Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Därför slutade Linda Rosenquist med trav-tv

Linda Rosenquist
Foto: Thomas Blomqvist / TR Media
Linda Rosenquist
Foto: Thomas Blomqvist / TR Media
Linda Rosenquist under en av många travsändningar för TV4.
Foto: LARS JAKOBSSON / TR Media/KANAL 75

Linda Rosenquist tog sig från närradion i Lindesberg till TV4. 

Iklädd kostym och skjorta, ärvd av hennes manliga kolleger, axlade hon rollen som travsportens tv-ankare i nästan tjugo år.
I dag gläds hon med utveckling som skett sen dess – men längtar inte tillbaka. 

– Vi hade reunion för ett tag sen och pratade om hur crazy vi var, så var det inte på slutet, säger 48-åringen. 

I flera år var helgerna i Linda Rosenquists kalender ständigt uppbokade. 

Då reste hon kors och tvärs mellan Sveriges olika travbanor och var en nyckelfigur i V75-sändningarna. Men hon har alltid haft en trygg oas att landa i på gården i norra Lindesberg, Storå mer exakt, där hon bott sedan hon var fem år gammal. 

I dag bor hon där med sin egen familj i mormors gamla hus och grannarna utgörs av hennes föräldrar och syster. Och det var med skräckblandad förtjusning de tog emot beskedet att hon skulle spendera mindre tid på travbanorna. 

– När jag slutade med trav-tv hade jag ett sådant påslag de första helgerna. Det tog många veckor innan jag kunde varva ned, de höll på att bli tokiga på mig här hemma, säger Linda Rosenquist och skrattar. 

Hon minns hur det var när hon valde att hoppa av tv-karusellen. 

– De gav mig ett erbjudande som jag tackade nej till. Då bestämde jag mig för att inte göra en enda minut trav-tv till. Då hade jag ingen plan alls. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde sen. 

Valde mellan trav och disko 

Linda Rosenquist har svårt att urskilja sina första minnen av hästar. De har på något vis alltid flätats samman med allt annat i livet. Med en pappa som amatörtränare kom hon enkelt i kontakt med travsporten och tidigt visade hon själv ett starkt hästintresse. 

– På högstadiet valde jag mellan att gå på disko eller att åka på trav. Då valde jag trav. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit i olika boxar mellan värmning och lopp och gjort läxorna. Jag har alltid varit intresserad, inte så mycket av travet egentligen om jag ska vara ärlig, det är hästarna som är min grej. 

Efter att ha varit ute och rest kom hon hem och började plugga på komvux. Av en slump hamnade hon på närradion i Lindesberg. 

– Det var inte för att jag tyckte det var kul med radio men när jag gick på mellanstadiet skrev jag att jag ville bli utrikeskorrespondent när jag blev stor. Jag har alltid gått mot journalistiken. 

Hon startade ett radioprogram med Fornaboda travbana som utgångspunkt. Hon redovisade tävlingsresultat, spelade in segerintervjuer och hade även med gästtippare som Sven Melander och Uno Svedin. En dag ringde produktionsbolaget OTW. 

– De hade snappat upp att jag gjort de här grejerna på Fornaboda och undrade om jag skulle vara intresserad av att komma upp och provfilma för travet. Då åkte jag upp till Stockholm, jag tror knappt att jag hade varit i Stockholm innan dess. 

”Fick ärva Hans G:s kavaj”

Hennes bästa vän ställde upp som stöd inför provfilmningen. Med hjälp av en gammal VHS-kamera och en diskborste som fiktiv mikrofon övade hon hemma i hennes kök. 

Linda Rosenquist fick jobbet – men hon trivdes inte framför kameran. 

– Jag var så jäkla dålig i min första sändning på TV4. Det var rent pinsamt. Dagen efter grinade jag och sa att jag aldrig mer skulle göra om det. 

Hon gav det dock ett sista försök. 

– Jag kommer ihåg den sändningen på Jägersro så väl. Jag förberedde olika intressanta frågor för exakt vartenda ekipage som startade. Även om de stod i typ 100 gånger pengarna. Jag var så påläst att om jag dött under en segerintervju så hade jag fortsatt ställa frågor. Det var på den nivån.  

Länge var hon ensam kvinna i travsändningarna men så småningom fick hon sällskap av Åsa Elmroth och Jessica Almenäs, det var hon tacksam för. 

– När Jessica kom fick vi helt plötsligt en sminkös. Det var jättebra. När jag började fick jag ha Hans G:s gamla kavaj och en blå herrskjorta i rutan som jag vek upp ärmarna på, säger Linda Rosenquist och tillägger:

– Den kavajen jag fick ärva av Hans G hade även Anna Jernberg haft på sig. På den nivån var det. Jag skulle se ut som männen, därför fick jag ha hans kavaj med armpuffar. När Jessica kom in blev det mycket roligare, då kunde man ha andra kläder på sig också. 

Hemliga inspelningen: ”Blev rörd”

Linda Rosenquist har även jobbat en del med ishockey i tv, och vidhåller att travsporten är en svår tv-sport i jämförelse. Hon menar också att det just därför är en bra skola att gå om man vill stå framför kameran, få andra sammanhang erbjuder lika många timmar av direktsändning. Många tv-profiler har lämnat travsporten för större uppdrag, däribland Jessica Almenäs, men hon hade det tufft i början. 

