Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Matilda ser framåt efter amputationen

Matilda Persson, 21, fick nyligen prestigefyllda Helen Anns Pris på en gala i Stockholm.

Detta bara veckor efter att, efter en längre tids kamp, ha fått amputera sitt ena ben.

Nu berättar hon om sitt nya liv.

– Steg ett är att kunna ta in allt. Alla drömmar man har haft som har känts så långt ifrån och nu är de plötsligt så himla nära, säger hon.

Matilda, 21, är rullstolsburen och amatörtravtränare. Hon håller till på familjegården i Njutånger utanför Hudiksvall. 

Från början var det en gård där Matildas farfar födde upp kallblodiga travare. Nu tränar och utvecklar Matilda sina hästar där och hon är med dem dygnet runt. Från sitt rum kan hon till och med höra vad hennes ögonstenar sysslar med om nätterna. 

Det hela började med ett andelskoncept kring hästen L.H. Adventure, som Linda Hedström, låg bakom. Det hela bidrog till en häftig start på Matildas karriär där hon fått mycket stöd av såväl Linda som sina andelsägare. 

– Man tyckte att det var stort när de andra tjejerna sprang hos proffstränarna och så tänkte jag att det där kan jag inte göra. Så fick jag själv en andelshäst. Det var häftigt!

– Det är olika hur det är för jag tror inte att jag hade köpt ett varmblod för att se om jag kan ta licens. Jag hade behövt ha det där stödet dels från Linda, där jag lärt mig mycket. 

Nominerad – och prisad

Bara några år senare tog hon hem prestigefyllda Helen Ann Johanssons pris på Årets Häst-galan i Stockholm. 

– Det var jättekul att gå och det är fint pris att få så jag kände mig hedrad. Dagen efter tänkte jag: "vad hände?"

Matilda blev även nominerad till årets förebild vid Parasportgalan och i sin roll som travprofil och bloggare inspirerar hon många. 

– Jag har alltid tyckt att det varit kul att blogga och att få inspirera. Jag gillar att vara en förebild. Ibland tycker man själv inte att man är en förebild så det är ju en bekräftelse när man blir nominerad till det. Det blir en extra push. 

I slutet av förra året fick Matilda beskedet om att hon skulle få amputera sitt ena ben som till följd av sjukdomen CRPS dragits in mot kroppen och orsakat infektioner och svåra smärtor i elva år. 

Något hon kämpat länge för. 

– Jag har aldrig hört om någon i Sverige som har gjort det med den här sjukdomen så det var så svårt att lita på läkarna när de sa att det där har vi gjort för tjugo-trettio år sedan och då blev det inte bra och vi tänker inte göra det med dig.

– Jag har tänkt att det skulle kunna bli till det bättre, men läkarna var länge emot det. Att amputera på CRPS i Sverige tycker man inte har varit något lyckat. 

Trots läkarnas ord har Matilda länge varit inne på att amputera benet. 

– Men jag har kollat mycket på hur man gjort i USA och andra ställe och där har det framkommit att det har varit bästa lösningen om man kommit till en viss nivå. Så det var lite så att jag kände att jag hade sett att det funkat för vissa. 

"Riktigt jobbiga månader"

Matilda har varit hemma i lite över en månad från sjukhuset.

– Jag mår bra. Det mesta har lagt sig, tänkte jag säga. De första två månaderna var riktigt jobbiga, sedan har det börjat bli lite bättre hela tiden och man börjar känna sig som en människa strax efter att man kom hem från sjukhuset. 

– Så nu bara att kunna ha på mig vanliga byxor. Det är något jag inte kunnat ha på elva år. Att kunna köpa ett par byxor eller en klänning i affären utan att behöva sy om någonting. Jag är rörligare på ett annat vis och slipper infektioner. Det finns bara fördelar i stort sett hittills.

Nu är det nya förutsättningar att ta hänsyn till och det är en frihet som lyser om Matilda när hon pratar om sina nya förutsättningar.

– Steg ett är att kunna ta in allt. Alla drömmar man har haft som har känts så långt ifrån och nu är de plötsligt så himla nära.  

– Så många gånger har jag tänkt att det där kommer jag inte  att kunna inte jag göra därför att. Men nu är det ett nytt kapitel i livet, jag har andra förutsättningar, jag är fortfarande i rullstol men jag har den på ett annat vis. 

