Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stjärnskötaren Nathalie lever sitt drömliv i USA

Foto: THOMAS BLOMQUIST / TR Media
Foto: THOMAS BLOMQUIST / TR Media
Nathalie och Gimpanzee.
Foto: Adam Ström/ Stall TZ

Nathalie Norlander, 24, har snart bott i USA i fem år. 

En gång i tiden började hon som ponnytravkusk – och nu sköter hon Gimpanzee. 

Superhästen i Marcus Melanders stall som hon nu drömmer om Elitloppet med. 

– Det skulle vara det största jag varit med om. 

Stall Marcus Melander i New Jersey har precis vandrat in i vintersäsongen. Tävlingshästarna vilar innan arbetet börjar inför nästa säsong och unghästar ska lära sig vad livet som travhäst innebär. Även Nathalie Norlander, hästskötare i stallet, har det lite lugnare nu när hennes passhästar har semester. 

Sedan tävlandet i USA drog i gång efter coronapandemins intåg har det varit fullt upp. Men vad gör det när ens passhäst går och blir historisk? 

Den 24-åriga tjejen som växte upp i Bro utanför Stockholm sköter nämligen en av världens mest intressanta hästar: Gimpanzee. 

– Bara att följa med på alla resor med honom är helt otroligt. Det var så häftigt nu när han vann Breeders Crown för tredje gången. De tävlar så tufft här och att de ska hålla så långt in på säsongen, vilket han gjort tre år i rad, det är magiskt, säger stjärnskötaren. 

Bodde granne med Melander 

Att Nathalie Norlander hamnat i svenske succétränaren Marcus Melanders stall i USA är ingen slump. Redan i tioårsåldern började hon springa i stallet hos familjen Melander som består av mamma Madeleine, pappa Mikael och barnen Marcus, Mikaela och Mattias. Familjen hade då stallet fullt av ponnytravare och Nathalie bodde nästintill granne med gården. 

– Jag och Mattias gick i samma klass och en dag var vi och besökte deras gård med hela klassen. Då fick vi provköra ponnyer och så. Efter det började jag vara där och fastnade så småningom för det. När jag blev äldre sa mamma till mig att jag fick välja mellan trav och hopphästar. Fram tills dess hade jag gjort lite både och men jag fastnade för travet.

När hon var runt 12 år började hon satsa ordentligt på ponnytravet och skördade fina framgångar i stora lopp, bland annat i Sprintermästaren, med egna russet Miniatyr. Efter ponnyäventyren började hon på Solvalla Travgymnasium och efter studenten fick hon jobb hos Solvallatränaren Fredrik B Larsson som håller till på Erikssund. 

– Jag jobbade där i ungefär sex månader, sen ringde de från här borta, då hade Marcus fått in så mycket hästar. Då ville de att jag skulle komma över. Tanken var att jag skulle åka direkt efter studenten men det var svårt att få visum när man var så ung. 

– Det var väldigt lärorikt att jobba hos ”Fredde”. Han var väldigt bra på att lära ut och det var en rolig period, jag ångrar inte alls att jag var där innan jag åkte hit. 

”Älskar att stå och pyssla med hästarna”

I december 2015 flyttade Nathalie till USA. 

– Jag skulle bara vara här i ett år först. Jag trivdes så himla bra här bort och det är så annorlunda att jobba med hästar här. Du har så mycket mer tid här till dina passhästar, du har typ fem-sex passhästar och jag älskar att stå och pyssla med hästarna. Det är det bästa jag vet på eftermiddagarna. Man kan lägga ned så mycket mer tid på de här, i Sverige har man kanske nio passhästar och då hinns det inte med på samma sätt.

Även tävlingsupplägget trivs hon bättre med: 

– Här har vi bara tävlingar under sommarhalvåret. På vintertid kan man hitta på det där andra som man inte riktigt hinner när man har mycket trav och allt annat runtomkring. Det var det som jag fastnade för när jag flyttade hit och det är nog det som gjorde att jag blev kvar, jag tycker om hur man jobbar här. Det är mycket resande med hästarna på sommar men det tycker jag bara är roligt och man får resa till Kanada och Lexington. Sen nu på vintern så är man bara hemma. Det är skönt. 

Nathalie Norlander bor i en lägenhet på gården och stormtrivs. Och när det känns långt hem är det en trygghet att hon känt familjen Melander i så många år.

– Jag brukar säga att Mikaela och dem är som mina syskon och att Madde är som min extramamma. Det hjälper när man bor här och har sin familj i Sverige, de blir som min andra familj. 

Jobbigaste att bli av med hästar

Hon försöker åka hem till Sverige en gång om året, då blir det ofta två veckor någon gång i januari eller februari. Maten är det som hon saknar mest. 

