Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Gjorde alla misstag – var inte så roligt då”

Glad Kima Frenning i sulkynFoto: Adam Ström/Stall TZ
Kima Frenning efter Solvalla-segern Foto: Adam Ström/Stall TZ
Kima, 28, skördar framgångar som travkusk Foto: Adam Ström/Stall TZ

28-åriga Kima Frenning åkte på semester till Australien – och skördar nu stora framgångar som travkusk. 

I fjol körde hon in över 8,5 miljoner svenska kronor i nya hemlandet. 

Trots framgångarna har hon inga planer på att flytta hem och försöka lyckas i Sverige.

– Jag trivs här och skulle inte vilja göra något annat.

I Sverige kände Kima Frenning att det var svårt att komma in i travsporten på riktigt, i varje fall om hon skulle satsa på det på heltid. 

Hon körde ponnytrav tills hon var runt 20-årsåldern, red ett par montélopp och fortsatte hålla på med hästar på fritiden. 

Tiden efter gymnasiet kombinerades med universitets studier och jobbet som säljare. Men drömmen om att jobba med hästar fanns kvar – och det var då det bar av till Australien. 

Och äventyret på australiensk mark blev mer än vad Kima kunnat drömma om, ifjol körde hon in mer än 8,5 miljoner kronor. 

– När jag flyttade hit tänkte jag att jag skulle bli hästskötare och kanske tränare en dag. Det fanns aldrig i mitt liv att jag skulle få köra så mycket lopp och vinna grupp 1-lopp, berättar Kima Frenning. 

”Ramlade av hela tiden”

Kima Frenning, 28, har precis tävlat klart för dagen och sitter i bilen på väg från banan när hon tvingas tänka tillbaka på hur det här med hästar en gång i tiden började för henne. 

– Jag började som så många andra på ridskola och det tyckte jag var jätteroligt. Men jag fick rida lite tuffare hästar och det blev att jag ramlade av hela tiden. Min ridskolelärare hade även ponnytravare så då sa hon att om jag inte ville rida så kunde jag komma till henne och köra i stället. 

Sagt och gjort, Kima trivdes mycket bra i vagnen bakom ponnyerna och snabbt involverades också familjen. 

– Jag hade några egna ponnyer, mamma och pappa var inte så insatta från början. Pappa anmälde sig själv och mamma till ridskolan när han förstod att vi var seriösa med hästarna. Han tyckte inte om att stå bredvid och inte veta vad han sysslade med. 

– Det slutade faktiskt med att de blev mer insatta trots att de inte hade med sig det från början. Pappa körde mig överallt med ponnyerna. 

Red monté på hemmaplan 

Och visst gillade hon travsporten. Så småningom när hon blev äldre red hon lite montélopp. Men steget till att satsa fullt ut på travsporten var inte aktuellt då.  

– Det är jättesvårt, speciellt när man inte kommer från någon etablerad familj. Jag började egentligen från noll när jag var lite äldre. Det fanns så många som var betydligt duktigare än mig. Men jag tyckte om det jättemycket. 

Hos Jägersroamatörerna Jessica och Micke Pilenberg kunde hon dock vara.

– Jag fick ta min första seger med deras häst och de har stöttat mig jättemycket.

Men i december 2014 bestämde sig Kima Frenning för att fly vintern ett par månader. Väskorna packades och det bar av till Melbourne, Australien. Dock fortfarande utan särskilt stora ambitioner inom travet. 

– Den första tränaren jag började jobba för delade jag inte riktigt samma filosofi med, då tänkte jag verkligen ”vad är det här egentligen?”

Kima på väg mot seger i Australien Foto: Adam Ström/Stall TZ

”Jag gjorde alla misstag” 

Men sen kom hon i kontakt med David Aiken och bytte till hans stall. Bara några veckor senare i januari fick hon frågan om hon inte ville stanna. 

– Jag har alltid haft en stor passion och velat jobba med hästar. När jag fick möjligheten och frågan att fortsätta jobba kvar så var det svårt att tacka nej. 

