Mikael Wikstrand om stora travintresset

Mikael Wikstrand.
Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN

Mikael Wikstrand, 28, har inte saknat framgångar på isen i år. 

Kanske har det även smittat av sig på travbanan? 

Där visar nämligen miljonhästen Dwayne Zet vägen för spelarens travsatsning. 

– Jag har gått in med tanken att det ska vara en rolig hobby. 

När han var liten visades alltid V75 hemma på tv:n i Furudal. 

Han var måttligt road, såg något lopp, gick i väg, men sprang tillbaka om det lät som att något intressant utspelade sig. Numera ser det annorlunda ut, Wikstrand äger nämligen själv travhästar som hör hemma i travsportens finrum på lördagar. 

Ljudet från travsändningarna ekar nu i hans eget vardagsrum och travintresset förs vidare till nästa generation. 

– Han (sonen, tre år) står och hoppar och kollar på trav redan nu. Han är nog körd faktiskt, säger Färjestad BK:s guldspelare och skrattar. 

Hängde med Emil Djuse 

Mikael Wikstrand växte upp i Furudal, en liten ort i Rättvik intill Oresjön, och tre mil därifrån låg travbanan. Den erbjöd förutom hoppborgar och en grillkiosk även en inträdesbiljett till stallbacken, travsportens backstageområde. 

– Mamma ägde något kallblod som inte var så jättebra, men jag var runt på stallbacken och fick springa där som liten pojk. Redan då tyckte jag att det var kul sen växte det mer när jag flyttade till Göteborg och hängde med Emil Djuse, kusin till Djuse-pojkarna, till Åbytravet. Det var där jag fastnade på riktigt. Sen dess har jag följt travet i stort sett varje dag. 

I dag äger han fyra travhästar i olika konstellationer tack vare travtränaren Oscar Berglund. De två möttes på isen i en ungdomscup och flera år senare fick de kontakt via Facebook.  

– Jag skrev till honom och frågade om tips när han hade någon starthäst. Efter det sa han till mig ”du skulle ju äga en häst uppe i Norrland”. Det var på den vägen vi började ha kontakt och snacka riktigt mycket. Då köpte vi första hästen. Efter det har jag blivit fast och tycker att det är fantastiskt kul. Han är ödmjuk och väldigt snäll, han har tagit in en i en helt ny ägarvärld om man säger så. 

Wikstrand hyllar de aktiva kuskarna och tränarna på stallbacken för att de är så tillmötesgående. När det kommer till de fyrbenta varelserna handlar det mycket om skräckblandad förtjusning. 

– Det första man tänker är ”vad stora hästarna är i verkligheten”, annars ser man de på tv och på ganska långt håll när man står vid banan. När man kommer in i stallet och ska klappa de så är man inte jättekaxig. Det är stora djur på x antal hundra kilon. Det är mycket kraft som de sitter bakom, det är väldigt coolt. 

Hästköpet på bussresan 

Travtittande är ett återkommande tidsfördriv, berättar Mikael Wikstrand. Ofta är det så han får tiden att gå under bussresor och dylikt. En hemresa bjöd dock på en extra twist. Talangfulle Dwayne Zet skulle bjudas ut på en internetauktion då. 

– Vi var på väg hem från en bortamatch. Jag och Oscar (Berglund) hade snackat om den här hästen hela veckan för den låg ute på Travera. I bussen på vägen hem började vi jobba in lite folk som ville vara med och så gick det vägen och vi kunde köpa honom. 

Förutom Wikstrand själv är även Joakim Nygård, Daniel Viksten, Jacob de la Rose, Victor Ejdsell och Michael Lindqvist med på hästen. På nyårsafton vann Dwayne Zet ett lopp med över en halv miljon kronor i första pris och under elitloppshelgen tog han sig vidare till final i Sweden Cup. 

– Det är grymt kul. Där har vi verkligen fått jackpott. Man visste att det var en kapabel häst men när han vann V75 för oss i vintras och sen Sylvesterloppet kände man ”shit vad har vi köpt för något?”. 

Visst finns det de som önskar att de varit snabbare i sitt beslutsfattande under bussresan på vägen hem. 

– Jag tror att det finns några som gärna hade velat vara med. Vi fick ihop ett riktigt bra gäng, det är jag väldigt glad för. 

”Vi hade tre platser i vår limo”

Den 12 maj kammade Färjestad BK hem sitt tionde SM-guld, två dagar senare anlände fyra guldfirande spelare till Umåkers travbana efter färd i privatjet och limousine. Allt för att få se V75-tävlingarna på plats. 