Hon berättar att hon suttit i rullstol i elva år. Men nu är andra sätt att ta sig fram aktuella.

– Nu har jag chansen att träna upp mig och komma i gång med vänster benet och kanske kunna använda kryckor lite då och då. Jag skulle kunna ha protes om jag ger mig fan på det. Det finns mer möjligheter, det känns häftigt. 

Siktar på första kusksegern

Nu längtar hon tillbaka till tävlingssulkyn – även om hennes hennes kuskdebut troligtvis var den mest uppmärksammade hittills. 

– Jag hade bara önskat att det gjordes i smyg. Jag trodde bara Kajsa Gustafsson från TV4 skulle vara där, men så var det sjuttioelva andra på plats. Men i vissa stunder är det jättekul att andra följer en och det känns som att man har mycket stöd runtom. 

Framåt önskar Matilda att köra mer. 

– För min del vill jag ta min första kuskseger med stor häst, jag vill köra mer och lära mig mer både vad gäller träning och köra lopp. Jag tycker att det är jättekul att köra, och jag har bara kört tretton lopp och hade önskat att det blivit mer. 

Hon har redan hunnit tagit en tränarseger i år på blotta sex starter. Detta då MölleslättensLinna tog sin första seger, med fem längder. 

– Det är två hästar jag har kämpat med och det har varit en lång väg att gå så det är jätteroligt att det kommer lite segrar. 

Stallet består i dag av fyra hästar i träning och ponnyn Linnson. Förra året kämpade stallet mycket med skador och Matilda fick inte den utdelningen hon ville, så i år hoppas hon på att alla ska få ta varsinn seger.  

– Det är så klart alltid roligt med hästarna men det är extra kul att se att tiden man lägger ner ger resultat. Det gör mycket. 

Andra intressen också

Till vardags läser Matilda in tredje årskursen på gymnasiet. Hon är även webbadministratör och banfotograf på Hagmyren. Men hon fotar även mycket på andra banor. 

– Jag vill sätta mitt namn i fotovärlden och tycker att det är väldigt roligt att både skriva och att fota. Det är något jag så klart vill utveckla. 

– Man vill ju göra något man brinner för och mår bra av och kan utvecklas med. 

Matilda har mycket hon vill utveckla inom travet och hon skulle gärna arbeta som hästskötare i ett proffsstall. 

– Det hade varit kul att se hur andra jobbar och lära sig mer om det man gör. Jag tror att det hade varit kul att vara hästskötare och utveckla sig själv. Det finns många tränare som är häftiga på många olika vis och som är bra på många olika saker. 

–  Man kan alltid växa och utvecklas med det man håller på med. Det är travet jag brinner för och det vill jag lära mig på alla sätt och vis. 

Numera har Matilda tagit hem L.H Adventure och tillsammans med sin tvillingbror Johan och pappa så sköter de stallet. 

– Nu när jag har varit på sjukhus har Johan skött träningen och sedan har pappa släppt in och ut samt kört lite. 

På vintern hjälps hela familjen åt med in och utsläpp då snön hindrar Matilda från att ta sig fram, men på sommaren fixar hon allt själv. 

– Innan jag var in på sjukhuset så körde vi tillsammans, jag tar en och brorsan en. 

"Kul med lite buffliga hästar"

Med tiden har Matildas brors travintresse växt alltmer. 

– Tidigare var det bara jag själv i stallet och pappa som hjälpt till. Men nu kan man vara ute två stycken tillsammans och det är roligare för både mig och hästarna. 

Hon kommer ständigt tillbaka till gemenskapen:

– Det som får det att gå runt är ju att man samarbetar, det bygger på det för oss amatörer. Att man har någon som kan hjälpa till när man har annat och det blir ju roligare att göra det tillsammans. 

Många tror att Matilda behöver lugna hästar – men hon gillar när de har mycket personlighet.

– Det är kul med lite buffliga hästarna, de säger ju att de är de som ska vara bra, så jag väntar på det. Alla mina hästar är snälla, men alla har sina egenheter. Linnson lärde sig hur man skulle slänga ur mig i vagnen. Även Linna är väldlig het, så där har jag satt en gräns – att inte köra henne i lopp. Och innan L.H startade med mig för första gången så sparkade hon varje vecka ungefär, så jag har aldrig haft enkla hästar i humöret. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!