Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Segern i Elitloppet slår i stort sett allt”

Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Foto: THOMAS BLOMQUIST

Torbjörn Jansson har dedikerat hela sitt liv åt travsporten.

Han hymlar inte med att han gått den långa vägen till framgång. 

Trots att han varit skadedrabbad under karriären så anser han sig själv vara lyckligt lottad.
– De stora segrarna är ju många år tillbaka, de flesta vet inte om dem, men jag vet ju, säger 65-åringen och skrattar. 

Han har varit med om det mesta inom travsporten. Arbetat hos travlegender som Gunnar Nordin, Stig H Johansson och Berndt Lindstedt, bland annat. Och likt sina tidigare arbetsgivare blev även Torbjörn Jansson en av de allra främsta. 

Med sina triumfer i de allra mest klassiska storloppen har han en gedigen meritlista som är svår att slå. Oavsett om han arbetat som hästskötare, varit tränare eller catchdriver så har han alltid arbetat hårt och ännu är han ensam kusk om att ha vunnit lopp på Sverige samtliga 33 travbanor. 

Varför han jobbat så hårt? Svaret är enkelt: 

– Man tycker ju att det är lite roligt också. Sen hade jag nog en väldigt stark vilja att komma någonstans och det hjälper till. 

Föddes in i travsporten 

I Torbjörn Janssons liv har det alltid funnits hästar så länge han kan minnas. Pappa Torsten var travtränare och hans son fattade snabbt tycke för de fyrbenta djuren. Efter nioårig grundskola var valet därför inte långt borta att börja jobba med hästar direkt. 

– Då var man het på gröten och det var viktigt att komma i gång och jobba. Kanske skulle man ha gått gymnasiet fast å andra sidan kan man säga att jag har klarat mig rätt så bra ändå. 

Han började med att jobba hos sin far hemma i Mellerud innan det blev en tid hos klassiska Stall Dalia. Men 1972 lämnade Torbjörn Jansson hemorten. Som 18-åring började han jobba åt Berndt Lindstedt och Håkan Wallner. Under Stockholmvisiten som den här gången blev kort, hann han även jobba åt Tommy Hanné. 

För sommaren 1973 återvände han nämligen till Dalsland. 

– Min farsa hade brutit benet. Men det var under den sommaren jag körde mina första lopp och tog min första seger i Årjäng. 

”Man offrar och försakar mycket”

Trots att första segern kom relativt tidigt så var det ändå som hästskötare Torbjörn Jansson la sitt mesta krut på i många år. 

Under tiden som hästskötare upplevde han en hel del, bland annat fick han resa runt med Sören Landins Noble Action när hästen tävlade i Europa. 

– Det var nyttigt. Ung och ensam med den fina hästen. Jag har fortfarande kvar mycket kontakter från den tiden.

Han har alltid velat köra lopp – men det fick ta sin tid att komma dit. 

– Jag har inte varit den som gått och framhållit mig själv så mycket men det är klart att man hade suget att köra lopp hela tiden. Men jag tycker nog att jag gått den långa vägen. Jag jobbade som vanlig hästskötare rätt länge. Sen när jag kom till Gunnar Nordin började det verkligen lossna. 

När man tittar på din karriär känns det som att du arbetat otroligt hårt. 

– Ja, det skulle jag vilja påstå att jag har. Man offrar och försakar mycket men det får alla göra som ska komma någonstans. 

Har du haft höga målsättningar?

– Jag har nog varit ganska realistisk i alla lägen, självklart har jag haft stora mål och drömmar, det har nog alla tror jag.

Drömmen slog in med Meadow Road 

Torbjörn Jansson har genom karriären råkat ut för diverse olyckor, både allvarliga och mindre allvarliga sådana, och han har tvingats genomgå såväl operationer som konvalescenstider flertalet gånger. 

Men han har som han själv beskrivit det ”tjurat på”. Travsporten är en livsstil han valt och han är inte en sådan som gnäller. Faktum är att han allt som allt genom karriären känner sig lyckligt lottad – och med tanke på alla storloppssegrar är det inte särskilt konstigt. 

Den 1 januari 1980 tog Torbjörn Jansson officiellt ut sin tränarlicens och tidigt i karriären dök den där hästen, den alla drömmer om, upp. Meadow Road hette han och 1985 vann de Elitloppet tillsammans. 

– Segern med Meadow Road i Elitloppet slår i stort sett allt. Det var en kolossal grej att en hemmahäst vann och fick en enorm uppmärksamhet. 

– Då, 1985, var han absolut en av världens bästa hästar. Många skulle nog säga att han var den bästa men sådant där går ju aldrig att bevisa. Att få chansen att ha en sådan häst i träning och köra den är få förunnat. 

Och än i dag är det den hästen som betytt allra mest.

