Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Riordan: ”Det gjorde mig riktigt förbannad”

Foto: LJ / TR Media
Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD / TR Media
Foto: Matilda Öhrman/Travronden / Trav & Galoppronden

Jerry Riordan, 63, har aldrig trivts så bra nu som med svensk travsport. 

Och amerikanaren funderar inte ens en gnutta på att flytta tillbaka till hemlandet. 

I helgintervjun berättar Halmstadtränaren om tragedin som formade honom, familjen och dopingryktena: 

– Det gjorde mig riktigt förbannad, säger han. 

Karriären inom hästvärlden startade i ett klassiskt amatörstall i delstaten Rhode Island i USA. Sedan tog hästarna Jerry Riordan på ett livslångt äventyr. Det har stundtals varit turbulent men amerikanaren med det breda leendet har alltid lyckats parera sig fram. 

När spelet på hästar gick ned i hemlandet valde han att bli tränare i Italien. Men tillslut blev tillvaron i landet i södra Europa ohållbart. Prispengar frös inne och Jerry letade efter en ny bas att träna hästar på. 

Valet föll på Sverige, landet han en gång rest till som skötare till Chiola Hanover när denne startade i Elitloppet 1980. 

Det var också här som han skulle skörda sina största framgångar som travtränare med segern i Elitloppet 2018 som kronan på verket. 

– Varje år jag har varit här har varit framgångsrikt. När man har ett stort stall har man uppochned gångar. Man behöver ett större stall för att ligga på topp hela tiden men det känns som att vi har utvecklats på ett eller annat sätt varje år. 

”Det var fruktansvärt dåliga hästar” 

Jerry Riordan växte upp på en bondgård i Rhode Island. 

Där fanns bland annat kossor, getter och höns. Men inte hästar, det sågs mer som ett ”lyxdjur”. Men det fanns ändå ett stort intresse för olika typer av sporthästar. Tack vare sin pappa hamnade Jerry Riordan i ett galoppstall innan han tillslut kom in på ett travcamp med flera amatörtränare. Även det via sin pappa som varit pilot under andra världskriget och hittade flera på travbanan att dela sina erfarenheter med. 

– Vi gick dit och pappa drack kaffe med de här tränarna och tillslut lärde de känna varandra riktigt bra och jag fick vara med och kolla på hästarna. Jag gillade det verkligen och började hjälpa till i stallet. Sen köpte pappa en liten, liten andel i en travhäst. 

Under tiden på High School jobbade Jerry som badvakt och tillslut hade han skrapat ihop tillräckligt mycket för att köpa sin första häst tillsammans med sin bror. Det blev en passgångare av sämre kvalitet, menar han. 

– Det var så fruktansvärt dåliga hästar, vi vann aldrig några lopp men det var så det började, säger Jerry Riordan. 

Från nattvakt till skötare av stjärnhäst

Han började på universitet men behöll intresset för travsporten parallellt. Riordan sommarjobbade i travstall, hade egna hästar och jobbade deltid i stall under skolterminerna. 

Det riktiga traväventyret började dock när han tog sig en vinter till Florida. Det var långt hemifrån och han kände knappt till tränaren han skulle jobba för, men han visste att han skulle få ha hand om fina hästar. 

– När jag kom hade hästarna precis avslutat säsongen och han sa att han inte hade tillräckligt med hästar just nu för att jag skulle kunna jobba dagtid som skötare. Men han sa att jag kunde få nattvakta en väldigt, väldigt dyrbar häst. 

Tränaren hette Bill Vaugh och tillslut fick Jerry Riordan jobba även under dygnets ljusa timmar. Hästen han vaktade hette Chiola Hanover och jobbet på nätterna fortsatte i två månader. 

– Jag hörde allt kul som alla andra gjorde på nätterna, fester och allt, medan jag vaktade hästen. Men så slutade Chiolas skötare och jag fick ta vid i stället. Några månader senare var jag på ett plan tillsammans med hästen på väg till Sverige och Elitloppet. Så jag gick från nattvakt till skötare till stallets bästa häst, säger Jerry Riordan och tillägger: 

– Det var också första gången som jag flög. 

”Satt inte i någon bra situation då”

Bill Vaughs liv var stundtals stökigt och Jerry fick ta ett allt större ansvar i stallet och tillslut kände han att det blev ohållbart: 

– Jag var 23 år gammal och kände att jag inte satt i någon bra situation, säger Jerry Riordan. 

Jerry Riordans nästa jobb blev hos Chuck Sylvester och där blev han kvar i sex år – och de kom varandra mycket nära. 

– Under tiden jag jobbade där så dog hans styvson i en bilolycka. Han hade jobbat med oss och tanken var att han skulle ta över så småningom. Jag var verkligen som en del av familjen och vi är fortfarande väldigt nära. Jag pratar ofta med Chuck. Vi hade så stora framgångar och så hände det här, säger han och fortsätter: 

– En sådan där händelse ger en perspektiv. 

