Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Kan kännas tomt när man vinner fina lopp”

Anna Erixon tillsammans med LadyofthelakeFoto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Pappa Lars Erixon är proffstränareFoto: Maria Holmén / TR Media/KANAL 75
Foto: Hanold/Foto-Mike / TR Media/KANAL 75

Anna Erixon, 38, bytte hopphästar mot travhästar – och tillhör nu en av de bästa.

Som dotter till travtränaren Lars Erixon förverkligar nu familjen drömmarna tillsammans på banan – men de har också varit där de sökt tröst. 

För lite mer än fyra år sedan miste hon nämligen sin mamma hastigt. 

– Det först nu vi börjar kunna prata om det utan att bryta ihop, säger Anna Erixon. 

Anna Erixon, 38, hade ett succéår 2019 – och tillhör numera en av Sveriges allra främsta montéryttare. 

Trots att pappa Lars Erixon är proffstränare så var det till en början hoppningen som hon själv satsade på. Hon tävlade på en hög nivå men för cirka åtta år sedan valde hon att sadla om till montésporten. 

De senaste åren har varit omtumlande för montéryttaren som till vardags jobbar som avdelningschef på Ikea. Men en sak vet hon. Lojalitet och hårt arbete föder framgång både på och utanför travbana. Även om det inte alltid blir som man trott.

– Jag tycker om att lyckas och jag jobbar hårt för att bli bra. Då låg det nära till hands att börja med montén, men jag hade nog inte tänkt att jag skulle bli topp tre i Sverige.

”Trivs bättre att gå skitig och jobba hårt”

Lars Erixon tog ut proffstränarlicensen samma år som dottern Anna föddes 1981. Så fort hon kunde gå så började hon spendera tid i stallet. Men det var hästhoppningen som till en början tog störst plats i Anna Erixons hästliv.

– Jag red min första tävling när jag var sex år på en lånad ponny sen har det bara fortsatt. Jag har alltid älskat att tävla. Jag red upp till SM i hoppning på storhäst. 

Anna Erixon tog sig upp till landslagsnivå både som ponnyryttare och junior. Men för att tävla på högsta nivå i hoppning krävs bra hästar. Bra hopphästar är inte lätta att få tag på – och är dessutom dyra att köpa. 

Till slut kände Anna att hon inte kom längre med bara en tävlingshäst och valde i stället att satsa på travsporten. 

Hon ville inte tappa tävlandet med hästar och fann snabbt att hon trivdes bättre i travets värld. 

– Jag upplever inte att det är lika mycket prestige inom travet som i ridningen. Det känns som att det är mer i yta i ridningen med vem som har flådigast lastbil och dyraste sadel. Den mentaliteten tilltalade inte mig alls. Jag trivs bättre att gå skitig i stallet och jobba hårt. Att vara lojal mot de man känner och unna andra framgång.

Hängde med pappa i stallet

Under hela hennes uppväxt hade Anna hjälpt till att motionsträna sin pappas travhästar. Men nu började hon även rida snabbjobb och till slut tog hon montélicens. 

– Jag har alltid hjälpt till och hängt i benen på pappa. Vi har varit en tajt familj och vi har umgåtts i stallet. Man har inte varit på jättemycket ungdomsgårdar eller rumlat runt liksom. Det är klart att mycket trav har det ju ändå blivit även fast jag inte blev tävlingsaktiv i sporten förrän i vuxenålder.

De senaste tre åren har hon ridit alltmer och under 2019 red hon in närmare två miljoner kronor. Och det är i sadeln som hon trivs allra bäst. 

– Det är under tvång som jag kör i sulky nu, men jag gör ju det ibland, säger hon och skrattar. 

– Jag har ingen sulkylicens och jag tycker inte alls att man har samma kontroll i vagnen. Men det är säkert en vanesak. 

”På gränsen till väggen” 

Anna Erixon kombinerar livet som elitryttare med jobbet som avdelningschef på Ikea. Det är enligt henne den ultimata mixen även om priset för att leva det livet ibland kan vara högt. 

– Jag har jobbat hårt på Ikea för att komma dit jag är. Det är prestation i att vara på ett jobb också. Jag gillar att var i prestationsrollen men det har varit kämpigt, det kan jag inte sticka under stol med, säger hon och fortsätter: 

– Det är många kvällar att åka och tävla – och sen upp tidigt och jobba. Det är på gränsen till väggen liksom, vissa perioder. Det är tur att man har nära och kära som bromsar lite grann. Jag svårt att säga nej helt enkelt. 

Hon beskriver långa dagar från morgon till kväll för att sy ihop jobbet med tävlingsbiten. 

– Det är egentligen galna resor man gör för att göra något ett par minuter, säger hon och fortsätter:

– Nu har jag precis gått ned i arbetstid och jobbar 75 procent. Det ger lite lättnad på det här mörka halvåret i alla fall när man annars måste träna häst på kvällarna. 

Anna Erixon kombinerar livet som avdelningschef på Ikea med satsningen på montésportenFoto: Privat

Hon är tacksam gentemot sin arbetsgivare som låter henne tävla så pass mycket. Under 2019 blev det 133 lopp. 

– Jag kan inte nog hylla dem. Utan en förstående arbetsgivare skulle jag behöva tacka nej till en hel del styrningar. 

