Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag tycker det är rena lyxlivet”

Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Foto: MARIA HOLMÉN / TR BILD

I fjol tog Ulf Ohlsson sin 6 000:e seger i ett travlopp. 

Under en lång tid har han tillhört en av landets mest framgångsrika och hårdast arbetande kuskar – och samtidigt behållit den genuina känslan för sitt yrke. 

– Jag kör alla lopp. Även om man blir stor av sig så gäller det att vara ödmjuk och göra sitt jobb och ta vara på det man får köra, säger den 56-åriga stjärnkusken. 

I helgintervjun berättar han mer om livet längs vägarna och den stora drömmen. 

Den 18 mars 1982 tog Ulf Ohlsson sin första seger i ett travlopp på sin ursprungliga hemmabana Bergsåker. Hästen hette Brown Prophet och tränades av travlegendaren Alf Jonsson som även var kuskens allra första arbetsgivare och idol inom sporten. 

Det var i ett stall bredvid travbanan som han kom i kontakt med hästarna från början, och hans pappa som var amatörtränare höll till där, men utöver det levde familjen ett ”vanligt” liv i ett villaområde i Sundsvall. 

– Pappa ville inte att jag skulle satsa på trav. Han tyckte att det var svårt att lyckas och ett tufft jobb. Han ville hellre att man som honom skulle ha ett jobb och sen någon häst som hobbyverksamhet och träna och köra lite amatörlopp. Men hästarna drog för mycket, det var för svårt att låta bli, säger Ulf Ohlsson och fortsätter: 

– Jag har alltid haft som motto att om man ska komma någonstans så måste man jobba hårt. Sen kanske man måste ha lite talang och flyt på vägen naturligtvis, men hårt jobb brukar ge tillbaka. 

”Du kommer att gå in i väggen”

Hos Alf Jonsson fick Ulf Ohlsson lära sig att köra häst. Bergsåkerstränaren var känd för att få till de lite svårare hästarna och hans lärling såg till att lära sig så mycket han bara kunde. Nästa arbetsgivare var den stora travprofilen Lars Lindberg. 

– Det var ju han och Alf som dominerade på Bergsåker. Honom hade man också sett upp till och han var otroligt skicklig. Jag fick i alla fall jobb hos honom och fortsatte där efter att jag gjort lumpen. När han sen köpte en gård i Stockholm flyttade jag med dit.

Drömmen att en dag bli egen tränare på hemmabanan Bergsåker fanns dock alltid och tillslut valde han också att gå den vägen. Det blev drygt 800 segrar som travtränare innan han la ned den verksamheten. Ulf Ohlsson var redan då en flitigt anlitad kusk och det i kombination med drygt 30-40 hästar på träningslistan blev lite väl mycket. 

– Det var ett väldigt tufft liv som jag levde, framför allt de sista fem åren. Jag hade ett stall på kanske 30 hästar på den tiden och jag körde väldigt mycket lopp. Då hade jag började komma in lite mer på Solvalla också och fick flera chanser där. 


Ulf Ohlsson vann Sweden Cup med egentränade Bellman Töll.
Foto: Erika Westman / TR Media

Ulf Ohlsson fortsätter:

– Men det var mest många andra som sa ”du kan inte hålla det här tempot – du kommer att gå in i väggen”. Jag var en sådan som alltid var uppe klocka sex på morgonen – alltid. Det spelade ingen roll om jag kom hem från Solvalla sent, jag ville ändå vara i stallet före halv sju. När många sa att jag inte kunde hålla på så här så började jag tänka lite. 

– Jag tänkte att antingen får jag dra ned på löpkörandet och satsa lite mer på tränarverksamheten. Men jag tyckte att det var så kul att köra lopp så då la jag ned som tränare. 

 ”Tappade någon kund – då får man jobba” 

I juni 2020 tog Ulf Ohlsson sin 6000:e seger. Valet att bli catchdriver har han aldrig ångrat, men så störs han ju heller inte av att arbeta hårt. Efter att ha snittat 2200 lopp per år accelererade kusken ifjol till 2400 lopp, något som var lite av ett medvetet val. 

– Om man säger så här, inför det året hade jag lite sämre att köra med, jag tappade någon kund. Till exempel har jag kört mycket lopp åt Jan-Olov Persson och när Mats Djuse började jobba där så fick han börja köra mer. Det är ju fullt naturligt. 

– Men då tappar man också en kund man vunnit en hel del lopp åt och då är jag en sådan som känner att då får jag börja jobba hårdare inför den säsongen. Det blev en lyckad säsong ändå när det var klart. Tappar man någon kund så där så får man jobba ännu tuffare och jobba till sig nya kunder. 

Ulf Ohlsson la ned sin tränarkarriär 2011 och sen dess har det skrivits många artiklar om kuskens tuffa tävlingsschema. Men han själv tycker att han har det rätt bra. 

– Jag tycker att det är rena lyxlivet. Alla tyckte att jag jobbade så jäkla hårt men jag tyckte att jag fick det jättebra. Jag var van vid att ansvara för personal, kontakt med hästägare, vara i väg på trav och sen vara upp tidigt på morgonen för att träna hästar. Helt plötsligt hade jag lediga förmiddagar. Jag tyckte att jag fick ett drömliv. 

”Kunnat bryta nacken” 

Länge bodde Ulf Ohlsson kvar i Sundsvall och när han gjorde resor söderut bodde han ofta hos kollegan tillika Solvallakusken Kaj Widell. Tillslut köpte han dock en övernattningslägenhet i Knivsta – och efter ett tag slog han och sambon Elin Gustavsson till på ett hus på samma ort. 

