Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Jag mådde inte bra – blev en ond cirkel”

Foto: BURT SEEGER / Burt Seeger / US Photo Denmark - Phone: +45 40 8
Foto: Maria Holmén / Trav & Galoppronden

Efter att i unga år ha följt travsporten på håll tog han sig tillslut in på stallbacken. 

I dag tillhör Ulf Stenströmer, 45, en av Sveriges främsta travtränare.
Men från att ha haft kring 100 hästar i träning har han nu dragit ned i stallet.
Han mådde helt enkelt inte bra – och nu vill han satsa mer på kvalitet både vad gäller honom själv och tävlingsstallet: 

– Det är så viktigt att må bra, särskilt i ett samhälle som går i 190 som det känns.

Ulf Stenströmer, 45, har skördat stora framgångar på travbanan med hästar som bland annat Noras Bean, Your Highness och senaste topphästen Handsome Brad. 

Men det hade kunnat se annorlunda ut för travtränaren som hittade till travsporten förhållandevis sent jämfört med sina tränarkolleger. 

Det var först i senare tonåren som han för första gången arbetade med hästar efter att ha lämnat jobbet som styckare på Kronfågeln. 

– Jag vet själv att jag började lite sent och tänkte väl att jag får jobba lite extra för att komma ikapp, säger Ulf Stenströmer. 

Och beslutet att satsa allt på hästarna som ger allt på tävlingsovalerna har han aldrig ångrat. 

Såg länge travet från publiksidan 

Det går inte att prata med Ulf Stenströmer utan att beröra hans kärlek till fotbollsföreningen Hammarby IF. Förutom att klubbmärket är fäst på hans tävlingsdress så har det även etsat sig fast, som han själv uttrycker det i själen. 

– Jag blev medtagen till Söderstadion av min dåvarande styvfar när jag var sju år och det är något som inte går att tvätta bort. Jag kommer nog att vara grönvit i själen hela mitt liv.

För det var i Stockholm som travtränaren växte upp. Det var först när han var 12 år som familjen flyttade till samhället Axvall. Där köpte hans mamma en korvkiosk som låg granne med Axevalla travbana. 

Men redan när han bodde i huvudstaden hade han skapat sig ett travintresse – och besökte flera gånger Solvalla tillsammans med sin far. 

Efter att ha flyttat mer söderut fortsatte han att besöka travbanor som åskådare, det skulle nämligen dröja ytterligare ett par år innan han besökte stallbacken. 

– Mina föräldrar var bekanta med en liten travtränare men det blev inte mer än så ändå. 

– Efter grundskolan var jag lite skoltrött så då började jag jobba med något helt annat. Ett par år senare när jag kanske var 17-18 år tog jobbet slut och jag visste inte vad jag skulle göra. 

Vad jobbade du med då? 

– Jag jobbade på Kronfågeln som styckare faktiskt. Det var väldigt trevligt och det fanns många trevliga arbetskamrater. Det var en erfarenhet men inte riktigt något jobb för mig. Jag fick ju umgås med djur...

– Men det var skönt när det jobbet tog slut, man vet inte vad som hade hänt annars.

”Förevigt tacksam” 

Han skulle söka andra jobb men hamnade någon helt annanstans. 

– Jag smet ut till Conny Holmberg och hjälpte honom med hästarna. Det blev att jag mer eller mindre bodde i stallet. Jag älskade varje minut av det. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag fick köra fort med en häst, säger Ulf och fortsätter:

– Jag kände direkt att det var helt magiskt. Det var min grej. Jag har alltid haft djur som hundar och katter. Det lite skillnad gentemot hästar, men jag har alltid gillat djur. 

– Jag kände direkt att jag inte skulle göra mycket mer i livet än att hålla på med hästar. Sen att det har gått så bra som det har gjort, det är otroligt. Det kan man knappt tro, det kunde väl ingen tro när jag började med det här. Jag är förevigt tacksam till travsporten. 

Det har blivit flera turer hos olika tränare. Han har varit lärling hos Sven-Gunnar Andersson på Stall Palema. Sedan har han även varit hos tränare som Robert Bergh, Fredrik C Widman och Preben Kjaersgaard. Det blev även en kort period i Italien – men där trivdes han inte. 

– Den jag jobbade åt behandlade hästarna väldigt väl men det var mycket jag såg runtomkring som jag inte kunde acceptera. 

Semestrar med Ulf Ohlsson

I en period jobbade Ulf Stenströmer även åt Ulf Ohlsson som numera är en nära vän.

– Vi pratar mest varje dag. Nu har vi också gjort klart för vår årliga vintersemester, det blir Thailand och Caroon Beach i 10-11 dagar i början på december, säger han och förklarar: 

– Vi har väl vintersemestrat ihop i 13-14 år med våra respektive. 

– Magnus Jakobsson har hängt med många gånger men nu får vi med oss en debutant i form av Rikard Skoglund. 

År 2001 började han som lärling hos Roger Grundin – och här beskriver Ulf att cirkeln slöts. 

– Det var han som pushade på att jag skulle bli egen tränare.

