Stjärnskötaren: ”Han var min själsfrände”

Reportagebild från TR Media. Villiam och hans skötare Fredrica Sandberg.
Foto: Maria Holmén / Tr Bild / Travronden
;Villiam med Jorma Kontio vinner Svenskt Trav-Kriterium, tränare Timo Nurmos och skötare Fredrica Sandberg.
Foto: Matilda Öhrman/Travronden / TR Media

Fredrica Sandberg brinner för sina passhästar hos arbetsgivaren Timo Nurmos. 

Där sköter hon bland annat den purfärska derbyvinnaren Calgary Games – men det är inte första gången hon tar hand om en fyrbent stjärna. 

För 29-åringen ligger även kriterievinnaren från 2017, Villiam, varmt om hjärtat. 

– Han var nog min själsfrände i hästväg. 

Att arbeta som hästskötare är mer en livsstil än ett jobb, i alla fall om man frågar Fredrica Sandberg. För henne kretsar livet kring hästarna på Timo Nurmos gård i Stjärnhov, och där försvinner tid och rum när hon är i stallet. Det ska borstas, masseras och pysslas.

De åtta passhästarna hon tar hand om till vardags är hennes allt, och genom åren har hennes fyrbenta vänner tagit henne på flera stora äventyr. 

– Tanken var att jag bara skulle jobba i två-tre år hos Timo för att sen läsa vidare till civilingenjör eller något liknande. Jag var väldigt skolless efter gymnasiet, men nu tio år senare är jag fortfarande kvar, säger 29-åringen och skrattar. 

Jobbade hos ”Linkan” i Frankrike 

Fredrica Sandbergs trav och hästintresse växte och frodades hemma i Piteå. Hennes föräldrar tränade travhästar på amatörnivå och när hon var i sjuårsåldern fick hon sin första egna ponny. Det var ett gotlandsruss som stod och väntade på henne en julaftonsmorgon. 

Till en början var det hoppning som gällde för Fredrica men så småningom lockade travet. Hon följde ofta med familjen på tävlingar och tillslut började hon tävla i ponnytrav. 

Hade du drömmar om att bli travkusk då?

– Det är klart att jag kanske hade det när jag var lite mindre. Sen svalnade det av efter vägen, jag har aldrig haft något intresse av att ta körlicens sen. Jag tycker mer om träningsbiten och att stå vid sidan. 

Hon beskriver ponnytravperioden, som varade i drygt sex år, som en otroligt lärorik tid som la grunden till mycket. Dessutom var hon så pass ambitiös att hon tilldelades ett stipendium av sin hemmabana sitt näst sista år som ponnykusk. 

– När jag var 17 år vann jag ett stipendium på Bodentravet, och då valde jag att åka till Frankrike och Anders Lindqvist. Sen tyckte jag att det var väldigt intressant, då fortsatte jag att åka dit på lov och så. Jag hade en kompis med mig också som började jobba där sen, då hälsade jag på henne mycket. 

”Själsfrände i hästväg”

Vännen som flyttade till Frankrike, Jennifer Lundström, var även den som fick Fredrica Sandberg att börja jobba hos Timo Nurmos några år senare. Och där har hon blivit kvar. 

– Jag har alltid trivts väldigt bra här. Man får ta mycket eget ansvar och man får vara väldigt delaktig i allting, vilket jag gillar. Sedan har Timo varit väldigt bra som chef och jag har fått mycket fina unghästar genom åren. Det är jag väldigt tacksam för. 

På vilket sätt är han en bra chef?

– Han är väldigt bra på att lära ut så att man ska förstå varför vi gör som vi gör och han har otroligt mycket mer kunskap än vad jag har. Man ska förstå grundtanken bakom det vi gör. Det är väldigt tacksamt. Sen är han väldigt lugn, det är ingen stress. Det tar den tid det tar. 

Timo Nurmos lyfter ofta fram hästskötarnas viktiga arbete. Det är skötarna som följer hästarna allra närmast under veckorna.  

– Man blir som deras extramamma även om vi bara har de till låns, vilket är den negativa sidan med det här yrket. Vi lånar dem bara, ibland blir man påmind om det. Det är lika jobbigt varje gång när man ska skiljas från dem, men det är en del av yrket.

När har det varit som tuffast under de åren du jobbat?

