Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Han är mer närvarande i stallet än vid graven”

Li Hanné är den som bär vidare travverksamheten Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD / Kanal 75 AB
Fuzz och Tommy Hanné vid målgångFoto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Tommy Hanné både körde och vann lopp under tiden han var sjukFoto: CLAES KÄRRSTRAND/ TR BILD
Foto: Maria Holmén / Trav & Galoppronden
Foto: Maria Holmén / Trav & Galoppronden

Li Hanné bär vidare den verksamhet hennes pappa Tommy startade. 

Drygt fem år efter hans död har hon fortfarande glöden kvar – och en sak är säker. 

Hennes folkkäre pappa finns alltid med runt stallknuten. 

– Jag känner att han är mer närvarande i stallet än vid graven om man säger så, säger Li Hanné. 

Tommy Hanné lämnade ett stort tomrum och många berördes av travtränarens sista tuffa år med cancern. 

Tränarens kamp för att få hålla på med sporten han älskade in i det sista fängslade hela trav-Sverige. Hans tog sin sista seger i sulkyn 19 februari och somnade sedan in den 28 mars 2014. Travlegendaren blev 67 år gammal. 

Det har nu gått drygt fem år och det travarv han lämnade efter sig förvaltas nu av dottern Li. 

– Ibland kan jag nästan bli arg för att han gick bort. Det är olika faser av sorg. Men jag känner att han är i stallet. Jag tänker inte att jag är spirituell men jag känner ju att han är här ibland. Jag känner att han är mer i stallet än vid graven om man säger så. 

Minns sommarloven i stallet

Att Li Hanné föddes in i travsporten kommer inte som någon större chock. Tillsammans med sina tre systrar Jenny, Andrea och Pamela växte hon upp på Furuby Gård. 

Det var på gården mellan Enköping och Uppsala som hennes pappa Tommy bedrev sin tränarverksamhet. 

Till en början var det ridningen som lockade mest men travsporten fanns ständigt med. Redan som elvaåring började hon sommarjobba i sin pappas stall.

– Vi har alltid haft hästarna, alla vi systrar. Jag kommer ihåg somrarna när jag var liten. Då gick jag ut i stallet och frågade alla skötarna vilken häst jag kunde få rida. Jag gjorde en lista och var ute i skogen och red alla dagar. Det är så jag minns mina sommarlov.

Det dröjde tills att hon drog i gång en egen verksamhet med travinriktning. Men i december 1999 köpte Li och henne dåvarande man en egen hästgård i Enköping. 

Där startade hon upp en verksamhet där hon hade hand om konvalescenter, ridtränade travhästar men även hade unghästar åt sin pappa. 

”Alla hästar skulle få samma chans”

Många av travsportens i dag främsta utövare har gått som lärlingar i Tommy Hannés stall. Några exempel är Åke Svanstedt, Robert Bergh, Joakim Lövgren, Jim Oscarsson och Stefan Hultman.

Vad tar du med dig främst av din pappas hästhantering?

– Det var nog det att alla hästar skulle få samma chans. Det spelar ingen roll om det är Olle på landet som fött upp hästen med eget sto och egen hingst. Alla hästar kan bli bra hästar. Hos honom fick alla hästar samma chans. Det var kanske därför han fick fram mycket bra hästar som inte var toppstammade. Han fick fram mycket bra hästar på kanske inte det allra bästa materialet. 

– Man får inte ha förutfattade meningar om en häst, alla är värda precis lika mycket tid och uppmärksamhet. 

”Var mjukare än vad många tror” 

Tommy Hanné var en pionjär inom travsporten vad gäller träning och tävling. Han var högt respekterad och kunde oftast beskrivas som hård. Men lägg därtill mycket värme. 

Något dottern Li bekräftar. 

– Min pappa var mycket mjukare än vad många tror. 

– Du skulle ha sett honom med hans barnbarn. Då hade ingen tvekat på att han var väldigt mjuk. Sen blev han nog lite mjukare med åren tycker jag. Det har varit mycket värme. 