– Jag hade honom från början så det var ingen annan än jag som körde honom i lopp. Det var en helt fantastisk häst som vann det mesta. Det är klart att han galopperade bort sig någon gång och hade en dålig dag men han vann många jättestora lopp. 

Meadow Road efter segern i ElitloppetFoto: P&R-ANDERSSON PRESSBILD

Tillsammans skulle ekipaget vinna flera storlopp både i Sverige och utomlands. Ett annat affischnamn för Torbjörn Janssons träningsstall var även Atas Fighter L. som han bland annat vann Prix de France med. Då blev han också första svensk att ta hem det franska storloppet. 

Men fler framgångar väntade. Som catchdriver skulle nämligen Torbjörn Jansson fortsätta skörda triumfer. 

Han har vunnit Sveriges alla största travlopp, en samling som blev än mer komplett när han vann Svenskt Travderby 2011 med Beau Mec. 

– Att vinna derbyt, det tyckte jag verkligen smällde högt, det är bara Elitloppet och Kriteriet som kan mäta sig med det, i alla fall för mig. 

Det var år 2000 som han slog igen sin egen tränarverksamhet för att ägna sig helt åt att köra lopp. 

Saknaden efter att träna häst var dock ständigt närvarande så efter ett tag öppnade han upp ett mindre stall som han drev i drygt tio år. Men vid årsskiftet 2018/2019 stängde han ned även den. 

– Det var inget fel på resultaten men har man inte fler hästar är det kolossalt svårt att konkurrera och det är en himla massa jobb. Jag tyckte att det fick vara nog. 

”De flesta vet inte om dem” 

Men lopp, det kör han som bekant fortfarande. 

– Runt år 2000 var jag väldigt populär som kusk, det var lyckat för jag hade väldigt fina framgångar på den tiden. Jag kör fortfarande mycket lopp även om det inte är lika mycket som tidigare. Sen måste man vara realist. Jag är 65 år och det kommer många nya som i alla branscher. Men jag är med rätt mycket i hetluften. 

Han beskriver tillvaron som catchdriver något mer bekymmersfri än att vara travtränare. Men att vara kusk på heltid innebär inte att man kan ägna sig åt några divalater, menar han. 

Hur har du upplevt karriären med med- och motgångar? 

– Självklart har jag haft jättetunga perioder så är det ju, men man får tjura på helt enkelt. Det är klart att det varit tunga perioder ekonomiskt och allt det där. Men i stort sett över min karriär är jag lyckligt lottad, säger han och tillägger: 

– De stora segrarna är ju många år tillbaka, de flesta vet inte om dem men jag vet ju om dem, säger han och skrattar. 

Och det är precis på det sättet Torbjörn Jansson tar sig fram, även under intervjun, han är härdad i gemet men har alltid glimten i ögat. 

Ett exempel på det är hur han bemöter svärmen som ser honom som en av Sveriges bästa kallblodskuskar. 

– Det är ett rykte som naturligtvis är smickrande för mig. Men det är ju inte så. Det finns många som är minst lika bra som mig på kallblod. Det har bara blivit ett rykte som det surras om, det är ju trevligt för mig men det är nog inte många av de aktiva som tycker det, säger han och skrattar till igen. 

Invald i Hall of Fame: ”En riktig höjdare”

År av erfarenhet ger den 65-åriga kusken en svårslagen rutin. 

– Fördelen med att komma upp i åren är att man blir mer beräknande, inte lika impulsiv och het på gröten. Det är lite både och. Den unga hungern är bra på sitt vis men man vinner många lopp på att man är kall och rutinerad också. 

Han hoppas att kunna kuska runt så länge hälsan jobbar med honom. I januari i år drabbades han av en hjärtinfarkt men som vanligt var han snabbt upp på benen. 

– Det var både överraskande och lite dramatiskt men tack vare att vi i det här landet har fantastisk sjukvård, vilket många inte tycker men jag tycker det i alla fall, så blev jag väl omhändertagen. Nu känner jag mig lika stark som alltid.

På Hästgalan 2018 blev han utsedd till Travets Hedersambassadör. Samma år i juli valdes han, likt sina tidigare arbetsgivare Gunnar Nordin, Stig H Johansson och Berndt Lindstedt, in i travets Hall of Fame. 

– Jag tycker själv att jag varit ganska så seriös hela mitt liv och legat i mycket och jag har väl uppträtt någorlunda korrekt mot de flesta. Och det här med att komma in i Hall of Fame tyckte jag var en riktig höjdare. Det är stort. Det var ett enormt erkännande från branschen. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?


– Det viktigaste är hästägare, att det finns det och ett intresse att äga häst. Självklart spelet också viktigt men utan hästägare går det inte. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

– Det måste bli Meadow Road.

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det är Elitloppet 1985. Det var 30 grader varmt och 25 000 på läktaren och allt det där.