Hos Sylvester kom Riordan i kontakt med storhästägaren Lou Guida (som bland annat ägde Mack Lobell) och det var via honom som vägen bar till Italien. 

Riordan hade då skött jobbet exemplariskt med Embassy Lobell som var tvåa i Hambletonian och fick även förtroendet med Crown's Invitation. 

I två år pendlade Riordan mellan Italien och USA. 

1994 tog han med sig familjen och flyttade till Italien på heltid. 

– Jag blev tvungen att välja. Det här var innan alla började spela på spelmaskiner och banorna bara stängde ned, en efter en i USA. Det såg inte bra ut. Till och med Meadowlands hade det tufft. Min fru Lisa kom över en längre tid till Italien och trivdes. 

”Blev en katastrof till slut”

Vid den här tidpunkten var parets son, som de adopterat via öppen adoption, nio månader gammal. 

– Adopterade barn har ibland problem med sin självkänsla och att de är adopterade blir som nästintill deras identitet. Men i Italien blev han den amerikanska killen. Men han är som italienare nu. Han har dock inget hästintresse. 

I dag är sonen Kyle 26 år och bor i Milano. De ses inte lika ofta sedan Jerry och hans fru flyttade till Sverige men tidigare i år fick de umgås en hel del. 

– Han var här precis innan Corona och var här i nästan tre månader eftersom att det var ”lockdown”. Det var en väldigt lycklig slump för oss i alla fall men han saknade i Italien. Han var nog ganska glad när han kunde åka tillbaka, säger Jerry Riordan och fortsätter: 

– Det var roliga år i Italien men det blev ju en katastrof tillslut. 

”Korrupt och doping överallt”

Den italienska travsporten var rejält på nedgång. Bland annat betalades inte prispengar ut, men det var inte det värsta: 

– Det var korrupt och doping och överallt. Dessutom blev man tvungen att låsa in allt man ägde och bevaka det konstant annars blev man av med sina grejer. 

Under sommaren 2010 valde han att åka över med topphästen Lisa America och tävla i Sverige. 

Förutom att tävla i lopp med garanti att prispengar betalades ut så ville han även lära sig mer om svensk travkultur. I september 2013 gick flyttlasset till Halmstad. 

Han har haft fina framgångar i Sverige – men har också haft ett dopingrykte osande kring sig. Han har tidigare berättat om att han kände sig misstänkliggjord av Svensk Travsport för doping då de testat hans hästar utanför tävling. 

Droppen blev när hans Tinamo Jet testades positivt på den norska banan Klosteskogen för substansen Imidocarb.

Något som finns i utländska läkemedel och används i behandling mot vissa encelliga parasiter, till exempel fästingar. 

”Det gjorde mig riktigt förbannad” 

Jerry Riordan blev besviken på hur ärendet hanterades och menar att de försökte svartmåla honom för något som inte är ett prestationshöjande preparat. 

– Det gjorde mig riktigt förbannad. Jag har varit framgångsrik hela mitt liv med hästar och har aldrig haft något dopingrykte. Så kommer jag hit och gör bra ifrån mig och då måste man fuska. Men det har ju alltid gått bra?! 

– Det var inte så att jag vann 30 procent av loppen. Det har alltid gått bra, men inte löjligt bra liksom. Alla mina kuskar som kör mina hästar måste fortfarande göra ett bra jobb för att vi ska kunna nå hela vägen. 

Trots det så är det ändå i Sverige som Jerry Riordan vill verka som travtränare. 

– Så länge det inte finns några spelmaskiner här så är jag nöjd. Sverige är en förebild för hela världen i hur sporten presenteras, hästarna behandlas och hur spelandet hanteras, säger Jerry Riordan. 

Och 63 år ung har han ännu inga tankar att slå av på takten. 

– Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar. Vad skulle jag göra då? De är de enda som orkar hålla kvar vid mig. Så länge jag fysiskt klarar av så vill jag vara en travtränare. Vill man vara en tränare så finns det inget bättre ställe för mig än Sverige. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.

Tre frågor till Jerry Riordan

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

 

– Det viktigaste är att göra allt för att utöka vår målgrupp som är intresserad av trav. Vi måste expandera för att bibehålla de som är intresserade. Jag har varit på platser där folk slutar att spela på hästar och det är inte särskilt trevligt. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig? 

– Det är en svår fråga. Hästar betyder olika saker vid olika tillfällen i livet. När jag var 16 år hade jag en hemsk häst som jag verkligen älskade. Hon lyckades knappt starta men jag hade väldigt kul med henne. Förmodligen betydde hon mest för trots att det gick som det gick så ville jag fortsätta. 

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana? 

– Det var nog i Sundsvall när Lisa America vann Sundsvall Open Trot. Torbjörn är en riktigt god vän. Det var desperat i Italien, de betalade inte ut prispengarna och vi visste att vi skulle få prispengar om vi vann i Sverige. Om jag någonsin behövde en seger så var det den dagen.