Hon berättar också att hon och hennes systrar fick lära sig från början att man ska jobba hårt om man vill uppnå något. 

– Det sitter väl i oss alla fyra. Nu är jag egenföretagare men de andra tre har jobb där de är väldigt uppskattade just för att de ger allt. Min syster Pamela driver även hon eget företag och är uppskattad fotograf. 

Li stannar upp och minns tillbaka till anekdot. 

– Han var inte så där mesig med oss direkt som man själv kan vara med sina egna barn, säger hon och fortsätter:

– Min syster voltade med bilen när hon nyligen hade tagit körkort och då ringde hon och grät. Det var inte så långt hemifrån så då tog han traktorn och åkte dit och drog upp henne. Då sa han ”sluta böla nu, nu kan du åka och jobba”. Så har det varit lite grann också, säger hon med ett skratt. 

Värderade livet annorlunda

Tommy Hanné köpte Furuby Gård 1980 och sålde den 2008 till Bengt Ågerup (Stall Zet). Han drog ned på hästar och flyttade sina resterande träningsadepter till Lis gård. 

I cirka sex år arbetade far och dotter nära. 

– Han tyckte att det var helt underbart. Han kom hit till fikat klockan nio när vi hade mockat och tagit ut hästarna. Sen körde vi hästar i några timmar innan han åkte hem. Ibland var han kvar och duttade med hästarna. Han tyckte att det var en väldigt behaglig tillvaro. Jag skötte allt runtom och alla foderinköp. Min man skötte banorna. Han behövde aldrig göra något sånt som han gjorde innan. 

Tommy Hanné berättade öppet om den aggressiva cancern han drabbades av 2011. Li berättar att hennes pappa såg värdet i saker och ting annorlunda sina sista år i livet.

– Han fick en annan syn på livet som kanske många får när de får en dödlig sjukdom. Det är lite klyschigt men så var det verkligen. Han fick en annan syn på livet och tyckte att lite andra saker var viktiga. Familjen blev ännu viktigare för honom skulle jag säga. Han älskade när vi alla var där och käkade middag. Det var väl hans bästa stunder när hela familjen var samlad. 

– Även med jobbet tyckte jag att han blev bättre på att ta motgångar när han blev sjuk. 

”Det var stressen...”

Familjen själva är säkra på vad som låg bakom att just deras pappa drabbades av cancer. 

– Han sa själv, och det tror jag också på, att det var stressen som gjorde att cancern bröt ut på honom. Det tror jag. Det var en oerhörd press och stress. Han mådde jättedåligt de sista åren som de hade kvar gården. Han hade inga bra hästar och han skötte allt själv. Allt från banor till att köra flera kvällar i veckan. Det var väldigt mycket press från hästägare och så vidare. Han hade väldiga sömnsvårigheter de senaste åren. På något sätt är det för jävligt att han gick bort när han hade fått det så bra.

– Han jobbade precis lagom tyckte han och han hade inte kunnat sluta jobba tyckte han. Han tyckte att komma och köra häst var hans grej. 

– Sen var han otroligt stark i sjukdomen, det måste jag säga. Det var häpnadsväckande. Han levde väl i tre och ett halvt år med bukspottkörtelcancer. Det är väl inte så många som lever mer än ett halvår med det. Han var otroligt hårt virke. Han körde häst in i det sista.

”Lite krasst och typiskt honom”

Tommy Hanné avled en fredag efter att ha varit inlagd sedan måndagen samma vecka. Dagen innan hade han varit i stallet och kört häst.  

– Jag tror att han kände på sig att det var sista gången. Han ringde och sa att han skulle komma ut och köra I Me Mine. Jag selade på och han kom hit. Det var det sista liksom. 

När Tommy förstod sin sjukdomsbild så fanns det inget annat att göra än att acceptera hur det såg ut. Han och Li hann diskutera mycket kring hur allt skulle bli när han inte längre fanns. 

