Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag var i stort sett inne på att lägga ned”

Mats E Djuse var trea i Elitloppet med Gareth Boko.
Foto: MATILDA ÖHRMAN / TR BIL / TR Media
I fjol körde Mats E Djuse in drygt 15 miljoner kronor.
Foto: MIKAEL WIKNER / TR Media

I fjol körde Mats E Djuse in drygt 15 miljoner kronor. 

Och i år körde han – 22 år gammal – sitt första Elitlopp och blev trea.

I helgintervjun berättar han om vägen dit och om stunden efter finalen.  

– Det tyckte jag nästan var den bästa känslan på hela dagen, när man fick vara för sig själv tillsammans med hästen. 

Historien om de fyra bröderna Djuse från Brunflo, Östersund, har upprepats många gånger de senaste åren. Efter att de äldsta i syskonskaran, Mattias och Martin, gjort sig namn som travtränare kom nämligen de två yngre, Mats och Magnus, och slog igenom som kuskar. 

I år körde den sistnämnda brödraduon Elitloppet för första gången, de båda tog sig till final. Väl där var det Mats E Djuse som kammade hem den bästa placeringen av bröderna i och med tredjeplatsen med Gareth Boko. 

Trots att Mats bara är 22 år gammal har vägen dit varit lång, och inte alltid självklar. 

– När jag började köra de första åren förstod jag att jag inte skulle vinna en massa lopp direkt. Jag hade några år där de lossnade lite grann, jag vann fler lopp och fick köra mer. Sen gick det dåligt. Jag körde en del lopp men det var väl kanske inte högsta kvaliteten på hästarna – och så var jag väl för dålig helt enkelt, säger Mats E Djuse och fortsätter: 

– Jag var i stort sett inne på att lägga ned, jag tror till och med att jag sa vid något tillfälle att jag skulle strunta i det, det gick så jäkla dåligt och kändes så tungt. Men sen helt plötsligt började det rulla på igen. 

”Trivdes inte riktigt”

Mats E Djuse stod och stampade i startgroparna när det väl var dags att börja tävla med ”storhäst”. Han hade körlicensen redo så fort klockan slagit in året han skulle fylla 16 och redan i januari körde han sitt första lopp. 

– Jag hade längtat efter det. Det är klart att det var kul med ponnytrav men jag kollade på mycket stortrav innan och saknade den där taktiska grejen. I ponnytravet är det bara utspridda fält och full fart hela vägen. Man hade längtat efter det där taktiska.

Kommer du ihåg ditt första lopp?

– Jag minns att det var en lång vecka från själva anmälan till starten. Jag längtade och kollade igenom alla hästar som skulle vara med och allt möjligt. Jag körde min egen häst och vi blev trea. Jag tror till och med att han var favorit. 

När gymnasievalet skulle göras var han nära att välja elprogrammet men han hamnade tillslut på det välkända travgymnasiet Wången. Under tiden där hann han med flera praktikperioder. Svante Båth, Ove Sjödin, Öystein Tjomsland och Jan-Olov Persson var bara några ur den välfyllda listan av meriterade tränare. 

Efter studenten började han jobba hos sin äldre bror Martin P Djuse. 

Men dessvärre fann han sig inte tillrätta i Sundsvall och det var då glädjen försvann och resultaten i sulkyn uteblev under en period. 

– Jag var där i drygt ett år, sen fick jag hemlängtan, jag bodde i en lägenhet som jag inte trivdes riktigt bra i. Då flyttade jag hem till Östersund och började jobba hos Oscar Berglund. Det var också då det tog fart med löpkörningarna. 

Blev många förlustresor 

Att etablera sig inom den svenska kuskeliten är långt ifrån lätt. konkurrensen är hård och det tar tid innan chanserna kommer mer kontinuerligt. I början fick Mats E Djuse åka och köra lopp i stort sett hela tiden, men det var det värt. 

– I början kunde jag åka rätt långt för att köra en eller två hästar. Nu har det gjort att jag kanske har sex eller sju hästar på den banan i dag när det var en eller två stycken för två år sedan. 

Hur gick det ihop rent ekonomiskt?

– Nu är det inga problem när jag kör så pass mycket, säger han och fortsätter:

– Men det är klart att förut var det många förlustresor om man säger så, man fick betala för att åka i väg. Då var det ofta att man åkte med andra som skulle i väg till samma bana. Det gick, det var inte jättejobbigt ekonomiskt, men det är klart att det blev många minusresor. 

Mats E Djuse blev Årets komet vid travgalan 2020.
Foto: Lars Jakobsson / TR Media

Nu går resorna till och från banorna betydligt enklare. Sedan ett och ett halvt år tillbaka bor han i Hudiksvall och arbetar åt kallblodstränaren Jan-Olov Persson. Det är närmre till flera banor och han har numera förutsättningarna för att må och prestera på topp. 

– Första hyrde jag en lägenhet av Janne på gården. Den trivdes jag bra i till att börja med. Sen blev jag tillsammans med en tjej där. Då blev det ganska trångt att bo så och efter ett tag köpte vi ett hus. Efter att vi köpte det känns det verkligen som att man har landat rätt. Det är där man hör hemma. 

”Sov inte lika mycket då”

Hos Jan-Olov Persson gör han alltifrån att skotta boxar till att sko hästar. Han är även med och kör en del de dagarna som han har tävlingar först på kvällen. Det krävs lite planering för att allt ska gå ihop, framför allt har han lärt sig att återhämtning är viktigt. 

– Det är en sak jag har försökt tänka på lite mer. I höstas jobbade jag ännu mer i stallet och sov inte lika mycket som jag gör nu. Det blev jobbigt under några perioder där. När jag får sömnbrist fungerar jag inte lika bra och har lätt för att bli på dåligt humör. Det är jättesvårt att prestera bra då. Men det fungerar mycket bättre nu. 

