Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag är inte endast hon som är dottern”

Isabella Bergh tillsammans med Muscle HustleFoto: MW / TR Bild

Hon hade länge tänkt sig ett liv utanför travsportens rampljus, men till slut fångades Isabella Bergh, 22, av spänningen ute på banorna.

Hennes pappa har länge tillhört travets elit - men Isabella är tydlig med en sak:

– Jag är inte bara hon som är dottern, jag vill vara något själv också.

Isabella Bergh, 22, har alltid varit fast besluten om att gå sin egen väg. Och när pappa Robert Bergh körde sina travhästar valde hon i stället att rida och tävla i hoppning. 

Men en kall och regnig dag på Solvalla i slutet av maj 2013 fick hennes travhjärta att börja slå. Det var dagen då hennes pappa vann Elitloppet med Nahar. 

Successivt under gymnasietiden började Isabella omvärdera sitt vägval inom hästsporten – och när hon tog studenten var det ingen tvekan. Det var travet som lockade mest. 

”Passar med en ny utmaning” 

Det har gått drygt fyra år sedan Isabella Bergh tog jobb i sin pappas travstall och i takt med att hon samlat på sig erfarenheter har ansvaret i verksamheten växt. 

– Vi har ingen försteman längre så då har jag fått tagit tag i lite mer saker själv. Nu har jag åtta passhästar och är medieansvarig. Det är kul. Det blir lite annat. Nu har man blivit van med sina passhästar. Då passar det att få en ny utmaning. 

Men att hon skulle vara i den här positionen i dag är inte något som hon hade kunnat tänka sig för några år sedan. Då var det hopphästarna som tilltalade mest. 

– Det var lite som att jag skulle gå emot och inte hålla på med travhästar. Jag hade mina hopphästar och jag skulle aldrig i livet hålla på med trav.

Men som berättelsen antyder ändrades den inställningen med tid. 

Från hopp till trav 

Det var under gymnasietiden som hon började jobba extra med sin pappas travhästar – och intresset ökade i snabb takt. 

– Jag insåg att det kanske var lite kul ändå. 

– Jag hade tre stycken egna hopphästar men jag tyckte ändå att det var mycket roligare att jobba helg i stallet. Jag gick i gymnasiet då, och ibland hade vi håltimmar. Då åkte jag direkt hem och körde häst.

Även om man arbetar med samma djur inom såväl ridsport som trav – så skiljer sig omgivningar och attityder. 

Skiftet från hoppning till travsport medförde således en stor förändring i Isabella Berghs liv. 

– Nu vill jag inte kliva någon på fötterna, men inom travet handlar det mer om att hästarna ska få vara hästar. De ska få gå ute i hagen och allt är för att hästen ska må så bra som möjligt. Det är mycket mer kunskap inom travet. Ridsporten är lite mer materiell. 

Hon fortsätter:

– I travet hälsar alla på alla och man gläds mer åt varandras framgångar. Man kommer från samma grund och man vet att kunskapen vinner över allt. 

”Jag har också ett namn” 

Travets värld är full av tankar och åsikter. Med en pappa som tillhör en av Sveriges främsta travtränare genom tiderna kan man tänka sig att Isabella Bergh fått höra en hel del. 

Lyckligtvis har hon klarat sig undan det – men det finns en sak som kan störa henne: 

– Det enda jag kan reagera på är att jag ofta blir kallade för ”dottern”, att jag är ”Berghs dotter”. Men jag har också ett namn. Jag är inte bara hon som är dottern, jag vill vara något själv också. 

Hon fortsätter: 

– Många kanske tror att jag ska bli tränare och leva upp till min pappa eller min bror Niklas (Westerholm). Men jag är jag, jag är en helt annan person. Jag har kanske helt andra mål och framtidsplaner än vad de har. 

– Jag har ju en lillebror som knappt ingen vet om för han är inte ett dugg travintresserad. Det är väldigt olika. Men det är ingen som har dömt mig, så det har ändå varit bra. 

Isabella tillsammans med pappa Robert Bergh Foto: MA / MVA Foto

Känner sig mer mogen 

Alla präglas på ett eller annat sätt av sin uppväxt. 

Isabella, hon upplevde tidigt ett ansvarstagande, mycket för att pappa Robert Bergh länge har tillhört travets elit. 

– Det känns som att jag har blivit lite mer mogen för min ålder. På ett sätt blev jag offentlig tidigt. Man kan inte säga vad som helst, till vem som helst, hursomhelst. Man får passa vad man säger. Man vill visa sig glad utåt eftersom man ändå representerar honom.

Hon fortsätter: 

– Jag försöker alltid att vara väldigt trevlig och jag vill se ut som en glad person som man vill prata med. Det är mitt mål. Det ska inte vara något ”min pappa är bättre än din pappa”, säger hon med ett skratt.

– Man ska vara väldigt jordnära och tacksam för all framgång man får. Det är ingen självklarhet att framgång kommer, det krävs hårt jobb. Det finns inga genvägar. 

”Det var helt magiskt” 

Hon minns tillbaka på sin uppväxt: 

– När jag var liten tyckte jag nog att det var jobbigt när pappa inte var hemma. Man förstod inte riktigt vad han höll på med. Man bara visste att han inte var hemma vissa kvällar och dagar. 

– Man såg honom på tv ibland och när det var storlopp förstod man att det var något extra. Ibland följde jag med när det var V75 på Bergsåker.  

Men så kom den där dagen då Isabella tillslut insåg vad hennes pappa lagt alla timmars arbete på – och vilka upplevelser det kunde generera. 