Att jobba inom travsporten på heltid har aldrig varit med i hennes plan – och är fortfarande inte det. 

Anna Erixon menar att hon får det bästa av två världar. Bara det att travet tar lite mer av tiden just nu. 

– Jag har fått frågan att gå över till travet på heltid och jobba som hästskötare eller försteryttare. Men jag trivs ganska bra med att prata annat också. Jag behöver en stimulans för min utveckling som människa också, och det får jag mer på Ikea än som ryttare.

Miste sin mamma hastigt 

Men det har varit långt ifrån en uppåtgående framgångsaga de senast åren. För fyra och ett halvt år sedan var familjen Erixon med om en tragedi. 

– Mamma fick en blodförgiftning strax efter att hon fyllt 60 år. Hon badade och rev upp ett myggbett och fick in någon bakterie i såret. Hon åkte in en måndag och gick bort fredag morgon samma vecka. Det gick otroligt fort, säger hon och fortsätter:

– Det först nu vi börjar kunna prata om det utan att bryta ihop.

Sorgen gör sig ofta påmind och saknaden är stor efter mamma Ulla. 

– Hon var navet i vår familj som mammor ofta är. Den som är centralen mellan mig, mina brorsor och min pappa. Det är klart att det var en jättestor pusselbit som försvann. 

– Det var ju för tidigt liksom. Det kan man känna när det går bra och man vinner fina lopp. Då känns det tomt. Men i vardagen klarar vi oss rätt så bra, det gör vi. 

”Förenats i travsporten” 

Hästarna har blivit enormt viktiga för hela familjen för att bearbeta sorgen. Särskilt för pappa Lars. 

– Vi kunde lita på att hästarna tog hand om honom så att även vi barn kunde sörja. Det är klart att hästarna är jättetacksamma att gå till när man mår dåligt. De är nästan som terapeuter och känner av energi. Vi har förenats ännu mer i travsporten och hästarna när hon gick bort. Vi pratar än mer i dag, jag, pappa och brorsorna. Nu tvingas man att ringa direkt till varandra om det är något man vill. 

Kyrkogården ligger nära travbanan och familjen besöker platsen ofta. 

– Det kändes så overkligt under så lång tid. Vi pratade ganska länge i termer som att hon fanns kvar. Hon är högst närvarande fast ändå inte. 

Men hon är med på andra sätt. 

– Pappa har lackerat mamma på hjälmen så hon är med oss, absolut. 

Anna Erixon tillsammans med pappa Lars Foto: Adam Ström/Stall TZ

Hedersstoet vann i Frankrike

Fyra dagar innan julafton fick Anna Erixon kröna sitt fantastiska travår med att vinna lopp i montésportens hemland Frankrike. 

Det var hedershästen Ladyofthelake som fixade segern – och Anna beskriver det som att det var ”nästan som på film”. 

I vinnarcirkeln blev det vilt firande tillsammans med ena halvan av tränarduon i form av Lise-Lotte Nyström. 

Det nioåriga stjärnstoet skulle ha betäckts men fick ändå tävla på 2019. Det resulterade i nio segrar och över 900 000  i insprungna pengar. 

– Inte ens i vår vildaste fantasi hade vi kunnat tänka oss att hon skulle kunna göra det här. Det var väldigt mycket känslor nere i Frankrike, säger Anna och fortsätter:

– Just med den hästen och det tränarparet. Pierre och ”Lotta” Nyström är de som står mig allra närmast. Pierre lär mig så mycket om hästar, balansering, foder och allt möjligt och Lotta är en av mina närmsta vänner. 

”Vi har jobbat mer i det tysta”

Och på hemmaplan fanns det en stolt pappa som hjälpt Anna att förbereda sig i minsta detalj inför segerloppet i Frankrike. 

– Det är klart att man är lite orolig när man åker ned och funderar över hur allt ska gå. Vi hade kollat starter och försökt plugga in. 

Hon fortsätter: 

– Han var den första jag ringde efter loppet och det var klart att man bröt ju ihop. Jag förverkligar ju hans dröm också på något sätt. Det är klart att alla travtränare vill vinna lopp i Frankrike, nu var det jag som gjorde det för oss båda. Det var lyckotårar efter loppet. 

Men det finns något som slår ännu högre. 

– Att man är ödmjuk, lojal och jobbar hårt är väl det han är mest stolt över. Att man har kommit dit man är för att man har jobbat och inte något annat. Vi har aldrig snackat oss till det. Vi har mer jobbat i det tysta han och jag. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE FRÅGOR: ”Viktigt med fokus på skötarna”

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Det viktigaste skulle jag säga är skötarna. Nu verkar det vara brist på skötare i stallen. Det är viktigt att rekrytera in skötare med kompetens och göra arbetsvillkoren så pass gynnsamma att folk vill jobba inom travet. Utan skötare känns det väldigt riskabelt, det skulle jag säga är ett viktigt fokus. 

häst.

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

Lady (Ladyofthelake), såklart. Hon är outstanding mest betydelsefull för mig.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Det är jämnt mellan Frankrike nu och segern på Åby i Nordic Monté Trophy. Pierre var med på Åby och han tränar ”Lady” medan Lotta sköter all markservice. Båda två var höjdpunkter.