Förra året körde Mats E Djuse 1 443 lopp och det blir en hel del mil i bilen – så hur får stjärnkusken tiden att gå? 

– Det blir en hel del telefon. Det är lite olika beroende på humör. Ibland är jag sugen på att prata i telefon och ibland vill jag bara sitta för mig själv och lyssna på en podd eller musik. 

Vad brukar du lyssna på?

– Jag brukar lyssna på David Neves och Patric Skoglunds podd, den tycker jag är bra. Sen brukar jag lyssna på nästan alla P3:s dokumentärer. 

Om relationerna till bröderna: ”Tacksamt”

Få har missat bröderna Djuses framfart på travbanorna de senaste åren. 

Mattias som är äldst driver en stor verksamhet som Solvallatränare och numera tillhör även Martin huvudstadsbanan. Yngsta brodern Magnus, med samma hemmabana, körde in över 20 miljoner ifjol. Men trots att alla verkar i samma bransch och är konkurrenter på tävlingsbanan så hjälps de åt vid sidan av. 

Mats E Djuse har sett det som en fördel att ha brorsorna med sig. 

– Hade inte Magnus haft sina framgångar så tror jag inte att jag haft mina heller på samma vis. Även Mattias och Martin har gjort att Djuse är ett namn i travsporten, folk vet vad det handlar om när de hör det namnet. Det har betytt väldigt mycket. 

Den insiktsfulla 22-åringen berättar också att det funnits tider då det varit tufft att jämföra sig – men att samma känsla också hjälpt honom upp igen.

– När det gick bra för Magnus när han började köra, och det gick väldigt dåligt för mig, så tappade jag kanske lite självförtroende. Jag blev kanske lite nedbruten av det då men sen vändes det till något positivt. Att det funkade för honom och kanske kunde det då börja funka för mig. De sista två åren har det bara varit jättebra för mig att det har gått bra för Magnus, det har öppnat nya dörrar för mig. Det som hände i Elitloppet hade inte hänt om det inte vore för Magnus, det är väldigt tacksamt. 

”Skrittade för mig själv”

Inför årets Elitlopp var det klart relativt tidigt att Magnus A Djuse skulle köra Aetos Kronos i miljonloppet. När sedan Gareth Boko vann Prins Daniels lopp på Gävle, och Jerry Riordan fick med ännu en häst i Solvallas prestigelöpning, så bad han Magnus att kolla om inte Mats ville köra. 

I både försök och final styrde Mats den åttaåriga hingsten till två imponerande tredjeplatser efter spårsnåla och smarta resor.  

– Jag tyckte inte att det fanns så mycket att fundera på när jag körde invändigt. Det blev ganska givet i försöket när vi satt femte utvändigt och Very Kronos blev hängande i tredjespår runtom. Då tyckte jag att det var givet att köra invändigt, sen hade vi tur att det löste sig, det måste man ha med sig i de här loppen. Det var kul att det stämde så pass bra. 

Mats E Djuse och Gareth Boko.
Foto: Lena Emmoth

I höst fyller Mats E Djuse 23 år, men han har redan en topplacering i en av världens största travlopp i bagaget. Yrket han har valt kan ibland vara tufft – men då ger de fyrbenta vännerna honom ofta extra energi och motivation att fortsätta. 

– Hästar är väldigt lättsamma och trevliga att hålla på med. Det är väldigt kloka individer. Jag skulle inte säga att det blir så med alla, men de flesta blir i alla fall som ens kompisar. Sen är det som med människor, vissa kommer man inte överens med och en del kommer man bra överens med. 

– Nu efter Elitloppet så skrittade jag lite för mig själv. Hästen var väldigt lugn och såg ut att vara väldigt nöjd med sig själv. Det tyckte jag nästan var den bästa känslan på hela dagen, när man fick vara för sig själv tillsammans med hästen. De uttrycker så mycket.

Tre frågor

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– En sak är att hålla standarden på banorna och anläggningarna. En del anläggningar känns som att de förfaller och att det inte görs så mycket. 


– En del sköts jättebra men det krävs att alla hålls efter. Skulle till exempel Skellefteå stängas ned så är det inte jätteroligt för de i Boden och ha 30 mil till närmsta banan i Umeå att åka till. Så att det fortsätter att finnas aktiva i hela landet. Det är en grej som är viktig.


– Sen måste det även finnas personal i stallarna. Det är lite brist på folk som vill jobba som hästskötare, vilket jag kan förstå, det är inte så glamoröst alla gånger. Så det skulle nog behöva ses över på något vis, att det finns mer att välja på och att de tas bättre hand om i stallarna. 


– Jag tror inte att folk vill ha det som för tjugo-trettio år sedan. Det finns så mycket annat i livet som lockar nu. 


Vilken häst har betytt mest för dig? 

– Svår fråga. Jag har inte haft någon riktig genombrottshäst. Det är mycket olika hästar som har betytt. Jag hade en egen häst som var rätt bra en sommar som jag och Magnus tränade i lag som hette Romanova. När vi gick på Wången höll vi på med henne och man kan säga att hon dansade en sommar och sprang in 300 000 kronor. Jag vann V75 med henne i Norge. Det var min första V75-seger. 


Vilket är det finaste minnet du har på en bana? 

– Det kanske är från Elitloppet. Det ligger ju nära till hands. Sen var det kul när jag vann V75 i Östersund. Jag tror att jag bodde i Östersund då också. Det var nog första V75-segern i Sverige. Det var riktigt kanonväder och fullt med folk på publiksidan. Och så hade vi väldigt kul efter travet också. Jag vann ett lopp innan V75 den dagen också.