Stenströmer hade från dag ett som travtränare höga krav på sig själv. 

– Ska jag vara tränare vill jag vara på toppen. Det har jag väl aldrig riktigt uppnått även om jag har nått stora framgångar. Men jag var topp 10 något år när jag hade mycket hästar i och för sig. 

Men att ha över 100 hästar i träning skulle visa sig inte var något som passade honom.

Även om stallet var framgångsrikt så mådde han själv inte bra – och nu har han dragit ned på antalet tävlingshästar. 

– Jag ville minska. Jag mådde inte bra och gick upp jättemycket i vikt när jag var stortränare. Mina hästar fick bästa träning och maten men jag själv tränade inget och käkade sämsta tänkbara. Det blev en ond cirkel för min del.

”Vill inte se ut som en streckgubbe” 

Vad skulle du säga att du har förändrat? 

– Framförallt har jag börjat röra på mig mer. Sen drack jag väldigt mycket söta drickor som coca-cola, det var enorma mängder och det är ju rent socker som man häller i sig. Jag äter bättre också, sen är jag ingen slav under vad jag trycker i mig men jag tänker till lite mer. 

– Jag har gått ner 25 kg från när jag vägde som mest och jag håller mig på en nivå mellan 100-105 kg. Det är klart att jag skulle kunna gå ner lite till men då skulle jag nästan se sjuk ut, säger han och fortsätter: 

– Jag är 1.90 lång, har man lite mage så gör det inte så mycket. Jag vill inte se ut som en streckgubbe heller. Men jag märker själv att jag mår mycket bättre. 

När verksamheten blev som störst innebar det många tävlingsdagar – och det var slitit. 

– Jag har nått så stora framgångar att jag tycker att jag kan det här och jag har jobbat otroligt hårt, säger han och fortsätter:

– Jag älskar att jobba hårt och kommer att fortsätta med det i hela mitt liv men jag kanske inte behöver åka på trav så mycket. Att åka ut på tävlingar fyra-sex dagar i veckan är en oerhörd belastning i allt vad det innebär. 

Numera står det 30-talet hästar i stallet. Fokus ligger därför mer på hemmaplan i allt vad som gäller gårdsarbete och träning av hästar. 

– Jag har haft två gårdar varav jag sålt den ena. Vi håller på att bygga ett nytt stall nu. Jag ska kunna ha 30 hästar här så småningom och det är vad jag kommer ha i träning. 

– Sen har jag fått lite förfrågningar nu i takt med lite framgångar, bland annat med Handsome Brad. Men i bästa fall vill jag hålla 30 hästar och kanske ha lite högre kvalitet än vad vi har i dag.

Vill vara närmare hästägarna 

Men det är inte bara den fysiska belastningen som minskat. Ulf Stenströmer värdesätter också relationerna runtomkring sig. 

– Jag vill gärna ha en lite närmre relation till mina hästägare. Jag vill ha en bra kemi med dem och inte känna någon oro när min telefon ringer. Jag vill aldrig ha det så. Jag tror att alla vi travtränare har haft någon som tar energi och jag vill inte hamna där igen. 

– Som det är just nu är jag väldigt glad med mina hästar och hästägare. Det känns jättebra och vi har fått mer harmoni. 

Och kvalitet på hästarna är otroligt viktigt även om inte alla är stjärnor: 

– Jag försöker att få även de lite sämre hästarna att prestera på ett sätt som man väldigt gärna är stolt över. Då kanske man i vissa fall ska vara nöjd med en fjärdeplats även fast jag vill vinna varenda lopp jag är med i. Man måste inse hästarnas kunnande och begränsningar. 

 ”Just då kändes det så jävla fel”

Han är djurvännen som blockerar folk på Facebook när de lägger upp klipp på djur som far illa. 

Och när ägarna till stjärnstoet Your Highness flyttade hästen till franske dopingavstängde tränaren Fabrice Souloy – bad han de flytta resterande hästar. 

– De hade 3-4 hästar varav en var en lillebror till Your Highness, Executive Caviar, som blev Sveriges kanske bästa treåring i den kullen. Man kanske var lite förhastad där men just då kändes det så jävla fel.

Något annat som signalerar hans försiktighet med sina hästar är även det faktum att han tackat nej till Elitloppet fem (!) gånger. Senast i år tackade han nej med Handsome Brad. 

– Jag har sett så många Elitlopp. De hästar som kommer ut ur Elitloppet på ett bra sätt är väldigt få. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag tog ut en häst i Elitloppet som inte duger, säger han och fortsätter: 

– Handsome Brad är bara sex år gammal och Noras Bean vet jag inte hur många gånger han blev inbjuden. Att jag tackade nej berodde bara på att jag värnade om hästen. Efter varje lopp han (Noras Bean) gjorde så bekymrade jag mig över hur hans kotor skulle se ut. Han hade ju problem med kotskensidorna. Att starta två gånger samma dag kändes så jäkla fel.

