Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag är inte stenrik – men vi försöker”

Foto: PRIVAT
Foto: PRIVAT
Foto: CLAES KÄRRSTRAND

Emma Wahlberg var lovande montéryttare i Sverige. 

Men för drygt fem år sen packade hon sina väskor och flyttade till USA. 

Idag driver hon en tränarverksamhet med pojkvännen Russell i Ohio:

– Det är inte alltid en dans på rosor. Jag är inte stenrik men vi försöker. 

Hon skulle aldrig jobba med hästar. 

Trots det fick travsporten ett fast grepp om Emma Wahlbergs liv och nu lever hon alltjämnt ett riktigt hästliv. En kall vinter för över fem år sedan tog hon, som vunnit både svenskt och nordiskt mästerskap i monté, sitt pick och pack och flyttade till USA. 

Sen dess har hon inte varit på svensk mark en enda gång – i stället bygger hon sin framtid i Delaware, Ohio. 

– Jag försökte komma ifrån det här livet några gånger men det går inte. Jag kommer alltid tillbaka, säger hon och skrattar. 

Hästarna är Emma Wahlbergs hemmaborg. 

”Gick jättebra ett tag” 

Hon kommer inte från någon hästfamilj men började på ridskola när hon var fem år därefter tog det inte lång tid innan hon halkade in i familjen Melanders ponnystall. 

I det stallet tävlade syskonen Marcus, Mikaela och Mattias många år framgångsrikt med hästar som Tyson II och Lufsen. Numera är även de i USA, om det undgått någon så är en snabb sökning på hästen ”Greenshoe” en enkel lösning. 

Men i det stallet kom sedermera Emma Wahlberg att jobba i efter gymnasiet, då i Sverige och hon hann även med en period hos syskonen Melanders farbror Stefan, mera känd som ”Tarzan”. 

Hon var länge inbiten i ponnytravet men avancerade snabbt till storhäst.

– Jag var en av de första som fick ta storhästlicens när man bara var 16 år. Då slutade jag nästan med ponny även om jag körde något lopp när jag var lite äldre.

Snabbt visade det sig att hon hade talang i sadeln, och 2013 vann hon Ryttar-SM och Nordiskt Mästerskap i Danmark. 

– Det gick jättebra ett tag och det var jättekul, säger hon och minns tillbaka. 

Men trots framgångarna i sadeln så följde hon med familjen Melander när de flyttade till USA och New Jersey. 

Försökte starta eget i New Jersey

I svenskarnas stall blev hon kvar i cirka ett år innan hon provade på att arbeta hos amerikanska tränare, och i denna veva träffade hon även sin nuvarande pojkvän Russell Earley. 

– Jag och Russell försökte starta upp eget i New Jersey men det gick aldrig. Vi hade bara tre-fyra hästar och det var svårt att leva på så få. Men hade jag bara velat jobba som hästskötare åt någon så hade jag nog stannat i New Jersey. 

Men drömmarna om något större fanns. Russell som är amerikan kommer från Ohio och paret valde att flytta dit för att se om det skulle gå att starta något eget. 

Paret bor fem minuter från bananläggningen där de har sina sju hästar i träning. 

– Det här är hemma nu. Jag kan sakna små konstiga grejer som mammas mat typ. Men det här är mitt liv nu och jag trivs jättebra. För mig känns Ohio mer som Sverige än vad New Jersey gjorde. 

Varje kommun i Ohio har egna banor och det finns fina pengar att köra om, berättar hon: 

– Vi har en travare som vi äger själva. Han är åtta år nu och på vanligt kvällstrav så tävlar han i den lägsta klassen om 8 000 dollar. Man kan köra om så mycket pengar varje vecka. De har även fina insatslopp och nu har vi tre treåringar och två tvåringar i stallet. Det känns kul. 

”Körkulturen är annorlunda”

Emma Wahlberg älskar att tävla och har även kört lite lopp i USA. Av en slump fick hon köra åt en stallgranne. 

– Det var en gubbe som stod bredvid oss i stallet. Han hade lite problem med sin rygg. Jag berättade att jag brukade köra och rida lite lopp hemma. Så en dag sa han att han hade två starthästar som han inte kunde köra och frågade om jag ville köra i stället. Jag trodde att han skojade först men han var allvarlig. 

Hon vann första loppet och har fått fortsatt förtroende – men det är inte helt enkelt att ta sig fram i loppen. 

