Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Goop: ”Jag försvarar absolut inte doping”

Björn Goop under tävlingskvällen på Solvalla
Foto: Josefin Johansson/ Expressen
Björn Goop vid sin andra seger i Prix d'Amérique
Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD

I Sverige hade han uppnått det mesta – då tog Björn Goop sikte på världen. 

SportExpressen har träffat stjärnkusken som berättar hur framgångarna påverkat honom och om valet att köra åt en tidigare dopingavstängd tränare på V75.

– Jag tycker att det är tragiskt när folk försöker ta genvägar.

Som son till Olle Goop har travsporten aldrig varit särskilt långt borta för sonen Björn. Även om omgivningen ett tag trodde att Björn, som var duktig i skolan, skulle välja en annan karriär så blev det tills lut sporten som utövas på doserade rundbanor som skulle bli hans framtid. Men det där med inlärning skulle han ändå komma att ha nytta av. 

För efter att Björn Goop krönts till allsvensk kuskchampion så många gånger att man valt att pensionera guldhjälmen, som var symbolen för detta, så kände han att en ny målsättning behövdes. 

Han siktade på utlandet och att etablera sig i Frankrike blev centralt i den satsningen – och då kom hans språköra till nytta. 

– Det är jättesvårt som utlänning att få komma in i Frankrike. De är väldigt konservativa och ett land som väldigt strikt pratar sitt eget språk. Att som utlänning komma in och få chansen i loppen, det är det bara ett fåtal som har fått. Jag är väldigt stolt över att jag lyckats komma så långt, säger stjärnkusken medan han blickar in i stallet där hästarna förbereds för kvällens tävlingar. 

”Långt ifrån den bästa i klassen”

Redan för tio år sedan kunde man se Björn Goop stå och prata i franska tv-kanalen Equida om hästarnas chanser och ge segerintervjuer på flytande franska. Det var när han gick i sjunde klass som han började läsa språket som skulle komma att ha så stor betydelse. 

– Jag var långt ifrån den bästa i min klass men jag klarade mig igenom alla kurser. Jag har ett ganska bra språköra, trots att jag inte läst tyska så kan jag prata en del tyska och jag förstår italienska. Ibland är det lättare att göra saker praktiskt än teoretiskt. På något sätt har min franska blivit bättre eftersom att jag utövat den. 

Men att han flera år senare skulle stå med två segrar i Prix d'Amérique var inte något som Björn Goop hade kunnat föreställa sig när han första gången körde lopp i Frankrike.

Då var han i tjugoårsåldern och han beskriver det som en ”skräckupplevelse”. 

– Jag kommer ihåg det väl. Det var ett lopp med autostart. Starten gick och jag velade lite men jag ville vara i andraspår. I Sverige kör man väldigt strikt och håller sina spår och den franska kusken tyckte inte att jag skulle vara i andraspår, han tyckte jag skulle vara på innerspår. Jag fick mig en kraftig utskällning av honom. Både under loppet och efter mål eftersom att jag hade gjort fel, tyckte han då, säger Björn Goop och fortsätter: 

– Det var en bra läxa. Man tuffade till sig och fick lära sig mycket utav det. Det var en bra sak den gången. Men det var ingen rolig upplevelse. 

Pappa Olle var pionjär 

I stunder av tvivel kunde dock den då unga kusktalangen se upp till sin pappa som faktiskt var en av de första att få köra fransktränade hästar, något som fortfarande hör till ovanligheterna. 

Olle Goop fick förtroendet bakom Minou du Donjon som tränades av fransosen Jean Lou Peupion och tillsammans vann de bland annat Åby Stora Pris 1985. 

– Pappa var lite av en pionjär och en av de första som blev anlitad som kusk i Frankrike. Det tillhörde inte vanligheterna att man som utlänning även fick köra hästarna utanför landet. Det är kul att ha kunnat gå på den vägen som han gick också. 

Det var för några år sedan som Björn Goop kände att han gjort det mesta och behövde något mer att sikta på framåt. Han ville bli bättre som travtränare men även satsa mer internationellt. 

Och visst har det hänt något. 

De två senaste åren har han kört in över 40 miljoner kronor – och det trots att han numera kör betydligt färre lopp än övriga i den svenska kuskeliten. 

