Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Satt och rökte cigg bakom syrenbusken

Gabriele Gelormini.
Foto: JONATHAN NÄCKSTRAND / BILDBYRÅN
SportExpressens Josefin Johansson.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Nej, Elitloppet är inte samma utan publik. 

Och det är sannerligen inte som det ska vara i skuggan av en coronapandemi. 

Men jag vill i alla fall intyga att på stallbacken pumpar samma starka travhjärta. 

Att arbeta med sitt största intresse är en ynnest, och särskilt i år var mediekåren som fick röra sig på stallbacken extra privilegierad. I Brunflo, Östersund satt det två stolta föräldrar som fick följa sina två söners allra första Elitlopp från tv-soffan. Det var många som skulle ha varit på plats den här helgen som på grund av coronapandemin inte kunde släppas in. 

Men travsportens aktiva är ett härdat och segt folkslag med ett hjärta som slår hårt för sporten och hästen. Och jag vill lova er att de här charmiga bitarna som är travet finns fortfarande bakom stängda dörrar.

Det normala lever kvar på stallbacken och snart, snart hoppas vi att allt blir sig likt. 

Då det var ovanligt lugnt på stallbacken blev iakttagelserna desto starkare. Bakom syrenbuskarna vid klassiska blå stugan sitter Gabriele Gelormini med en cigg i mungipan mellan försök och final i lugn och ro. Vid sekretariatet smyger kuskar mellan loppen, de läser program och ser precis som alla andra loppen med stor spänning. Och trots att Jos Verbeeck bara kör ett lopp under hela helgen så stryker den legendariska kusken runt på stallbacken och utbrister i glädje när han återser gamla vänner. 

Lutfi Kolgjini kör även han ett lopp under helgen – och vad vore en elitloppshelg utan ”Ludde” i dödsposition? 

Det blir ingen seger men i ett par lopp senare sätter Adrian Kolgjini dit Kali Smart och Ludde får anledning att jubla tillsammans med yngste sonen Dante. 

– Jag älskar den där lilla fuxen, säger Kolgjini senior. 

Hedershästen bestämmer tempot

Vid bankanten surras det ivrigt mellan loppen och glädjetjuten blir desto skarpare när folksamlingen är mindre. En italiensk journalist blir ombedd att lämna banan, men in till sista sekund står han och refererar in Vivid Wise As med största inlevelse till en försöksseger ”FORZA ITALIA – VIVID WISE AS”. 

Till Elitloppssprinten stannar Disco Volante och insuper atmosfären, till och med hästarna fattar grejen, han stannar tre-fyra gånger och trots att klockan tickar ned mot defilering så låter Ulf Ohlsson hedershästen bestämma tempot själv. 

Det kallas till elitloppsfinal, kuskarna kommer i klungor mot stallen där dagens stjärnor står under bevakning. Och just då känns det faktiskt som vilket år som helst. Loppet som på förhand diskuterats som ”något svagt” blir brännhett och efter en rafflande upploppsstrid får vi en vinnare. Alessandro Gocciadoro stänger i vrede in sig på kuskrummet i sitt stall. Det var nära – men räckte inte hela vägen. Bara det är ett av alla bevis på att travhjärtan lever. 

Inför elitloppshelgen intervjuade jag ett gäng som följer Elitloppet utanför Sveriges gränser. De har koll på inbjudna hästar, snackisar, och gemensamt för de alla var att de nämnde spänningen och atmosfären runt Elitloppet.

Konceptet är något unikt, hotellbiljetter har redan bokats för nästa år och två år av uteblivet publikvrål ska tas igen.