– Vad som låg bakom det? Jag hade två starthästar då. Först sa vi det bara som ett skämt, att det hade varit riktigt kul att åka upp dit. Sen började vi kika på det och så gjorde vi det. Jag kanske inte vill säga alltför mycket men det var på kvällen vi bestämde oss. Då åkte vi upp lördag förmiddag. Det var grymt kul att se hästarna starta.

De plockade även upp en trio av travproffs på vägen. 

– När vi kom upp vid flygplatsen stod Björn Goop, Örjan Kihlström och Reijo Liljendahl där och väntade på taxi. Då sa vi att vi hade tre platser kvar i vår limo, då hoppade de in där, det var också en riktigt sjuk grej, att man körde de där tre i en limousine. Det trodde man nog inte för ett år sedan, att man skulle sitta och åka limo med de grabbarna, säger Wikstrand och tillägger: 

– Vi hoppas på att vinna igen så att vi förhoppningsvis får göra något likadant igen. 

”Inte ambitionen att bli mångmiljonär”

Många idrottsprofiler, men framför allt hockeyspelare, hittar glädje i att äga en travhäst. Wikstrand vet inte vad det kan bero på men gissar att de båda sporterna erbjuder snarlika kickar. 

– Det är i stort sett samma grej (kickarna), och framför allt att de inte är några robotar. Vissa stunder går det bra och andra går det tyngre. Ibland blir du skadad eller sjuk. Det är exakt samma för oss. Säsongerna ser lite lika ut och ibland måste de ut och träna precis som vi också måste göra under sommaren för att förbereda oss inför en ny säsong. Likheterna finns absolut där. 

Inom travsporten finns det stora hästägare som satsar miljontals kronor varje år och driver det mer eller mindre som en affärsverksamhet. Men det är inget Wikstrand strävar efter. 

– Jag har inte gått in med ambitionen att jag ska bli mångmiljonär och tjäna pengar på hästar. Jag har gått in med tanken att det ska vara en rolig hobby, det är väl den planen man måste gå in med när man köper hästar, man vet aldrig, det är levande djur. Det kan gå fort i den här branschen, det har man märkt någon gång när en häst blivit sjuk eller skadad. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. 

Drömmer om storlopp 

Drömmarna som hästägarna är alltid som störst när en ny häst köpts in och med tanke på det lyckade auktionsköpet Dwayne Zet borde det finnas stora visioner. 

– Att hitta en riktigt bra starthäst eller unghäst som kan vara med i de finaste loppen, det är klart att det är svårt att hitta en sådan häst, men det är det som är drömmen. Drömma får man alltid.

Är det något särskilt lopp du vill vinna?

– Nja, men det är klart det är de största loppen som är i princip omöjliga att vinna, det är allt från Kriteriet, Elitloppet, Derbyt och Prix d'Amérique, alla de där loppen är en dröm. Men man kanske får vara realistisk och tänka på om man kan få vinna någon V75-final. Jag är glad om vi vinner ett V64-lopp också. 

Oddsen på att få se Mikael Wikstrand i en tävlingssulky ser dock så där ut. 

– Man ska aldrig säga aldrig, det är förhoppningsvis långt kvar tills att jag lägger av med hockey. Sen vet man inte om man kanske gör någonting, det är klart att det hade varit kul men exakt vad är omöjligt att svara på. 

Har du testat att köra travhäst någon gång?

– Ja, jag har kört några gånger men jag tror inte att det är något för mig. Jag tror inte att jag ska bli tränare eller kusk, det tror jag att jag är alldeles för dålig på. Jag får nog hålla mig vid sidan av som staketkusk, skrattar han. 

Tre frågor

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?
– Eftersom att det är väldigt dyrt att äga häst så tror jag att man måste lösa det med höjda prissummor eller nått för att folk ska kunna satsa ännu hårdare. Och sen måste publiken tillbaka till vanliga travdagar, typ vintertrav när det inte är sol och glamour ute, det tror jag är viktigt för travet. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– När Nuncio vann Elitloppet 2016 tyckte jag att det var väldigt coolt. Det var ett av mina första elitlopp på plats och Nuncio var en favorithäst. 

– Men även nu när Dwayne var trea i Sweden Cup-försöket, det var också häftigt. Sen var det fint när Naheed vann ett lopp i Östersund, då var jag också på plats. Några lopp har man fått se live när de vunnit, det är coola grejer. 


Vilken häst har betytt mest för dig?

– Jag måste säga Dwayne ändå. Han är den som har vunnit på V75, Sylvesterloppet och varit med i Sweden Cup.