Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag var inte van vid det när vi kom från Norrland

Robert Bergh och Vikens High Yield.
Foto: Malin Albinsson / TR Media

Vägen till framgång går uppför en backe. Därför har jag byggt en ny.

Idag ska ni få en exklusiv inblick i min träningsfilosofi.

Snart sex år har gått sedan flytten av vårt stall till Hajom och Åbytravet. Ett stort steg för mig som travtränare men även ett steg med högt ställda mål:

Jag ville få till en större ägarbas och på så sätt en större rörelse.

Jag ville även skapa förutsättningar för en strukturerad unghästsatsning för att tävla om de stora kulltitlarna.

Jag ville även utveckla en rörelse som krigar om championaten. Med hästar som räcker på Åby likväl som på V75.

Det känns naturligtvis väldigt tillfredsställande att de målen har gått i uppfyllelse.

När vi kom från Norrland var jag inte van motstånd som maxas i vardagsloppen. Men nu vet vi att våra hästar duger trots att vi möter de som kör i bike och barfota.

Jag har säkert ändrat i träningskonceptet 15 gånger under min karriär. Kanske 80% av de förändringarna har gett önskade resultat.

För att utvecklas får du inte vara rädd för förändring. Det är ett helt annat upplägg nu än hur man tränade för 10-15 år sedan.

  

I veckan hade vi invigning av den sista pusselbiten till träningsanläggningen på Berghcamp. En ny typ av backe som är klart förbättrad mot den vi anlade för två år sedan.

Backen ger mig fler alternativ. För som tränare handlar det mycket mer än förr om att hitta nyckeln för varje individ. Vissa utvecklas i backen, andra med tempo och en tredje med intervaller. Att hitta en anpassad träning som inte blir för ansträngande och som håller för en bra vardagsnivå.

En hög lägstanivå som går att toppa ytterligare.

Känslan är att vi hittade rätt i slutet av förra sommaren och kurvan ser fortsatt positiv ut. I helgen visade fyraåringarna att de duger men förhoppningarna är lika höga på såväl treåringskull som elit.

Idag har vi 120 hästar i Hajom och 45 i Sundsvall. Ett klockrent upplägg. Att vi inte fick sålt gården där uppe vid flytten är jag glad för i dag. Det är en vinnargård som tränat fram mer än 4000 segrar.

  

Beklagligt för travsporten och beklagligt för toppkusken Eric Raffin. På annat sätt går det inte att sammanfatta efterspelet av Paralympiatravet.

Jag vill inte ägna den här spalten åt gnäll men det är märkligt vilken ond cirkel administrationen av vår sport har hamnat i. Det mesta blir fel.

Enkla frågor blir svåra.

Där beslut efter beslut leder till pinsamheter för sporten.