Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag känner mig inte så svensk”

Foto: TB / TR Media
Foto: STIG LINDMARK / TT / TT NYHETSBYRÅN

Livet är sig inte likt i USA – men för Nancy Takter går det bättre än någonsin. 

I år har hon kört in drygt 35 miljoner kronor som tränare och har flera topphästar. 

För SportExpressen berättar hon om livet på andra sidan Atlanten, relationen till Sverige och blir man rik på trav? 

– De tränarna som är där jag är går plus varje år, så är det ju, vi kör in rätt bra med prispengar.

Nancy Takter inleder med att säga att hon nog, på hästspråk, har en bra ”stam” för att arbeta med travhästar. Hennes farfar är travpionjären Bo William Takter och pappa Jimmy tillhör en av världens främsta travtränare med sina stora framgångar. 

Familjen lämnade Sverige för ett liv på amerikansk mark när Nancy bara var ett och ett halvt år gammal – och där har hon blivit kvar i större delen av sitt liv. 

Numera har hon själv två barn och har gjort sig ett eget namn med sin egen tränarrörelse i USA, och trots omständigheterna i år så har hennes stall presterat på topp. 

– Jag har haft värsta turen och vunnit alla storlopp, vilket är kul även fast det inte är någon som får vara där typ, men det har gått väldigt bra. Vi har kört in nästan fyra miljoner dollar nu. 

Lärt sig mycket av sin pappa

Det är enkelt att dra slutsatsen att travsporten måste ha varit given att syssla med om man är född in i familjen Takter, men faktum är att Nancy är den enda i skaran av fyra syskon som i dag arbetar med hästar.  

– Min bror var kanske den som många trodde skulle ta över efter min pappa eftersom att han är pojke, men han har noll intresse av hästar. Det är rätt så roligt hur det kan bli, säger Nancy Takter och skrattar. 

Pappa Jimmy la ned sin tränarkarriär i december 2018 men under åren som aktiv hann han vinna så gott som alla de största travloppen i både USA och Kanada. Och nu är det Nancy som för ”Takter-arvet” vidare på världens travbanor.  

– Under tiden jag växte upp så förstod jag nog inte vilken bra tränare som pappa var, det var som vanligt för mig, men han jobbade väldigt hårt och jag har varit med honom mycket. Jag har lärt mig väldigt mycket. Jag brukar säga att jag har en ”PhD” i att träna häst som varit omkring honom hela livet. Sen är det mer än bara att träna häst som jag lärt mig av honom som allt med hästägare och personal. 

”Lite större fördel gentemot andra”

Förutom den naturliga hästhållningen så menar Nancy att en av hennes styrkor som tränare är att hon alltid behåller lugnet och fokuserar på det som är viktigast i stunden.

– När man tränar hästar så är det aldrig något som går fläckfritt, det är alltid något. Det gäller att inte få panik och att ta hand om problemen som kommer, det tror jag att jag är rätt bra på. 

Hon startade sin egen proffstränarverksamhet 2013 och utgår främst från New Jersey. Hennes första stora framgångar kom med så kallade passgångare, det är hästar som särskiljer sig med gångarten där benen (fram och bak) pendlar på samma sida. Således går de snabbare än en ”vanlig” varmblodig travare. 

Nancy Takter, utmärker sig med sin talang för passgångare, både i egenskap av tränare samt för verksamheten generellt. 

– Jag har lite större fördel gentemot de andra svenska tränarna som är här eftersom att jag tränar passgångar också, det är 50/50 bland travare och passgångare i mitt stall. Jag har den bästa treåriga travarhingsten (Ready For Moni) och bästa treåriga passgångarhingsten (Tall Dark Stranger) i landet just nu och flera andra i topphästar. På det sättet har jag mycket fler startmöjligheter än vad Melander och Svanstedt har. Jag har haft mycket framgångar med passgångar och vunnit de två största passgångarloppen i år. 

Bytte tillbaka sitt efternamn 

Nancy Takter pluggade i två terminer på Malmö högskola, men mer än så har hon inte varit i Sverige, och hon beskriver sig vara någonstans mittemellan svensk och amerikansk kultur.

– Förutom att jag pratar svenska och har en svensk familj så känner jag mig kanske inte så jättesvensk, jag är mer amerikan, jag har ju växt upp här. Samtidigt känner jag mig inte riktigt som en amerikan heller. Det är skillnad när man växer upp i svensk familj, vi höll alltid svenska traditioner och sånt när man växte upp. 

Hur skulle du säga att dina barn förhåller sig?