– Handsome Brad kanske kommer att starta i Elitloppet, han har mycket starkare ben än vad Noras Bean hade. Men i år tyckte jag att det var för tidigt. Han var inte riktigt mogen. I samråd med ägarna som också är väldigt förståndiga så beslutade vi för att säga tack – men nej tack. 

”Vi kan unna oss lite extra”

Efter Noras Beans seger i Kungapokalen seglade hästen upp som en toppkandidat i Sprintermästare, men även där valde Ulf Stenströmer andra lopp för att försiktigt matcha sin häst. 

Han poängterar att han vill att hästarna ska vinna och springa in så mycket pengar som möjligt. Han är en dålig förlorare – och älskar att vinna men vill samtidigt i bästa mån hitta rätt lopp för respektive häst. 

– Det är en stor del av yrket att kunna matcha rätt, säger Ulf. 

Hans mål är alltid att ha en dialog med sina hästägare – och just det blir lättare med 30 hästar i stallet i stället för 100. 

– Jag är jätteglad att jag oftast får ha sista ordet och enda anledningen är att jag vill att mina hästar ska vinna och springa in mycket pengar. 

Men det är inte bara kvaliteten i stallet som Ulf Stenströmer avser att öka framöver. 

– Det är så viktigt att må bra, särskilt i ett samhälle som går i 190 som det känns. Min sambo klagar alltid på att jag har sämst tålamod i världen. När vi ska i väg på något så blir jag irriterad om det tar tre minuter extra att göra sig i ordning. Då går jag ut och sätter mig i bilen för att stressa lite. Så jag är ju inte så bra på det där. 

– Jag gillar att leva i ett högt tempo men jag vill ändå kunna njuta lite av tillvaron emellanåt, säger han och fortsätter: 

– Vi har satsat på en jättefin gård men nu har vi faktiskt brytt oss om lite hur vi själva bor också. Vi har renoverat lite och byggt till ett nytt uterum och ett spabad här. Vi kan unna oss lite extra. Det där har jag aldrig brytt mig om innan. Det har varit 110 procent på att utveckla hästverksamheten men nu när vi dragit ned så kan vi börja unna oss själva lite grann. Vi börjar landa lite i där vi vill vara. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Att de styrande börjar tänka mer på aktiva och hästägare. Det absolut viktigaste är att få hästägarna att tycka att det här är kul igen. Jag hör jättemånga som säger ”tyvärr blir det här nog sista hästen”. Jag tror att förbundet verkligen måste se till att det här blir bra i slutändan. Det kan inte bara kosta pengar utan att vara kul.

– Jag har flera hästägare som tycker att banorna behandlar de som skit och att förbundet inte gör något för att glädja. Det är klart att det är jätteviktigt att det finns pengar i branschen, men skulle vi förlora någon eller ett par miljoner som är bättre för hästägare och för aktiva så kanske man måste göra det.

– Jag tänker på en sak och jag tänker inte ens nämna det. Men jag vet så många hästägare som undviker att åka för att titta på sina egna hästar för att det inte passar deras schema. Då blir man mörkrädd. Det känns som att ATG fortfarande styr vår sport.

 

– Jag har pratat med Hasse Skarplöth personligen vid några tillfällen och jag tror att han helst skulle vilja tävla fredagskvällar och lördagskvällar efter kl 21 och det är inte svårt att räkna ut varför. Det kan vara så att folk blir onyktra och de tycker att det kan omsätta mer pengar. Så djävligt är det. Jag vill inte att man tänker så.

– Att vi har folk som vill satsa på sporten är det viktigaste som vi har. De måste tycka att det är kul igen. Det är för många under mina få år som travtränare som har slutat på grund av att de inte tycker sporten tillför lika mycket som den gjorde förut. Även om de har hästar som gått bra så känner de att de nästan blir motarbetade av förbundet. Det är absolut viktigaste att lyssna till hästägarna.

 

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

– Det är tveklöst Noras Bean. Han kommer jag aldrig glömma i hela mitt liv.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Jag skulle kunna räkna upp många. Men något av det finaste är Your Highness andraplats i Stochampionatet. Jag lyckades med precis allt i mina förberedelser och så fick vi styrk av en kompis till mig, Per Linderoth. Han slog av henne sista biten efter att ha fått ett bättre lopp. Men vi ångrade ingenting den dagen och min häst gick på den tiden ett nytt löpningsrekord med en halv sekund men fick ändå styrk av en som gick en tiondel snabbare. Just att det var hemmaplan och det största loppet.

–Sedan Prix de France-segern kommer före. En andraplats är ändå en andraplats. Jag är sådan jäkla vinnare så det är klart att i Prix de France när Björn tråcklar sig loss. Jag gick runt som en höna på Vincennes kolstybb och bara väntade på resultatet. Det var 3-4 hästar som slogs om segern. Sen kom något som liknade ett resultat på tavlan men jag förstod inte riktigt. Sen kom en fransk journalist och sa att vi vunnit. Det var helt sjukt. Björn trodde ingenting och var på andra sidan – jag hade långt bort till honom. Det var grymt. Det är något jag heller aldrig kommer att glömma.