Lena Sirocco Berglund Foto: Jessica Ortiz Bergström, Kanal 75Lena Sirocco Berglund Foto: Jessica Ortiz Bergström, Kanal 75
Lena Sirocco Berglund  Foto: Jessica Ortiz Bergström, Kanal 75
Stig H Johansson Foto: Lars Jakobsson / Kanal75Stig H Johansson Foto: Lars Jakobsson / Kanal75
Stig H Johansson  Foto: Lars Jakobsson / Kanal75

Skötaren lämnar Stig H Johansson – efter 36 år

Publicerad

Hallå där, Lena Sirocco Berglund... 

Som på måndag byter arbetsgivare efter 36 år som hästskötare med enorma sportsliga framgångar hos Stig H Johansson.

Hur kommer det sig att du slutar?

- Därför att jag känner att jag inte hänger med längre. Av någon konstig anledning har jag kommit på att jag inte är 20. Det blir fler hästar och jag känner att jag inte hinner göra det jobb som jag vill göra. Jag har varit bortskämd genom åren och haft få passhästar, då kommer man in i en viss rutin. Nu har jag sju och då blir det stress som tar både på kropp och huvud.

Var ska du jobba?

- I anslutning till Menhammar, inte på stuteriet utan hos Eva och Jonas Kleberg som har dressyrhästar. De ville ha en travtjej som tyckte om att pyssla med hästarna och gillar att rykta.

Är det annorlunda att jobba med dressyrhästar?

- Ingen aning. Men jag tror inte det, de är väl individer precis som travhästar. Sedan går de pensionerade hästarna från Menhammar på lösdrift där så lite tid för travare blir det nog också.

Vad kommer du att sakna mest tror du?

- Tävlingsbiten. Jag har alltid tyckt att det varit så roligt att se hästarna tävla. En annan sak som jag har saknat de senaste åren är att åka utomlands. Det var många år som jag var utomlands jättemycket. Man lärde känna så otroligt mycket trevligt folk. 

- Kommer man exempelvis till Italien och jobbar åt Stig H Johansson, då blir man behandlad som en prinsessa nästan. 

"Den mest kända svenskan i Italien" 

Kan du ge några exempel?

- 1993 var jag i Neapel för att tävla i Lotterian med Kosar och Anders Crown. Hela lotteriet runt loppet är väldigt stort med reklam överallt. Vi hade vunnit ett par år tidigare med Peace Corps och det var bilder på mig och ”Pisan” precis överallt. Det är lite konstigt att se sig själv tapetserad på hela husväggar.

- Jag gick förbi en mur varje dag för att komma till travbanan, men det tog flera dagar innan jag såg att det var jag på bilderna eftersom man hade målat mustascher och annat på mig. 

- Gazetta dello Sport skrev inför loppet att jag var den mest kända svenskan i Italien efter Anita Ekberg, jag tror att jag har kvar tidningen någonstans.

Finns det något annat lopp som etsat sig fast extra i minnet?

- Ja, VM-loppet med Peace Corps 1991. Speciellt när hästarna defilerade en och en i spotlights. Även om Pisan hade sålts till Sverige med svensk tränare och kusk så var det hon som fick de absolut största ovationerna. Alla älskade henne, jag blir fortfarande lite tagen när jag tänker på det. 

- Samtidigt har jag ett av mina värsta och mest pinsamma minnen knutet till det loppet.

"Jag skäms fortfarande" 

Berätta!

- Det var i samband med spårlottningen. Den skulle hållas i FN-huset och jag trodde att vi skulle se det på tv från hotellet på andra sidan gatan. Men när vi kom dit fick jag veta att vi skulle vara med. Jag hade vita shorts och en t-shirt det stod ”Sparbanken Norrland” på mig. Jag ville gå och byta om, men det hann vi inte med. Så kommer man in och ser alla uppklädda som till en galamiddag. Jag skäms fortfarande när jag tänker på det. Jag fick gå fram där i direktsänd tv och dra min boll. Dessutom drar jag bricka åtta. Jag hade Stig H på telefonen och de frågade mig i tv vad han sa. ”Att jag ska få sparken” svarade jag.

Vad sa han egentligen?

- Att jag skulle få sparken, sedan skrattade han. 

