”Många har slutat – det kommer bli fler”

Det är en dag mitt i veckan när Tomas Malmqvist hittar tid för en intervju. Den har varit planerad ett tag men har av förklarliga skäl skjutits på framtiden. En rejäl febersläng knockade den 54-åriga travtränaren i nästan två veckor. 

– Man käkar penicillin och jobbar på under förmiddagen, sen går det inte längre, det tar bara slut på krafterna, konstaterar han och ger besked om att hans egen form i varje fall är uppåtgående nu. 

Stallets resultat har dock varit fortsatt starka.  

I fjol körde de in närmare 17,5 miljoner kronor – siffror de är på väg att slå redan nu. 

Bakom framgångarna ligger en nysatsning i Frankrike som möjliggjorts tack vare en okänd fransk affärsman samt otaliga covidtester och flygresor. 

”Hade stor succé direkt”

Tomas Malmqvist är uppväxt i en riktig hästfamilj där det funnits både proffstränare och veterinärer, och hans mamma Kicki Nordensson har kört lopp men även fött upp hästar. 

I början följde han mest travsporten via fackmedia men i tonåren fick han flera anledningar att hänga i stallarna på Jägersros travbana. Där fick han lära sig allt från att skotta boxar till att sela på – så småningom körde han även hästarna. 

Efter gymnasiet var det stallarbetet som lockade honom mest och han har jobbat hos en rad olika travtränare: Staffan Nilsson, Hans Adielsson, Mats Rånlund, Roger N Nilsson och däremellan blev det även en sväng i Tyskland. 

I mitten av 90-talet valde han att dra i gång en egen verksamhet. 

– Mamma hade en del hästar, och jag också för den delen, som jag fick träna på kvällar och helger. Det blev helt enkelt så att jag vid sidan om började träna våra hästar, och det gick bra redan då. När jag sökte licens så fick jag licens direkt på de resultaten, sen drog man i gång, säger han och tillägger: 

– Jag hade stor succé direkt och fick in rätt mycket hästar i träning tack vare framgångarna. Och kanske lite för mycket i början av karriären. Det var mycket att hålla reda på. Det var ganska stor skillnad.

Stöttas av okända affärsmannen

Tomas Malmqvists karriärval möttes inte bara av ivriga hejarop. Många inom familjen visste vad som skulle krävas för att arbeta och leva som utövare i travbranschen. 

– Det fina är att du får umgås med djur och hästar och ha den här friheten. Sen är det väldigt många nackdelar. Det är alltid ekonomiskt svårt med djur, du är aldrig riktigt ledig. Drömmen är kanske mycket vackrare än verkligheten. 

Som nybliven travtränare såg han inga hinder. Hästarna gick bra och snabbt blev Tomas Malmqvist ett namn att räkna med i de högre divisionerna. Men för några år sedan kom han till en punkt där han kände att han behövde något nytt. 

Tidigt under 2000-talet startade han sin första häst i Frankrike, det slutade med seger och det blev startskottet för hans satsning i den stora travnationen. För tre år sedan fick han ett erbjudande som gjorde att han kunde satsa ytterligare. 

– Vi skulle åka ned med några hästar till Frankrike, vi åkte ned med fyra hästar, det gick bra direkt, det blev sex hästar, åtta hästar och helt plötsligt stod vi nästan med 20 hästar på Grosbois. Då var det snack om att vi skulle hyra en borg på Grosbois, men via Björn Goop dök det här erbjudandet upp med Hunter Valley. De behövde en tränare. 

Affärsmannen Matthieu Millet har byggt upp sin förmögenhet bland annat genom affärsidén att ta vara på gamla mobiltelefoner, och år 2019 köpte han Jean-Etienne Dubois gård i Normandie. Och då fick Tomas Malmqvist uppdraget att träna hans hästar i Ecurie Hunter Valley.  

– Det är väl bara fyra-fem år som Matthieu har haft hästar. Han är väldigt ny inom det här. Men nu har han en stor gård med över 200 hästar med fölston och fölungar och allt möjligt. 

Haft tunga perioder

Samarbetet har givit succé i Tomas Malmqvists travtränarliv – men även ny motivation. 

– Jag har naturligtvis fått ett ekonomiskt och sportsligt uppsving och får uppleva något nytt i livet, sen har jag kanske blivit lite klokare och försökt lägga om mina vanor. Jag jobbar väldigt mycket men jag jobbar annorlunda och det gör att jag kanske är bättre. 