– Jag förstod också att hon skulle få mycket skit. Jag är lite mer ”girl next door” och ser lite allmän ut. Jag håller på med hästar och känns lite mer ”stallbacke”. Här kom det en snygg, ung tjej som trodde att hon skulle göra trav-tv. Jag förstod att det skulle bli reaktioner och Jessica fick ta mycket skit, obefogad skit. Hon är en ytterst kompetent programledare och växte enormt snabbt. Det var så kul att jobba med henne. 

I dag är det desto vanligare med tjejer i travsändningarna. 

– Det är så roligt att se att det är så många kvinnor som jobbar med trav-tv jämfört med när jag var med i början. Det blir en helt annan dynamik i hela sändningen när det är både kvinnor och män som jobbar ihop. 

Vännerna från tiden som reporter och programledare bär hon alltid med sig. 

När hon skulle gifta sig spelade de in ett videoklipp åt henne. Det hela var uppbyggt som en extrainsatt sändning, just på grund av hennes bröllop, och travprofiler som Robert Bergh, Björn Goop och Stig H Johansson intervjuades av hennes kolleger. 

De introducerade det hela som att de skulle se om V75-sändningen då giftermålet låg på en lördag. 

– Visst var det ganska mycket travfolk på mitt bröllop men det var många som inte var det också. De som inte var travintresserade sa bara ”neeej”. Sen körde de i gång filmen. Det blev succé. Jag blev väldigt rörd. 

”Pratade om hur crazy vi var”

Efter otaliga reportage om stjärnhästar som Hilda Zonett, Victory Tilly, Viking Kronos och Järvsöfaks beslutade sig Linda Rosenquist för att hoppa av travsportens tv-tåg 2017. 

Sedan dess har hon bland annat jobbat som projektledare på Solvalla och nu fortsätter hon sitt frilansande med tv-produktioner hos Bonnier. Hon arbetar numera bakom kameran, något hon redan gjorde majoriteten av tiden de sista åren i travproduktionerna. 

– Det sjuka är att även om jag är travintresserad så kan man nog räkna den tid jag sett på trav-tv sedan jag slutade i minuter. Jag bestämde mig för att jag inte tänkte sitta och titta på mitt gamla jobb. Däremot går jag ofta in och kollar på lopp som jag vill se. 

Hon minns sitt tidigare arbete med värme men menar också att förutsättningarna ändrades under hennes tid där. 

– Jag vill alltid utvecklas och bli bättre. Ser jag inte utvecklingspotential så tappar jag drivet. 

För Linda Rosenquist peakade trav-tv-tiden när de fick experimentera med kuskmickar under loppen och testa roliga sketcher emellanåt. 

– Vi hade reunion för ett tag sen och vi pratade om hur crazy vi var, så var det inte på slutet. Då var det väldigt formaterat. Hamnar jag i en box där jag inte har möjligheterna att vara riktigt så kreativ jag vill så tar det stopp, dessutom hade jag jobbat där så många år. Det var dags att göra något annat. 

Hoppas på sonens kuskkarriär 

Hemma på gården finns två av hennes pappas travhästar, sonen Kaspers två travponnyer och Lindas spanska P.R.E. hingst. Hästarna är då som nu centrala figurer i hennes liv. 

– Jag kom på att jag ville lära mig något nytt, då köpte jag mig en P.R.E. hingst och började träna dressyr. Det har varit jätteroligt. Jag ska försöka ta mig upp till medelsvår dressyr. 

Men det finns hopp om större inslag av travsport framöver.

– Just nu hjälper jag sonen med hans russhingst. Lagom tills att han ska gå över och köra stor häst så kanske det är läge att köpe en ny unghäst. Eller det kanske är dags redan nu?
Det får nog bli nästa projekt, att köpa en ettåring som han kan köra om han vill. 

Tre frågor

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– Det viktigaste för travsporten är att fokusera på de stora eventen så att de blir sjukt bra och att folk vill åka på lopp som Elitloppet och Åby Stora Pris. Satsa på dem och gör det hiskeligt bra. Det är för mycket konkurrens i vardagstravet. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Jag har gråtit så mycket. Jag vet inte. Det måste vara något av pappas lopp, när farsan körde själv och vann. Pappa köpte en häst som hette Baltic Herring som hade en tvångsprissumma på sig från USA och så åkte han ut och vann ett amatörlopp på Solvalla. Han vann med halva upploppet. Jag tror jag sprang lika fort som hästen på bortre långsidan på Solvalla och skrek hela vägen. Sen också när sonen fick vinna sitt första lopp med shetlandsponny. Det var stort. 


Vilken häst har betytt mest för dig?

– För karriären är det Hilda Zonett och Victory Tilly som betytt mest för mig. Det är de där stora loppen där man även som reporter får det där med att ”nu händer det något stort”. Och privat, det är så många. Häromdagen sa jag att jag nog aldrig kommer göra mig av med min P.R.E. hingst. Han kommer alltid att vara här tills det att han blir för gammal och dör.