Lägg därtill att han suttit bakom några av världens bästa hästar som Readly Express, Timoko, Bold Eagle och Face Time Bourbon, för att nämna några. Något som sticker ut är givetvis segrarna i Elitloppet 2014 och 2017 och i Prix d'Amérique 2018 och 2020. 

– Att vinna en gång är jäkligt stort men att få ha vunnit det två gånger är ännu större.

Styrningen åt Westergård: ”Försvarar absolut inte”

Trots att Björn Goop tillhör en av världens främsta hoppas han att han fortfarande är ”samma Björn”. Nästa vecka kör han exempelvis en egentränad häst i sista loppet på Sundbyholmstravet, ett så kallat ”poänglopp” med 10 000 kronor till vinnaren med start klockan 21.51. Inte särskilt glamoröst men ändå en del av jobbet. 

– Jag försöker verkligen stå med bägge fötterna på jorden, i leran, och kämpa och jobba. Det som sker är att man får väldigt mycket mindre tid när man är så mycket i fokus som jag har varit. Jag tycker att jag blivit bättre på att prioritera. Ibland får man säga nej till saker och ting på ett trevligt sätt. Det är inte alltid att alla uppskattar att man säger nej till saker men man får försöka att rannsaka sin tid för det tar väldigt mycket tid att träna och tävla. 

För drygt två veckor sedan körde Björn Goop på V75 som arrangerades av Halmstadtravet. Under tävlingsdagen körde han tre hästar åt Bo Westergård som tidigare varit avstängd för doping i två år. Att han valde att köra åt den danske tränaren väckte uppståndelse, inte minst i sociala medier. 

– Jag försvarar absolut inte någon person. Jag har inga band med Bo Westergård annars och jag försvarar absolut inte doping. Jag tycker att det är tragiskt när folk försöker ta genvägar. Vi har striktare regler än vad de har inom humanidrotten och det tycker jag är bra.

Hur resonerade du då när du valde att köra åt Bo Westergård? 

– Jag har alltid resonerat så att när en människa är dömd och har avtjänat sitt straff så är den en fri man. Jag har inte ett behov av att vara extradomare. Jag litar på regelverket. Det finns olika nivåer på vad som kallas för doping, felaktig medicinering och vad som är tillåtet i olika länder. Jag förlitar mig på att domstolarna som finns dömer rättvist och viktigast av allt, jag tror att varje person som gjort fel har lärt sig sin läxa, säger Björn Goop och tillägger: 

– Jag vill verkligen poängtera att jag inte står bakom eller skyddar någon. Jag tycker inte att det är bra på något vis men jag måste förlita mig på att saker blir dömda rätt som de ska. Jag har alltid hopp och tro om att folk kan bättra sig. 

”Sprider lite ljus i mörkret” 

Numera blir Björn Goop igenkänd när han besöker nästintill vilket lokalt lunchhak eller bar som helst där det franska spelbolaget PMU erbjuder spel på hästar. Där täcker han planscher med både den ena och andra stjärnhästen. I Frankrike får han 50 euro för varje uppsittning och fem procent av de insprungna pengarna. Och de flesta av prischeckarna återinvesterar han i det han gillar bäst – nämligen häst.  

– Man köper hästar åt alla olika håll som man tycker om. Det är väl det jag unnat mig. Att lägga pengar på olika avelshingstar och betäckt ston med till exempel Face Time Bourbon och det kostar jättemycket pengar.

Travsporten står still i nästintill alla länder på grund av utbrottet av coronaviruset, men i Sverige rullar tävlandet fortfarande på. Intresset att spela på svenskt trav har växt och Björn drar sitt strå till stacken genom att erbjuda sina vanliga tips i ”Björnkollen” via ATG även på franska. 

– Det blir en väldigt omkastad värld där man inte vet hur det kommer att bli och hur lång tid det tar innan allt blir sig likt igen. Men jag har fått jättemycket respons från Frankrike, Tyskland och Italien som följer vår sport. De sitter i karantän och ser på trav. Jag har hästägare i Paris och Milano som får se sina hästar starta och det är otroligt. Folk har något att se på och följa. Det känns som att man sprider lite glädje i den mörka tid som är just nu som även innebär mycket rädsla.

– Det känns som att travet är det tryggaste stället att vara på förutom i mitt eget hus.