Men Peace Corps vann loppet ändå…

- Ja, Pisan var fantastisk. Hon hamnade långt bak och fick attackera så långt ut i banan att vi kollade sulkyn efter skrapmärken från reklamskyltarna efteråt. Men ändå hann hon ikapp Reve d’Udon.

"Det var så tragiskt" 

Är hon den bästa du har haft?

- Ja, utan tvekan. 

Och din personliga favorit?

- När vi reste runt hade jag bara henne och lever man med en häst så kommer man varandra väldigt nära. Ibland hade vi inte något hotellrum, då sov jag hos henne i boxen. 

Men det sägs att det var en folkilsken häst?

- Inte när man var med henne själv. Det var när det kom mycket folk, det gillade hon inte och visade det. Men att utse en häst till favorit kan man inte göra, det är som att fråga någon med flera barn vem man älskar mest. Jag älskar alla mina hästar, men en del har gett lite fler minnen.

Något annat speciellt minne som kommer upp?

- Vi åkte till La Capelle för att inviga banan där. Peace Corps vann och i prisutdelare var Prinsessan Caroline av Monaco. Vi pratade jättelänge, en enormt trevlig människa som pratade med mig som om vi känt varandra hur länge som helst. En vecka senare hade hennes man ihjäl sig i en båtolycka, det var så tragiskt. 

"Han kunde vara stökig..." 

Vad kommer du ihåg från elitloppsvinsterna med Peace Corps och Gum Ball?

- Pisan är bara dimmigt. Jag fick inte in att hon hade vunnit förrän efteråt, det var så omtumlande. Vi hade just kommit hem från att ha vunnit Lotterian och Oslo Grand Prix. Jag hann knappt landa innan det var Elitloppet.

- Med Gum Ball kommer jag ihåg mycket mer. Dels att ingen trodde på honom, men det gjorde jag. Då hade jag blivit lite mer van av att ha bra hästar och vara med i stora lopp så den segern kunde jag glädjas mycket mer åt.

Hur var Gum Ball som häst?

- En klump, stor och rund och grov. Han tyckte det var kul att springa 1 609 meter, men 1640 meter var nästan lite för långt. Han kunde vara stökig när man gick med honom, därför sprang jag nästan alltid på våra promenader. En gång slog han mig så jag fick hjärnskakning.

Vilken är den besvärligaste häst du haft?

- Det kanske var Big Star, som vann derbyt 1984, min första stora seger. Han var väldigt speciell, en riktig gris skulle man kunna säga.

Har du ofta fått ta hand om jobbiga hästar?

- Nej, det skulle jag inte säga. Den sista riktiga stjärnan jag hade var Nu Pagadi. Han var genomsnäll, en helt underbar häst. Tyvärr drabbades han av något fel som ingen veterinär kunde hitta och blev aldrig så bra som han kunde ha blivit. 

"Man blir aldrig fullärd" 

Kommer du att sluta gå på trav nu när du inte har några tävlingshästar?

- Nej, absolut inte. Mina passhästar som jag lämnar nu kommer jag att följa. När de tävlar så kommer jag att vara där, klappa dem och ”vara i vägen”. Sedan hoppas jag kunna gå på Elitloppet. Det är så roligt att vara på stallbacken den helgen, få träffa människor man lärt känna utomlands och inte sett på länge. Det är bara att hoppas att någon kan fixa biljetter så att jag kommer in.

Hur blev du avtackad?

- Stig tog med allihop i stallet på en restaurang som ligger här i närheten. Det var god mat och vin och väldigt trevligt.

Blev det nostalgiskt?

- Ja, lite. 

Men du är ändå i stallet idag (söndag), fast du slutade igår?

- Ja, jag är ju sådan. Är jag inte på någon utställning med hundarna så åker jag till stallet även när jag inte jobbar.

Hur känns det att gå till ett nytt jobb imorgon?

- Lite konstigt. Men det känns bra, spännande. Jag är mest orolig att jag ska göra något fel. Men de verkar väldigt trevliga. Dessutom har jag flera gamla arbetskamrater som jobbar på stuteriet, jag tror säkert att jag kommer att trivas.

Kan du avsluta med att ge ett tips hur man blir framgångsrik som hästskötare?

- Man ska tänka på att man aldrig blir fullärd, det finns alltid nya saker att ta till. 

Robin Johansson, Kanal 75

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Är du nybörjare på trav? Ta hjälp av SportExpressens travskola

Till Expressens startsida

Mest läst i dag