– Körkulturen är ganska annorlunda så det är rätt svårt, jag hatar att säga det, men det är rätt svårt som tjej. De knuffar runt en lite om man säger så, säger Emma Wahlberg och fortsätter: 

– Det är i princip omöjligt att vinna loppet om du sitter utvändigt. Det går ju men det är inte som hemma. Det svåra här är att varje bana typ har sina egna kuskar. De tävlar nästan varje dag på varje bana, det är svårt om du bara kör en häst då. 

Och om hon saknar att tävla i sadel? Lite grann. 

– Det finns lite monté här, inte i Ohio men i New York. Det är inte några stora lopp men de försöker i alla fall. Jag saknar det ibland men det känns som att det är ett avslutat kapitel. Jag rider fortfarande hemma för att det är kul men jag tävlar inte längre. Jag är ändå nöjd med det som jag lyckades åstadkomma. 

Svenskar är populära i USA 

Det går inte att missta att hon trivs med sin tillvaro. Hon har tagit sig an USA till 100 procent – och får till och med ursäkta sig när orden ibland trilskas och touchar vid svengelska. 

Men visst har det funnits kulturkrockar: 

– Det värsta är maten. Hemma är det enkelt att vara nyttig och hälsosam, här får man lägga lite tid på det. Annars är det enkelt att svänga in på McDonald's. Det är lite så de växer upp här. Det är inget som stör mig egentligen men det kan vara lite svårt ibland. 

Svenskar och européer har ryktet att vara arbetsamma och måna om djuren – och är därav populära. Emma Wahlberg berättar hur hon själv ser på amerikanarna:  

– Det finns jättemycket duktig småtränare här som inte får den uppmärksamheten som de förtjänar. Det har jag lärt mig. USA har väl fått lite den här stämpeln att man dopar hästarna. Sånt händer överallt, det kanske händer mer här, men man får vara stolt över det man själv gör och det är jag verkligen.

”Måste tro på sig själv”

Det var i Ohio som tävlandet kom i gång i USA allra först sedan utbrottet av coronaviruset som tvingade tävlingsbanorna att stänga ned. Alla ska ha masker på sig och hålla avstånd men nu kan de i alla fall tävla igen. 

Hur ser du på din tid i USA framöver? 

– Jag gillar att tävla men löpkörningen är mest för kul, men jag tar det seriöst när jag väl kör. Men det hade varit kul om vi hade fått lite flera hästar i träning. Vi har sju stycken just nu, det kanske hade varit kul att ha 10-15 hästar. Det är bara att fortsätta framåt som vi gör nu, så länge vi kan tjäna tillräckligt mycket pengar och kan leva som vi vill så är jag jättenöjd. 

Det är inte alltid lätt men för det mesta så lever Emma Wahlberg sin dröm. 

– Man måste tro på sig själv, jag tror att det är där som allt i livet bottnar i egentligen. Det var lite därför vi flyttade till Ohio. Russell kommer härifrån och har lite kontakter. Det är tufft i New Jersey. Det är många bra tränare då så då tänkte vi att vi flyttar hem. Det är inte alltid en dans på rosor. Jag är inte stenrik men vi försöker. Vi vinner inte ihjäl oss men hästarna går bra och tjänar pengar. Det är typ allt jag kan önska mig i alla fall. 

Hon tillägger: 

– Att vakna varje morgon och åka till stallet för att ta hand om sina egna hästar, det är det bästa som jag har gjort i hela mitt liv tror jag, det är jätteskönt. Livskvalitén för mig har förbättrats jättemycket. Det är jag jätteglad över.

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Här är de dåliga på det här med tv-sändningar och intervjuer. Det finns knappt här. Det är verkligen något de kan lära sig från Sverige. Hemma vet typ alla vad trav är för att sporten syns. Men säger man att man jobbar med hästar här så är det typ ingen som förstår vad man gör. De måste steppa upp här.

– Sen måste de få in nytt blod, det är nästan inga yngre som jobbar med hästar här. Det är mycket äldre personer. I New Jersey är det kanske lite yngre människor men inte här där jag är. De har typ ponnytrav men de måste få in flera i sporten, annars kommer den att dö ut. Folk blir ju inte yngre. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

– Jag har skött så många fina hästar. Men vår travare som vi har nu, Mr Protab, vi köpte honom för drygt tre år sedan. Vi hade honom i New Jersey och vi tog med honom hit till Ohio. Vi har varit ute på massa äventyr. Han gör alltid sitt bästa. Jag har även ridit lite monté på honom. Han är som en familjemedlem.


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– När man kör eller rider ett lopp och lyckas så är det stort. Och när jag körde här och vann, det var faktiskt cool. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Jag är jättestolt över Ryttar-SM och hela den dagen också. Jag fokuserade verkligen då. Men jag får nog lov att säga när jag vann mitt första lopp i USA ändå.