Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu måste Redén ta bladet från munnen

Foto: LENA EMMOTH / TR Media

Propulsionaffären har lagt en blöt filt över hela vår sport.

Nu vill jag att huvudpersonen – tränaren Daniel Redén – tar bladet från munnen och ger oss alla sin syn på det svenska travets största skandal genom tiderna. 

Framgångsrik och populär har Daniel Redén blivit sedan han tog över Stall Zet. Framgångarna som tränare har varit mycket stora och segrarna avlöst varandra.

En folklig popularitet har även vuxit genom att vara tillgänglig och öppen för media. Men sedan Propulsion-bomben briserade har mediastrategin plötsligt varit den rakt motsatta.

Att Daniel Redén är ledsen är mänskligt. Men för att fortsätta vara en frontfigur för svenskt trav tror jag att många behöver få höra honom bedyra sin oskuld.

Vad tänker han själv?

Många frågor saknar svar.

Exempelvis vad gjorde Daniel Redén efter att ST konfronterat honom med uppgifterna för över ett år sedan för att vara trygg i beslutet att låta Propulsion fortsätta tävla?

Kollade han hästens exportpapper och journaler som han enligt ST fått tillsänt?

Ringde han säljaren?

Sökte han i USTA:s databas?

Som travtränare är jag ansvarig för besiktning, köp och korrekta papper för mina hästar.

Daniel Redén är inte bara tränare utan bär även vd-ansvaret som hästens ägare. Därför kan jag inte förstå hur det inträffade ska kunna vara ST:s fel. Vore det inte bättre förklara vad som hänt istället för att via advokat ifrågasätta detaljer i förbundets utredning?

Det är beklagligt att förbundet är så svagt och att administrationen visar sådana brister.

Men ST har inte köpt och tävlat en nervsnittad häst.

Jag rent av häpnar över de som vill lägga skulden på förbundet.

Visst har ST brustit men det känns bara sorgligt att skylla på enskilda medarbetare.

Känslan är att ledningen på förbundet helst vill tysta ned allt som är obekvämt. Ju värre problem, desto mer tystnad.

Exempelvis de dopingdomar som kommit har vi ju faktiskt att tacka Norge för.

Talesättet som råder hos ST är: ”passar inte vårt sätt, kan du flytta”. Kanske är det då jag som inte passar in som måste ta den vägen?

En ljusglimt kanske ett maktskifte i USA efter valet kan vara. Går det åstadkomma förbättring där så kan även ST...