Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har inte något kvar att bevisa nu”

Foto: JENS CHRISTIAN / KVP
Foto: / © Lars Jakobsson/TR Bild

Det har gått nästan två år sedan senast.  

Men på tisdag är Johnny Takter tillbaka i sulkyn igen. 

För SportExpressen berättar stjärnkusken om känslorna inför comebacken, Elitloppet och det kommande boksläppet. 

– Jag vill att boken ska vara intressant för den som läser, inte för mig, säger Johnny Takter. 

Den 2 juni 2019 var senast Johnny Takter, 62, körde ett travlopp. Sulkystjärnan hade ett år tidigare meddelat att han slutar som travkusk – och comebacken skulle också bli högst tillfällig. 

Sedan loppet på Axevalla för knappt två år sedan har Takter, som i flera år lidit av psykisk ohälsa, hållit låg profil – men berättade i en intervju med Kvällsposten december 2020 att han planerar att göra comeback. 

Och på tisdag är det dags. Takter kör tre hästar på Jägersro på tisdag. Bland annat Robert Bergh-tränade Suarez som startar i V64-1. 

Hur känns det att vara tillbaka? 

– Det känns jättebra. Ola (Samuelsson, travtränare) och jag har kört några veckor nu. Så jag har fått bekanta mig lite med hans hästar. 

”Ska inte gå till en överdrift” 

Det var ett tag sedan senast. Finns det några nerver inblandade? 

– Enda gången man är nervös är när man sitter bakom en häst. Men nej, det tror jag inte. Jag har varit med Ola på lite tävlingsdagar och eftersom det inte är något folk på platserna känns det inte som vanligt. Sedan ska det alltid finnas tävlingsinstinkt. Men det ska inte gå till en överdrift så man blir nervös.

Vidare berättar Takter att vädret är en orsak till att han valt att skjuta upp comebacken fram tills nu. 

– Jag har kört väldigt lite i vinter. Men har hållit på med lite fysträning i 2-3 månader. Jag vill gärna bekanta mig lite med hästarna först. Sedan spelar även vädret in. När det är kallt och jäkligt på vintern är det inte lika roligt att åka och ner och träna hästarna. Jag vill inte ta på mig för mycket jobb i början heller. 

”Klart som fanken det skulle vara roligt” 

Har du några mål inför säsongen? 

– Jag tycker det är jättekul att följa hästarna. Det är mest stimulerande att hålla på med hästar där man känner att det finns talang och man får följa med i utvecklingen. Ola har ju lite hästar, men annars finns det inte så många som jag har just nu. Men det är kul att det går bra för hans hästar. I och med att jag varit borta så länge får jag inte ta allt för givet. 

Om du blir uppringd av en tränare som vill att du ska köra hens Elitloppshäst i slutet av maj – hur resonerar du då?

– Det är klart som fanken att det skulle vara roligt. Men det är väl att ta ett stort steg. Jag vill inte trampa någon på tårna heller. Det har jag inget behov av. Det får vara om det inte skulle finnas någon kusk. 

– Det blir så när man varit med så länge. Jag har inte något kvar att bevisa nu. Det får antingen vara att de verkligen vill byta kusk eller att någon är avstängd eller så. Annars är min policy att inte jaga så mycket. 

Släpper sin självbiografi i maj

I maj släpper Johnny Takter sin självbiografi. Boken är skriven av journalisten och författaren Henrik Ingvarsson. 

– Det ska bli kul. Henrik Ingvarsson och jag har haft bra kontakt. Det är en fantastiskt trevlig man och det har varit kul att snacka med honom. Sedan har jag inte bläddrat igenom den så mycket själv, men vi har haft ett bra samarbete, Henrik och jag. Jag hoppas det blir spännande att läsa. 

Finns det något du kan bjuda på redan nu? 

– Jag kan inte göra det… Det finns kontrakt och grejer. Jag tror meningen är att den ska ges ut i slutet av maj.

”Hoppas den känns kort” 

Johnny Takter har fått frågan om att skriva en självbiografi flera gånger tidigare. Men det har inte känts rätt förrän nu. 

– Det är flera som frågat mig de senaste åren. De har varit på Jimmy (Takter, brorsa och travtränare i USA, reds anm) också. Men den här gången föll det sig rätt. Det har inte alltid varit min styrka att öppna mig för mycket. Men känns det bra med någon kan jag prata hur länge som helst. 

Hur lång är boken?

– Jag hoppas den är jävligt kort, säger han och skrattar. Jag hoppas den känns kort. Så den inte känns långrandig. Men ärligt talat vet jag faktiskt inte. Jag vill att boken ska vara intressant för den som läser, inte för mig.