tidigare. Ju mer man kör desto bättre känsla får man. Jag minns första loppet jag körde förra året, då körde jag på ett hjul på upploppet. Gör man det en gång så lär man sig. Goop och Kihlström gjorde väl också många fel när de var yngre. Ingen föds till champion. Man måste ta hand om sin talang och chanserna man får i livet.

Hur kommer du att ta tillvara på dina två V75-chanser på lördag?

- Så bra jag kan. Men det var tråkigt att 10 Sahara One (V75-7) fick bakspår, det är iskallt för honom. I Frankrike gick han bra bakifrån över lång distans, men här hemma fungerar han bäst på innerspår över kort distans.

Vad beror det på?

- Framförallt att upplägget inför start är mycket strängare här. I Sverige måste hästen värma på banan och defilera på banan, det gör honom väldigt stressad. Då spänner han sig i loppen och kan inte slappna av på samma sätt som i Frankrike där man får lägga upp det lite som man vill inför loppen.

Det blir första starten i Sverige sedan i somras, hur är dagsformen?

- Den är bra. Hästen har gått några jobb sedan hemkomsten och sett fin ut. Från spetsläge hade jag trott på vinstchans, men nu måste jag ligga lågt.

Du har spetsläge med 2 Blue Mustasche (V75-2), blir det full gas där istället?

- Det beror på hur hästen känns för dagen. Senast jag körde honom så var han för ivrig. Han ville springa för fort och var inte samarbetsvillig, det kostade på krafterna. Då körde jag i ledningen, men uppträder hästen på samma sätt på lördag vill jag ha en rygg. Skulle hästen kännas bra i värmningen och slappna av så kan jag tänka mig att prova i ledningen, då har han också kapacitet att slåss om segern. Hästen brukar tävla i vanlig vagn, men om tränaren vill så skulle jag inte ha något emot att köra honom i vår jänkarvagn.

Vad är dina personliga mål för 2019?

- Att ha minst lika starka siffror som förra året. Samtidigt hoppas jag på mitt eget sto Bijou Bourbon H.M. Att jag kan utveckla mig på tränarsidan och få henne i toppform igen, säger Marc Elias.

 

Av Robin Johansson/Kanal 75

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!