Harper var den elegante kisen på redaktionen, alltid propert klädd, välputsade skor och det tunna håret välkammat. Han kedjerökte, tände och släckte cigaretter stup i ett. Och så pratade han oupphörligt i telefon. Främst om hästar. Och han hade ett mycket speciellt, personligt språk.
Jag "skakade" (Harpers uttryck för att hälsa) första gången med honom i augusti 1970. Det blev en avvägd morsning, inget mer snack. Jag fick veta att han var svåråtkomlig och att det kunde ta många år att bli accepterad. Harper var ingen kille man "bollade med" (också ett uttryck i hans speciella vokabulär).
Men det blev islossning nästan "på stubben". Anledningen till det stavades b o x n i n g. Där hade vi en gemensam nämnare.
Sundsvalls hårdaste kis, så beskrev han ofta sig själv, var uppväxt nära Bergsåker, så travet kom tidigt in i hans liv. Men - Harper var också i sin ungdom en lovande amatörboxare. Någonting som han sällan snackade om.
För att bli polare med Harper måste man kunna trav, men absolut inte skrävla om sina kunskaper. Då blev man "avstängd". Eller också veta vem Erik "Bagarn" Olsson var (legendarisk boxningsledare). Klarade man "överkursen" och visste artistnamnen på Walker Smith (Sugar Ray Robinson) och Arnold Cream (Jersey Joe Walcott) var man startklar. Jag klarade testen och sen snackade vi boxning dagligen i nära 28 år!
När Harper kom loss var han en oslagbar historieberättare. Otaliga är de historier som han berättat om boxare runt om i landet.
Självfallet var han lika suverän på travhistorier. Han älskade att nysta upp fakta om gamla travlopp. Missade sällan, vad jag har förstått. Men han snackade bara med dom han litade på.
Att snacka trav med vem som helst var definitivt inte Harpers bästa gren. Att störa Harper Carlström med frågor om trav eller spel under lunchen var inte uppskattat av travoraklet. Då blev frågeställaren snabbt avspisad.
Samma sak med "kupongvisare" - Harpers benämning på de som alltid förklarade hur nära dom varit att vinna. "Visarna" avvisades direkt med: "Jag trodde att den häst som var först i mål vann". Eller med "Har för mig att en fotbollsmatch varar i 90 minuter och inte i 89".
Sen var det slutsnackat!
Harpers egna favoriter på travbanan var kuskarna Sören Nordin och Stig H Johansson, som emellanåt syntes med Harper på boxning. Och så förstås sundsvallaren Åke Svanstedt. Favoriten bland travhästar var Frances Bulwark. Men också Balett, som vann Lundbergs Memorial 1950.
Den bäste fightaren då?
Självklart polaren Lennart Risberg, "Söders Dempsey". De båda jobbade ihop på Spel-Expressen under några år. Risberg, en suverän kännare av engelsk fotboll, berättade. Harper skrev. Det blev ett härligt "spelsurr". Internationellt var den stora favoriten tungviktaren Rocky Marciano. En fightare som aldrig vek ner sig. Han avgjorde ofta i ronderna 13-15. Sånt imponerade på Harper Carlström.
Harper var ett travgeni. Genier kan ofta vara bångstyriga. Så också Harper. Fråga de redigerare som vågade stryka i hans texter!
Varifrån kom då hans signatur?
Möjligen från någon amerikansk deckarfilm. Eller från travhästen Harper Hannover. Harper "läckte aldrig". Det låg inte för honom.
Men en sak är säker. Det har aldrig funnits en större personlighet på Expressens sportredaktion än Sven Sive Harper Carlström.
Av Claes-G Bengtsson
Arbetskamrat på Expressens sportredaktion 1970-97
Premium
Premium
Premium