– De är definitivt amerikanska, säger hon och skrattar. 

Hennes två barn har hon tillsammans med tidigare maken Marcus Johansson, paret skilde sig för ett tag sedan men har fortsatt att jobba tillsammans till viss del. 

– Vi brukar säga att vi är som bästa kompisar, vi växte ifrån varandra. Marcus är racing manager för en av mina största hästägare så vi har kontakt med varandra flera gångar om dagen. 

Men efternamnet, det bytte hon från Johansson till Takter.

– På ett sätt var det bra för att jag fick göra mitt egna namn först, men man är väl alltid en Takter när man är en Takter, säger hon och skrattar.

Livet i USA: ”Lite mer frihet”

Nancy och hennes familj trivs perfekt med sin tillvaro och det finns inga tankar på att etablera sig på svensk mark. De älskar helt enkelt sin livsstil och hon tror att den skiljer sig en del från den i Sverige. 

– Min uppfattning som jag har fått när jag varit i Sverige är att det är väldigt ”lagom”. Alla har sin bil, sin lägenhet och sina semesterveckor. Så är det inte här. När vi vill gå ut och äta så går vi ut och äter. Vi äter säkert ute fyra-fem dagar i veckan och vill man åka på semester så är det sällan något vi planerat. På det viset tror jag att vi har lite mer frihet, sen är det väldigt, väldigt mycket jobb. Men jag brukar säga att jag inte jobbar, jag håller på med min hobby och får betalt för det. 

Hur har det varit att leva i USA under coronaviruset?

– Jag tycker att det blivit lite överdrivet. Det är inte någon logik i någon av reglerna och det är olika regler i alla stater. Just nu är det mest politiskt mer än något annat för tillfället eftersom att det är valår.

”Viktigt att köra in bra med pengar”

I skrivande stund ligger Nancy Takter bakom den ledande tränare Ron Burke vad gäller inkörda pengar då hon kört in närmare 35 miljoner kronor i år. Stallet har tagit hem flera storsegrar i år, bland annat vann hennes träningsadept Sorella Hambletonian Oaks.

Och frågan är hur mycket tjänar man som travtränare i USA? 

– De tränarna som är där jag är går plus varje år, så är det ju, vi kör in rätt bra med prispengar. Det går inte att tro att man ska leva på träningsavgiften för vi har väldigt höga utgifter för att kunna driva stallet. Så att tjäna pengar på att träna hästar det gör man inte direkt, men vi tjänar på prispengar därför är det viktigt att köra in pengar och att få resultat. Fem procent på insprungna pengar är ingenting så det är viktigt att köra in bra med pengar. 

Hur ser du på framtiden? 

– Jag vill bara kunna fortsätta på hög nivå. Det är Breeders Crown snart och det hade varit kul att vinna några lopp där. Breeders Crown är så kul för det är i slutet av året och det är verkligen de bästa hästarna som klarar hela säsongen och som man kunnat hålla i topp hela året som lyckas där. Sen i framtiden hoppas jag kunna träna kvalitetshästar. Jag vill aldrig ha typ 100 hästar i träning, jag vill hellre ha 50 bra hästar. 

Tror du att din pappa kommer att fortsätta hålla sig utanför verksamheten? 

– Han lever ju perfekt som det är just nu. När han vill köra häst så kommer han ned och hjälper mig lite och när han vill åka till Florida så kan han göra det. Han ska väl ge sig in lite på galopphästar nu också. Vi får se hur det går, han håller sig ”busy” i alla fall, avslutar Nancy Takter. 

 

TRE FRÅGOR TILL NANCY TAKTER

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

 

– Jag tror att det viktigaste för sporten är att få in lite nytt folk. Det är klart att det alltid är bra att få in nya ägare men jag tycker att vi behöver mer personal. Det behövs verkligen personal och folk som är intresserade av travsporten. Vi behöver få in lite yngre människor, annars kommer det nog inte att finnas så mycket framtid. 

 

Vilken häst har betytt mest för er?

 

– Det måste vara Western Vintage, det var en passgångare jag hade. Han tjänade nästen en halv miljon dollar. Efter att jag hade honom så fick jag JK Shesalady och sen har det bara rullat på efter det. Men hade inte han gått bra så hade jag inte fått henne.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Oj, jag har haft rätt så många. Men faktum är att jag tror att det var när jag jobbade som hästskötare hos min pappa och skötte Tom Ridge när han slog det absoluta världsrekordet i World Trotting Derby. Han var första hästen att springa under 1.51 och jag var gravid då. Det var speciellt.