Trots de positiva tonångarna var tajmningen inte perfekt, coronapandemin hade precis brutit ut och det ställde till resorna för Malmqvist. 

– Det är så klart tufft med resorna som jag gör mellan Sverige och Frankrike för att sköta alltihop. Som nu förra veckan, jag har inte tid att vara sjuk. Jag fick ju jobba lite grann ändå. Sen ska jag inte gnälla för det är en världslig grej men corona ställde till det för mig, precis när jag tagit det här steget så bröt det ut. I Sverige funkade travsporten men det var det enda som funkade i hela världen. Det har också gjort det svårt att resa med alla kontroller och att det har varit dåligt med flygtider.

Under intervjun berättar Tomas Malmqvist hur han ser allt fler av sina tränarkolleger berätta att de mått dåligt, och han medger att även han haft sina låga perioder. 

– Absolut. Nog fasiken har jag nog gått in i väggen tre, fem och tio gånger. Men jag vet inte om jag ska uttala mig om det, men utan mig så gick det (verksamheten) inte att hålla i gång, jag kunde inte stanna hemma och vila mig. Om man är anställd kanske man kan det, men inte som egenföretagare. 

”Många har slutat” 

Halmstadtränaren Peter Untersteiner är en av de större profilerna som berättat att han mått dåligt och haft symptom på att gå in i väggen. Malmqvist tror att den psykiska ohälsan hos tränarkåren kommer att få konsekvenser.  

– Många travtränare har slutat och det kommer att bli fler. Det är en väldigt tuff börda. Jag säger inte att det inte är lika tufft på andra ställen och på andra arbetsplatser. Jag säger bara att just nu är det nog många inom travsporten eftersom att den ekonomiska situationen är så svår. 

Tomas Malmqvist har sitt eget sätt att hantera det. 

– Jag har tur som inte är så smart. Jag glömmer snabbt. Jag har nog glömt när det varit dåligt. Det är som när det är en riktigt kall och jävlig vinter och man tänker ”det är inte sant, det är inte sant”. Sen kommer det en vårdag och då har man glömt alltihop. Jag är nog långt ifrån ensam om det. 

Att bolla pressen från olika intressenter och det konstanta kravet på tillgänglighet är några av parametrarna som travtränaren brottas med dagligen. Men tillvaron i Frankrike har trots allt givit honom någon form av harmoni.

Redan nu har han visat upp två lovande tvååringar, franske Kamehameha och i Sverige inledde hingsten Fiftyfour med seger. 

– På kort tid har det gått väldigt bra. Det gäller att försöka steppa upp det ytterligare och sen ska jag försöka skaffa mig lite bättre hästar än vad jag har för dagen. Jag driver gärna ett stall hemma i Sverige, men det ska vara så att jag klarar mig och kan vara ute på V75 och i något årgångslopp. 

”Behöver inga flådiga bilar”

2022 blir ännu ett nytt rekordår för Tomas Malmqvist – och han jagar ständigt de största segrarna. Unghästloppen står högst i kurs men han har ett gäng äldre hästar som han hoppas kunna matcha mot äldre eliten, däribland den tjusige fuxen Empire. 

– I det stora hela hoppas man på att vinna något av de absolut största loppen men det får bli en följd av unghästsatsningen som kommer nu. 

Men hur mycket av rekordsummorna hamnar i hans egen ficka?

– På tok för lite, skrattar han och fortsätter:

– Vi har provision, jag har tio procent i provision. När jag har kört in 17 miljoner så är det naturligtvis jättebra men då förstår man också, om jag är en av de bättre för dagen, hur tufft det är för de andra. Det är inte så mycket vinst i en träningsavgift. 

Unnar du dig något då?

– Ja, jag unnar mig alltid lite grann.

Som vadå?

– Jag äger lite hästar själv (skratt). Det är inte bara ett jobb, det är ett liv, man är i det här hela tiden. Det är mitt liv. Annars kan jag väl inte påstå att jag unnar mig så mycket. Jag kan väl gå på restaurang lite oftare än vad andra gör men jag behöver inga flådiga bilar eller kläder. Jag har inte det behovet. Jag tycker om att träna och tävla under omständigheter som gör att jag mår bra.