Men strax innan flytten var Elin, som också var travkusk och tränare, med om en otäck olycka i ett lopp och skadade nacken allvarligt. 

– Det är klart att hon har haft det jättejobbigt. Hon har haft väldiga smärtor av skadan. Samtidigt har hon haft väldigt tur, hon hade kunnat bryta nacken och blivit invalidiserad, säger Ulf Ohlsson och fortsätter:

– Det var tur i oturen att det gick som det gick. Det blir bättre sakta men säkert hela tiden men hon får alltid fundera på hur hon ska lägga upp dagen, hon kan inte göra vissa grejer, då får hon problem med nacken. Hon kan till exempel inte ha på sig en hjälm och köra häst. 

Elin Gustavsson och Ulf Ohlsson.
Foto: Travronden / Travronden

Efter det inträffade fick hon avsluta sin karriär som aktiv inom travsporten och numera arbetar Elin Gustavsson som expert i ATG Live. Något som passar bra in på parets livsstil. 

– Skulle hon jobba med något annat skulle man nästan aldrig hinna synas. Då hade hon varit i väg på morgonen och kommit hem på kvällen och jag är nästan alltid borta på kvällarna. Jag är ledig på förmiddagar och det är hon också. 

Under alla Ulf Ohlssons omtalade mil längs vägarna till olika travbanor har han alltid försökt ha med sig sällskap. Och mycket travintresserat folk, framför allt i Sundsvall, har åkt med på hans resor och hjälpt till att köra, berättar han. Numera är han dock bortskämd med en trogen resekompis – kuskkollegan Rikard N Skoglund. 

– När vi flyttade ned hit samåkte jag och Kaj Widell lite men sen flyttade han till Västerås så då blev jag själv på resorna. Det var lite tufft att köra lopp och bil själv överallt. Men sen flyttade Rikard ned och det blev perfekt för både honom och mig. Nu kör vi varannan gång och tycker någon att det känns tufft så tar den andre över ratten bara. Det underlättar jättemycket. 

Vem styr musiken i bilen på era resor?

– Det är bägge två. Rikard är mycket yngre än mig men vi gillar ungefär samma musik så det fungerar bra, säger han och skrattar. 

P21-lopp och drömmen om storloppet

Trots att han har vigt hela sitt liv åt travsporten och kört fler lopp än vad de flesta ens kan drömma om så tycker han fortfarande att det är det absolut roligaste som finns. 

Och visst finns det någon charm i att en av landets bästa kuskar fortfarande kör P21-lopp? 

Alltså de loppen för hästar med lägst startpoäng, ofta med den trevliga starttiden 21:30 en vardagskväll, med ett förstapris på 10 000 kronor. 

– Jag kör alla lopp. Det är många som har hjälpt mig upp i karriären. Även om man blir stor av sig så gäller det att vara ödmjuk och göra sitt jobb och ta vara på det man får köra. Även om man ska köra ett P21-lopp så har de ändå anlitat mig och det får jag vara tacksam över. Det är kunderna som jag lever på och det är de jag har fått framgångarna av. 

De senaste åren har det blivit flertalet segrar i de största loppen. Än så länge är det segern med norska hästen Papagayo E. i VM-loppet på Yonkers Raceway som slagit störst, menar han. 

Vilket lopp skulle du helst vilja vinna?

– Jag skulle gärna vilja vinna Elitloppet. Jag skulle gärna gjort det i år men om jag fick välja år så hade jag hellre velat vinna ett annat år än i år, säger Ulf Ohlsson och fortsätter: 

– Om man skulle leka med tanken att vinna Elitloppet i år så skulle du ju känna dig jäkligt glad och nöjd men du skulle aldrig få den där känslan som med 25 000 åskådare. Det skulle slå allt. Och så skulle det vara en solig dag. Det skulle vara min dröm. En solig dag med 25 000 på läktaren och att vinna Elitloppet. Det skulle slå ut allt. 


Tre frågor till Ulf Ohlsson

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?


– Jag tror att det är att fortsätta på den inslagna vägen, hoppas att spelet går bra, sen tror jag att man måste fräscha upp banorna lite grann. Det är många banor som är förfallna och jag har klagat på det i många år nu att vi aktiva har väldigt dåliga omklädningsrum.

– Nu är det coronatider och vi byter om i bilarna och så men när det där har släppt hoppas jag att de satsar pengar på att fräscha upp banorna. Och alla omklädningsrum. 


Vilken häst har betytt mest för dig? 


– Svårt att säga. Jag tror att jag måste gå tillbaka till när jag var tränare till Bellman Töll som jag vann Sweden Cup med. Det är ett stort lopp under Elitloppshelgen och det var mycket folk. Han gav mig bra PR och gjorde kanske att jag fick köra mer lopp söderut. 


Vilket är det finaste minnet du har på en bana? 


– Det var nog när jag vann VM med Papagayo E. på Yonkers i New York. Det var så mycket inlevelse och saker runtomkring där. Jag hade aldrig kört i Amerika och så får man vinna ett prestigefullt lopp och sen bara gå och strosa på Manhattan. Då hade jag och Elin också tagit ledigt ett par dagar. Vi hyrde någon helikopter, vi gänget som var där, dagarna efter loppet och flög över Manhattan. Det var så mycket känslor. Det är nästan så att jag ryser när jag pratar om det.