– Det var nog när Villiam åkte. Han var nog min själsfrände i hästväg. När han åkte som avelshingst till Italien var det väldigt tufft. Det är bara att bita ihop och se tillbaka på de fina stunderna som man har haft. Även om jag saknar honom fortfarande så gläds jag ändå att han har det bra där som avelshingst. Han gav mig så mycket under åren och jag hoppas och tror att jag gav lite tillbaka till honom också. 

”Hade oerhört lätt för sig”

Villiam var supertalangen som vann Svenskt Travkriterium på världsrekordtid och fick den annars så sansade tränaren Timo Nurmos att brista ut i tårar. Även för Fredrica Sandbergs del väcktes en hel del känslor och vid bankanten kunde hon med stolthet njuta. 

– Han sprang med öronen framåt i stort sett hela loppet och han var så cool efteråt. Man kunde verkligen suga in allt. Det var min första stora seger. Den betydde jättemycket. 

Kriterievinnaren var Nurmos egen uppfödning och tidigt förstod de att hästen var något extra. Något som leder samtalet in på en av Fredricas nuvarande passhästar, årets derbyvinnare Calgary Games. 

– Villiam hade oerhört lätt för sig när han sprang. Lite som Calgary. Det känns som att de aldrig blir trötta och aldrig tar i backen. De bara flyger fram. Man får kolla på klockan flera gånger för att hålla koll på vilket tempo man kör i. Det känns inte som att det går så fort som det egentigen gör. 

Det har skrivits en hel del om Calgary Games de senaste veckorna. Inför derbyt var hästen obesegrad, men hästen hade bara gjort blott sju starter när han skulle möta övriga kulltoppar. Det var dock inget som hindrade hingsten från att vinna på nya världsrekordnoteringen 1.11,7/2640 meter auto. 

– Jag tänkte att det skulle bli oerhört tufft när Önas Prince, en av landets bästa fyraåringar, kom till ledningen. Att Calgary som bara startat sju gånger ska ta ned honom från dödens, det ska inte gå. 

Stjärnan bråkig som ung

Hon beskriver Calgary Games som ett unikum. Han är inte bara en ofantligt bra tävlingshäst, han är även klok hemma i stallet. Men det var han dock inte som tvååring. 

– Han var lite egensinnad och inte hundra procent pålitlig när han var ung. Han hade lite flyktbeteenden och var ganska tuff att köra. Han var lite bråkig. Men nu är han lugn och harmonisk. 

Hur menar du då?

– Han var lite ”lätt i rumpan”. Det var främst när han var två-tre år. Men han lugnade ned sig i mitten på treåringssäsongen. Men det var hans pappa också, han var inte heller helt rumsren när han var liten. De är ganska lika, säger hon och skrattar. 

Är du duktig med sådana hästar?

– Jag tycker att jag är väldigt lugn och har bra tålamod. Jag tror att det är en nyckel när man håller på framför allt med unghästar. De är som små dagisbarn. De testar hit och dit. Det är mycket som är nytt för dem. 

Pappa till Calgary Games är ingen mindre än Prix d'Amérique-vinnaren Readly Express som även han tränades av Timo Nurmos. Det finns flera likheter hästarna sinsemellan, men sonen är något större till växten. 

– Han är 161 centimeter. Han är lite större än sin pappa. Han är precis lagom stor. 

”Inget jag kan påverka” 

Spekulationerna kring Calgary Games har varit många. Efterfrågan i aveln har redan blossat upp och i både USA och Frankrike suktas det efter hingsten. 

– Det är inget jag kan påverka. Jag får glatt acceptera vad som bestäms. Jag lånar honom bara. Vi fortsättar på som vanligt tills någon säger något annat, konstaterar Fredrica Sandberg. 

Härnäst ska hingsten försöka ta sig till Europaderbyt på söndag, loppet som Fredrica Sandbergs ögonsten Villiam vann 2018. 

Och hennes egen framtid då? En sak är säker. 

Skolbänken är fortsatt långt borta. 

– Det känns nog som att de planerna har frusit till is. Det blir nog ingen civilingenjör här inte, säger hon och skrattar.  

TRE FRÅGOR

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– Det är väl att fortsätta att få nytt folk att komma in i sporten, folk som ska jobba med det här, hästägare och spelare. Man måste kanske jobba lite mer på att värva in nytt folk underifrån. Kommer det inget underifrån blir det tufft.


Vilken häst har betytt mest för dig?

– Villiam. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Det är så svårt att separera Villiams kriterieseger och Calgarys derbyseger. Det får bli de två.