Nu måste Solvalla ta tag i problemen

Foto: THOMAS BLOMQUIST / TR Media

Jag vet inte exakt vad.

En sak är däremot säker.

Något måste Solvalla göra.

Olika är utvecklingen. Omsättningen på hästspel har skjutit i höjden.

ATG är i dag långt ifrån samma bolag som vid millennieskiftet.

Prispengarna på nationalarenan Solvalla är däremot i praktiken de samma som för 20 år sedan.

Gjorde jämförelsen med motsvarande novemberfinaler som i lördags.

De drygt 4,5 miljoner kronor i totala prispengar som det tävlades om i helgen var bara marginellt högre än när årtusendet var ungt.

Så borde det inte vara på nationalarenan.

Men prispengarna på ordinarie Solvalla-dagar tycker jag är ett klart större problem.

Menar vi allvar med att vi ska ha en nationalarena?

Det känns inte trovärdigt när vi allt som oftast tävlar om 40 000 vid seger.

Det är ju samma som på Lindesberg.

På sulkysport.se går att läsa en sammanställning av de totala prispengarna.

Där framgår att 2012 delade sporten totalt ut 817 miljoner i prismedel.

I år väntas den summan bli 904 miljoner.

Visst är det en ökning.

Men inte alls i proportion till hur framgångsrikt hästspelsbolaget varit de sista tio åren.

Frågan därför vem som får betalt av ATG:s framgångar?

Inför nästa år snackas det om en satsning på bredden som nästa stora grej.

En startpeng ska belöna alla som är med i loppen.

Är lika för alla verkligen vad vi vill ha?

Det måste väl ändå vara meningen att vi tävlar om prispengarna.

Letade publiksiffran från lördagens V75-finaler.

Hittade ingen bland resultaten. Kanske lika bra det.

Här finns den största utmaningen för att bli en riktig nationalarena och mötesplats.

Solvalla måste göra något!

För ska erkänna att jag blir lite brydd om högsta ledningen inte har viktigare saker för sig än att lägga någon timme i veckan på att spela in en podd.

Även att fylla loppen skulle behöva lite ledningstid.

På fredag får Valla bara ihop åtta lopp, inget av dessa har fulla fält.

Har det någonsin hänt tidigare?

Solvalla behöver hitta nya drag. Låta fantasin flöda.

Ett grepp kanske kan vara att låta publiken vara prisutdelare i stället för den egna personalen.

För vem vill inte stå bredvid Örjan Kihlström i vinnarcirkeln?

Kanske går det även utveckla ett koncept likt ”ägare för en dag” där alla lottas på varsin häst med chans till en slant om den vinner.

För större grej än så går ju knappast hitta inom travet.

Fast risk att vi får se mycket Kjell ”Tjecka” Lindholm i vinnarcirkeln då.

Han tillhör ju de fåtal människor man ännu ser på Solvallas platser.

Tom Alandhs dokumentär om Tjecka och Elitloppet finns för övrigt fortfarande att se på SVT Play.

Gör det om ni inte redan har gjort.

Ett annat förslag för att locka publiken är så kallade försäljningslopp. Det är ju bra drag efter starthästar nu. Försäljningsloppen gör succé utomlands.

I ett snudd på unikt bra försäljningslopp i USA häromveckan låg en häst ute för 150 000 dollar.

Hästen vann. Men ingen nappade på köpet.

Men hur ska publiken hitta tillbaka till banorna utan totoluckor och program?

För mig tillhör travprogrammet lika mycket utrustningen som sulkyn.

Läste någonstans att ST:s nye sportchef Robert Karlsson berättade att hans väg in i sporten hade gått via programmet.

Ändå tillhör han nu de styrande som håller på att begrava den traditionen.

Helt plötsligt bestämde även förbundet att inga uppfödarpengar ska utgå för internationella starter.

Visst, bara ett fåtal blir drabbade.

Men hur kan de ändra något sådant över en dag?

Det är ju sånt man blir tjurig över och en av anledningarna till att jag nu försöker sälja av 31 fölston på ASVT:s nätauktion redan i kväll.

I lördags hedrades jag tillsammans med några av våra allra största med en Guldnål.

Väldigt trevligt, hade Jim Frick kunnat vara där vet jag att han hade tycket att det borde göras oftare.

Tillsammans har gänget som fick nålar tydligen över 70 000 segrar.

Men borde inte förbundet se till att det finns en hemsida där man enkelt kan få reda på segrar och meriter hos sportens största?