Det var när Nahar, stjärnhästen ägd av hockeyprofilerna Daniel och Henrik Sedin, vann Elitloppet 2013. 

– Det var första gången jag var på Elitloppet och då förstod man vilken grej det var. Det var helt magiskt. Innan hade man inte riktigt haft någon förståelse. Men det här öppnade upp allt. Det var så jäkla häftigt. 

Nahar efter segen i Elitloppet. Isabella längst till vänster tillsammans med mamma Therese och lillebror William. Till höger Robert Bergh. Foto: Mia Törnberg / Trav & Galoppronden

Elitloppsegern 2013: ”Gåshud”

Hon berättar om timmarna innan storloppet som hon spenderade tillsammans med mamma Therese och lillebror William. 

– Det var som att allt bara satt perfekt den dagen. Vi gick till resturangen för de som är närmast hästen. Jag hade en Sedin-tröja på mig och då kom det fram en kille och frågade om Nahar var en ”klar vinnare”. 

– Jag svarade givetvis. 

I finalen svepte Nahar fältet i tredjespår på en regntung bana. 

– När vi såg honom i sista kurvan hörde jag mamma säga ”han vinner ju”. Då fick man gåshud över hela armarna. Det var som att man höll på att svimma av. 

– Jag kutade ner för alla trappor, jag hade mina klackskor på mig, jag snubblade över folk men jag bara skulle ner. Jag gick till fel vinnarcirkel men sen hittade jag rätt. Det var helt sjukt. Det kändes som en dröm. Även fast det regnade och blåste och var så kallt så stod man där i T-shirt och var så varm. 

Och Isabella Bergh minns sin pappas glädje. 

– Jag har aldrig sett honom så där mållös innan. Hans blick sa allt, att det här var det största. 

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travet de närmsta fem åren tror du?

–Oj, svår fråga. Jag tror att det är viktig att man lyssnar på de aktiva. Det är vi som jobbar med det och vi måste få göra vår röst hörd. Sporten är död utan oss så det är viktigt att vi får fram det vi tycker är viktigt och vill ändra på.

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

– Nahar fick jag bara låna en stund i Kanada. Men han blev en riktig kompis. 

 

– Jag är tacksam för allt som han gett mig och min familj. Men även hans skötare Charlotte som har honom nu. Han har också betytt massor för familjen Sedin. Det känns som vi alla är så tacksamma över honom.

– Men sen är jag även tacksam över Muscle Hustle. Det året han gav mig 2017 var verkligen någonting extra.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Lite långtråkigt kanske, men det är ju Nahar i Elitloppet 2013. 

”Mycket hände samtidigt” 

År 2015 flyttade stall Bergh från Sundsvall för Göteborg. 

Och den tiden var allt annat en enkel. Men med fast beslutsamhet lyckades stallet vända den tuffa tiden till styrka att bära med sig. 

Men det har tagit tid.

– Det var tufft när vi flyttade ned där. Mycket krånglade och pappa mådde inte så bra. Det var en svacka för oss då. 

Robert Bergh som är krönikör på SportExpressen berättade själv i en av sina texter för drygt tre år sedan att han drabbats av någon form utmattningssymptom. 

Bägaren rann över när hans mamma Marit gick bort, Isabellas farmor. 

– Först att farmor gick bort, sen flytten. Sen gick även vår hund bort, även om det kanske kan låta banalt så var väldigt mycket som hände då. Och samtidigt lämnade vi allt för något nytt. 

”Alla ville jobba för honom” 

Vad gjorde att ni lyckades vända det?

– Det var som att alla bara gav sig fan på att det skulle gå, att vi skulle lösa det tillsammans. Det kändes som att alla i stallet gjorde allt när de såg att pappa mådde lite sämre. Alla ville jobba för honom och hjälpa honom. Det var en sådan självklarhet, att nu kör vi. 

Och Isabella Bergh tror att stallet, efter några tuffa år har något stort på gång. 

– Jag tror att vi är på väg uppåt igen. Det har varit en liten svacka. Men nu känns det som att det är en skön harmoni i all träning. Vi har landat här nere och hittat ett bra koncept. Det känns som att vi kommer att nå stora framgångar snart.

Drömmen om Elitloppet

Det har hänt mycket sedan Isabella Bergh under vintern 2015 började använda håltimmarna i skolan till att köra hästar. 

När Nahar 2016 skulle tävla i Maple Leaf Trot, var det Isabella som fick resa med stjärnan till Kanada. 

– Jag var 19 år när pappa ville skicka i väg mig till Kanada med Nahar. Då tänkte jag att det här kommer jag aldrig att klara av. Men han visade att han verkligen trodde på mig och jag växte så mycket av det. Då såg han att jag verkligen kunde. Bara det betydde väldigt mycket för mig. 

Hon har även tagit körlicens, och i skrivandets stund har hon tjugo i segerprocent. Men det är arbetet i stallet som hon trivs bäst med. 

– Jag tycker att det är kul att köra lopp men samtidigt tycker jag att det är roligare att stå på sidan med mina hästar. Det är min högsta prioritering. 

– Det är det jag tycker är roligaste just nu. Men man vet inte vad som händer senare. 

Vad har du för drömmar framöver? 

– Innan jag började jobba med det här ville jag alltid åka utomlands. Och det fick jag ju med Nahar till Kanada. Den drömmen blev lite uppfylld på det sättet. Min största dröm just nu är väl att ha en häst med i Elitloppet och ta sig till finalen. Det kanske har just med Nahar att göra, avslutar hon. 

 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.