Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag bröt ryggen - det är min värsta skada"

Per-Anders Gråberg i montésadeln på Energetic. Foto: Kanal 75

TÄBY. Fler än 1 150 segrar och närmare 100 miljoner kronor inridet.

Per-Anders Gråberg är enda superstjärnan i svensk galopp.

- Jag har nog aldrig varit bättre, säger 40-åringen utan att låta det minsta kaxig.

Det är en mild oktobersöndag och vi följer Per-Anders Gråberg under en arbetsdag på Täby Galopp. Sju ritter står på programmet för Sveriges ledande jockey.

Det är sexsiffriga förstapris i flera av löpen och det är när de stora pengarna delas ut som Per-Anders Gråberg brukar vara som bäst. Kanske inte så konstigt när han är förstejockey i Skandinavens hetaste storlöpsstall.

- Galopp är en materialsport, så enkelt är det. Man måste ha bra hästar som kan springa fort, säger "P-A" som ridit för stall Niels Petersen sedan 2009.

Ett sabbatsår som förlänges

Per-Anders Gråberg är uppväxt i Viksjö i Järfälla kommun utanför Stockholm. Han var och är mycket sportintresserad och höll på med flera idrotter när allt plötsligt förändades och han halkade in på galopp.

- Det var en ren slump. Vi hade sommarstuga på Bogesundslandet och när jag var 12-13 år så flyttade en tränare dit med hästar. Det blev naturligt att vi gick ner i stallet och jag började rida på en ponny.

Fascinationen för hästarna var ett faktum och efter nian valde Per-Anders Gråberg att ta ett sabbatsår från skolan för att istället jobba i stallet.

- Det blev mer än ett sabbatsår och jag kom faktiskt aldrig tillbaka till skolan. Man har väl tänkt på det många gånger men det har aldrig blivit av. Det är givetvis inget jag rekommenderar någon, men för mig har det fungerat ändå. I dag är jag 40 och jag hoppas kunna rida i fem-tio år till om jag bara får vara hel och frisk. Som det känns nu ska det inte vara några problem.

- Därefter är min förhoppning att sporten har en starkare ekonomi och att det kanske finns plats för mig att jobba inom galoppen på något sätt, att jag kan bidra med min erfarenhet.

Bröt ryggen

För Per-Anders Gråberg är det bland annat farten, närheten till hästarna och att det till och med är farligt som är tjusningen med galoppen.

- Det går fort i löpen, man sitter på en 500-kiloshäst och det går i 60-70 kilometer i timmen. Jag triggas av det och jag tror de flesta av oss får en kick.

Är du aldrig rädd?

- Nej, aldrig - peppar, peppar. Om jag blir rädd kommer jag att lägga av. Är man rädd blir man en fara för sina konkurrenter.

- Galopp är tufft, bara förra veckan var det fyra jockeys som dog i världen. Det är fem-tio som dör varje år i världen. Det är så farligt att i dag finns inget försäkringsbolag i Norden som försäkrar oss. Men det finns två i Europa som försäkrar jockeys, ett i England och ett bolag i Tyskland, där jag har försäkring.

Har du klarat dig från olyckor och skador?

- Ja, jag har varit ganska lyckligt lottad. 2009 bröt jag ryggen, det är min värsta skada, och jag fick tre frakturer. Hästen jag red bröt benet och sedan var det en häst bakom som trampade mig. Men jag hade säkerhetsväst och klarade mig ändå bra och jag var tillbaka och red efter sex veckor.

- I år har jag varit med om några små olyckor, en häst i Norge gick igenom ytterrailen och jag bröt ett par revben. Just i dag har jag ett lite svullet knä och frakturer på två revben, säger Per-Anders Gråberg.

Dålig förlorare - bra vinnare

Stjärnjockeyn ser lite stel ut när han går, men när han svingar sig upp på hästryggen ser det elegant ut och han blir ett med hästen. När han sedan rider ut för dagens tredje löp på Täby Galopp är det med goda förhoppningar. Men tillsammans med favoriten Mai Pen Rai i Svealandslöpning kommer P-A aldrig in i matchen och ekipaget slutar näst sist. En besvikelse, förstås. Men det är en sådan dag. Det blev till slut en seger, men för galoppens största jockeystjärna en dag att glömma.

Är du dålig förlorare?

- Fråga min fru... Ja, det är jag, men det är mer om det går sämre en längre tid, till exempel en månad. Då blir jag lätt irriterad och kanske lite svår att leva med. Men är det som i dag, en enstaka dag, då måste man glömma och kasta den dagen bakom sig.

Är du en bra vinnare?

- Ja, jag försöker njuta när man vinner de större löpningarna. Då åker jag hem, öppnar kanske en flaska champagne och äter en god middag. Det är viktigt att njuta av segrarna.

Vilka är dina största segrar?

- För en Stockholmskille är det stort att vinna Stockholm Cup. När jag vann med Bank Of Burden första gången 2011 kändes det oerhört stort, sedan har vi vunnit två gånger till, men den första är den största. Segern i Svenskt Derby i år med Duke Derby var också stort. Det är väl de segrarna som sticker ut.

Fick gåshud av Solvallapubliken

Galoppsporten har tagit Per-Anders Gråberg runt om i världen och förutom de skandinaviska länderna så har han ridit löp i Polen, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, England, Abu Dhabi och Dubai.

- Jag var förste svensk att rida Dubai World Cup-dagen och det glömmer jag aldrig. Det var första året på nya superanläggningen Maydan och det var 60-70 000 åskådare på plats. Jag red Timely Jazz, den kanske allra bäste häst jag ridit, och hästen kändes fantastisk. Hade jag fått hade jag inte bytt häst med någon annan i löpet, men så plötsligt trampade han fel och bröt benet, vilket antiklimax.

En annan stor publikupplevelse fick Per-Anders Gråberg på Solvalla sista helgen i maj 2005.

- Ja, jag red en del monté när sporten var ny och kom till Sverige. Den bäste jag red var Energetic, som tränades av Stefan Hultman, och jag minns kanske allra bäst när vi värmde upp inför 30 000 på Solvalla elitloppsdag. Jag minns provstarten bakom bilen där jag red och bredvid körde Erik Adielsson och Örjan Kihlström sina travare i sulky. Det var gåshud.

Drömmer om USA

Efter vår intervju ska Per-Anders Gråberg hem och packa. Tillsammans med familjen väntar en USA-resa till Kalifornien för att se Breeders' Cup på Santa Anita Park i Arcadia utanför Los Angeles.

- På 90-talet jobbade jag som lärling hos tränaren Richard Mandella och fick rida med alla stjärnor som tävlade på Santa Anita Park och Hollywood Park. Min idol, och mentor, är jockeyn Gary Stevens. Han har gjort comeback och det ska bli kul att se honom igen. Jag minns hur stort det var att bara sitta bredvid honom i träningsjobb och titta och klura på vad han gjorde, för på något sätt fick han hästarna att gå snabbare än alla andra.

- En pojkdröm som jag har kvar är att någon gång få rida ett löp i USA. Det är en dröm, precis som det var en dröm att rida i Dubai. Det kanske aldrig blir av, men jag hade inte trott att jag skulle få rida i Dubai heller innan det blev verklighet...

 

Av Lars-Ove Pettersson/Kanal 75

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!