– Det är kanske inte så många som får det chansen. Det är många som säger att de önskat det. Men det gjorde vi för vi visste att han inte skulle vara kvar. Han ville gärna att jag skulle fortsätta att träna hästar om jag tyckte att det var kul. Det var hans önskan och jag tycker också att det är väldigt kul.

– Han kunde säga att ”kom ihåg när jag är borta att den här hästen ska ha aluminium med öppen då när den startar”. Det var ju lite krasst och typiskt honom. Sådan var han. 

Om speciella segern: ”Gåshud”

De sista två loppen som Tommy Hanné körde slutade med seger. Sanna Vint vann han sitt sista lopp med. Men där innan vann han med Lis ögonsten, hästen Fuzz. 

Och det är ett ögonblick som hon alltid kommer att bära med sig.

– Vi stod i sista kurvan, vid stalläktaren, där står ju alla tränare och skötare i stort sett. Då tryckte han på och då började alla applådera stalläktaren, det var gåshud. Alla visste hur sjuk han var. Alla bara tyckte att det var så jäkla skönt att han vann även fast deras hästar var med. 

– Travet är ju väldigt bra på det sättet för vi unnar varandra framgång. På det sättet tycker att det är en väldig bra sport. Den är bra på många sätt så. 

Tiden efter hennes pappas bortgång blev givetvis tuff. Även om hon menar att hon och hennes storasyster Jenny var mer förberedda än hennes yngre systrar.

– Jag träffade ju pappa varje dag så jag tror att jag kanske hade bearbetat det lite mer än mina yngre systrar som bor längre bort. För de blev de mer av en chock. De kanske blev mycket mer drabbade på något vis just då. Sen har vi alla säkert haft lika mycket sorg. 

Li Hanné tog över sin pappas tränarverksamhet och tog så småningom ut proffstränarlicensen. 

Hennes tränarverksamhet i dag består av nio tävlingshästar. Liksom hennes pappa håller hon uppfödningen vid liv och har bland annat tre fina avelston i I Me Mine, Erica och Sanna Vint. 

Lever efter pappas devis 

Det är fortfarande ett familjeföretag och mamma Kicki tittar ofta förbi samt hjälper till med fakturering. 

– Jag tycker att det har gått bra. Det har varit upp och ned som det kan vara för alla. Det här året har varit ett riktigt skitår men så är det.  

Det är i år som hon dragit ned på hästar. 

– Det har varit lite omställning för mig senaste månaderna att jobba själv och ha mindre hästar. Om jag får in fler hästar i träning så vore det kul. Då kan jag ju anställa någon. 

– Men det är svårt att få in hästar i träning, så är det ju. Särskilt för de små tränarna. Det är de stora tränarna som får in de flesta och det är väl klart att de är duktiga annars skulle de inte ha så mycket hästar. Att ha 100 hästar i träning skulle inte vara något för mig. Jag har ju sett vad den där stressen kan göra med människor så det är inget för mig om man säger så. 

Li Hanné trivs ändå med tillvaron och hon lever efter sin pappas devis. 

– Det är bara att jobba på som han skulle ha sagt, säger hon och skrattar.

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE FRÅGOR TILL LI HANNÉ

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Jag tror att det är dopingfrågan. Jag tror att det är det som kommer att avgöra om den här sporten kommer att överleva eller inte, annars tror jag inte att det kommer att finnas så mycket motivation för oss andra att fortsätta hålla på. Jag tror att det är dopingfrågan som kommer att vara det viktigaste och som är det viktigaste.

 

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

– Det är Fuzz. Man skulle kunna tro att det är Erica eftersom att det är hon som har vunnit mest men Fuzz hade jag sedan han var ett år. Tyvärr så avled han i år på grund av en felbehandling. Det var tufft och jobbigt. Han var min bästa kompis liksom. Men för karriären är det ju Erica men känslomässigt så är det Fuzz.

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Det är den där näst sista segern när han vann med Fuzz på Solvalla, just att alla började applådera i takt i sista sväng när de insåg att han skulle vinna lätt. Det var skithäftigt och väldigt rörande.