– Här borta är det så mycket fett i allting. Det är bara hamburgare och pommes frites om man går ut och äter. Det finns ingen riktig husmanskost. Det saknar man jättemycket. De har inte köttbullar här och det var ju typ det man levde på innan man flyttade hit! Med då får man åka till Ikea, säger Nathalie Norlander och fortsätter: 

– Sen saknar man ju så klart familj och vänner också. Men det går alltid att ringa hem. Mamma saknar mig väldigt mycket, hon trodde nog inte att jag skulle bli kvar så här länge. Men de tycker att det är kul att det går så bra här borta. Jag skickar alltid när hästarna ska starta och då går de in på morgonen och kollar loppen. 

Nathalie tillsammans med Gimpanzee.
Foto: Privat/Privat
Foto: Privat/Privat

Under åren hon jobbat i USA så har hon haft hand om riktiga topphästar. Just nu sköter hon, som tidigare nämnt, stjärnhästen Gimpanzee men på hennes lista finns även hans lillayster Iteration och stoet Imhatra Am undan Tamla Celeber och efter Muscle Hill. 

Hon tog även hand om Green Manalishi innan han flyttade över till svensk mark tidigare i år. 

– Usch, det är hemskt. Det är det värsta med det här jobbet. Man säger att man inte ska binda sig så mycket vid dem men man gör ju det med alla. Vissa blir det lite extra med. Green Manalishi var en av mina favoriter som jag haft hand om. Han var så snäll och underbar på alla sätt. När han åkte, det är nog den jobbigaste jag har blivit tvungen att säga hejdå till någonsin. Det är det värsta, man vill ha kvar dem hela tiden. Så känner jag med Gimpanzee nu också.

”Såg ut som en liten köttbulle”

Gimpanzee skrev in sig i historieböckerna i början av november när han vann Breeders Crown för tredje året i rad. Något bara ett fåtal hästar lyckats med. Hästen ägs av Stall Courant (Anders Ström) och SRF Stable (Lennart Ågren). 

Nathalie Norlander har haft hand om Gimpanzee sedan han kom till gården som ettåring och var också med när han kördes in. 

– Det är så roligt för det var inte så många som trodde på honom, han såg ut som en liten köttbulle. Han hängde med alla, det gjorde han, men han var ingen som glänste. Sen när han kom ut på banan visade han en otrolig ”skalle”, det är helt sjukt. Samma år hade vi Greenshoe och Green Manalishi och när de kom ut på banan så var det ”wow”. De var så ståtliga och sen kom han där bak, säger hon och skrattar. 

Stjärnhästen beskrivs lite som en ”toker” till vardags, han skyggar för saker och gör lite som han vill. Men han vet när det gäller. 

– När han tränar springer han mest och kollar på annat och tar aldrig i. Han vet mycket väl när det gäller. När han får på sig sitt helstängda huvudlag på tävling då vet han att det inte går att springa och leka längre. 

Drömmen om Elitloppet 

Tidigt i år, innan coronapandemin, var det tal om att Gimpanzee skulle delta i Elitloppet. Världsläget rubbade dock planerna, och vad som händer nu återstår att se. Nathalie Norlander hoppas i alla fall på en resa till Sverige sista helgen i maj 2021. 

– Om han skulle ha åkt i år så var tanken att jag skulle följa med. Det var väldigt nära, säger hon och fortsätter:

– De diskuterar fortfarande hur de ska göra med honom, men jag hoppas att han fortsätter att tävla nästa år. Jag tror att han har mycket kvar på banan att ge. Han älskar verkligen att tävla, det är det bästa han vet. Brian (hästens tävlingskusk reds anm) säger alltid det när han kommer av banan att han aldrig kört en häst som älskar att vinna så här mycket. 

För tjejen som stått och sålt kepsar och tröjor varje elitloppshelgen under tiden som ponnykusk, hade i alla fall en upplaga med en egen passhäst till start varit stort. 

– Jag har alltid drömt om att få vara med i Elitloppet. Det skulle vara det största jag varit med om, att få kommer hem och att det är just Elitloppet. Att ha med en egen härifrån, det hade varit mäktigt. 

– Sen är jag ju ganska ung fortfarande, och tänk att jag redan nu fått ta hand om en sådan här häst. Man visste inte ens att man skulle få ta hand om en sådan här häst i livet och nu har man fått tagit hand om några stycken. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.


TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Jag tror att det viktigaste är att få in nya människor i sporten. Speciellt här borta skulle jag säga att det behövs personal och folk som vill jobba med det här. Nya hästskötare som verkligen brinner för hästarna tror jag blir viktigt. 

Vilken häst har betytt mest för dig? 

– Long Tom, Green Manalishi och Gimpanzee.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana? 

– Det måste vara när Gimpanzee vann Breeders Crown för tredje gången. Jag har varit med honom hela vägen och det är inte så många som har fått stå där, det var häftigt.