Hon började rida lite monté även i Australien. Men då utbudet av lopp var begränsat bestämde hon sig för att plocka ut körlicensen. 

Tillsammans med sin dåvarande pojkvän köpte Kima en häst som hon började köra lopp med. 

– Det första året var inte särskilt roligt. Jag gjorde alla misstag du kan tänka dig i loppen. Jag var inte någon talang men jag tyckte att det var jättekul. Sen var det en hästägare och tyckte att jag skulle fortsätta. 

System som gynnar unga kuskar 

28-åringen berättar om det australienska ungdomssystemet som hon tycker är väldigt fördelaktigt. Det innebär nämligen att hästarna får gå ned en tävlingsklass om tränaren väljer att sätta upp en ungdom som kusk. 

– Det ger ungdomar jättebra möjligheter. Då var det några andra tränare som också började sätta upp mig i lopp.

I takt med att antalet styrningar ökade insåg Kima att hon behövde plugga på mer inför loppen. Då fick hon god hjälp av sin omgivning, särskilt från en ägare som gett henne chansen från start. Det var med hans häst I'm the Boss som allt började.

– Jag hade aldrig ha gjort det här utan de ägare och tränare som har trott på mig. Jag är jättetacksam.

Hon nämner också en av världens segerrikaste kvinnliga kusk, australienska Kerryn Manning som en stor inspirationskälla. 

– Hon är en superstjärna och är jätteduktig så jag har ju tittat väldigt mycket på henne och hur hon kör. Det har varit ganska mycket slit men det har varit värt det. Jag ångrar ingenting. 

”Sätter aldrig upp grabbar”

Kima Frenning har i Australien både vunnit och deltagit i flera Grupp I-lopp. Bland annat vann hon Empire Stallions Vicbred Super Series med Wrappers Delight förra året. 

Och hon menar att det är lättare för tjejer att få förtroende att köra lopp andra sidan jorden.

– Som tjej så är det många här nere som har en teori om att hästar går bättre för tjejer. Jag kör åt tränare som aldrig sätter upp grabbar, de sätter bara upp tjejer. 

– Jag har inte sett i någon annan travsport i hela världen, om jag ska vara ärlig, där tjejer får mer möjligheter än här. Här är det minst 10-15 tjejer varje tävlingsdag som får köra mycket. Det är skitroligt. 

Framgångarna har dock bitvis stuckit lite i ögonen på folk, särskilt de lite äldre utövarna. 

– När det började gå bra och jag fick köra fina hästar och vinna ett par lopp. Då var det folk som lite vände sig emot en. Jag kommer aldrig någonsin att vara ett hot mot våra toppkuskar. Men det kändes som att de blev tuffare mot en i lopp och inte längre lika trevliga när man träffade de på stallbacken. Det var också tufft när folk ändrade sig när det började gå bra. 

Fick ta emot pris

Det stödet hon har haft från arbetsgivare, ägare och andra i sin omgivning har varit starkare. Något som behövs när det är långt hem. 

– Jag längtar hem en del, man saknar familj och vänner. Det är rätt så annorlunda att flytta till andra sidan jorden.

Men det är i Australien hon lever drömmen.

– Jag trivs och skulle inte vilja göra något annat. 

För Kima Frenning har säsongen bara varit i gång i ett par månader. 

– Vår säsong går från 1 september till sista augusti. Den går inte som hemma. Den här säsongen har jag kört 116 lopp, vunnit 35 av dem och kört in 286 000 dollar (cirka 1,9 miljoner kronor). 

Men det finns anledning att blicka tillbaka på förra säsongen. Då körde hon 466 lopp och vann 121 lopp – och körde in 1,3 miljoner dollar, alltså mer än 8,5 miljoner kronor. 

– Jag fick köra så jäkla mycket fina hästar som var ganska överlägsna i klassen. 

Bedrifterna gjorde att hon nyligen fick ta emot pris som bästa ungdom/lärling inom sin delstat Victoria. 

– Jag satte det målet i början på säsongen och tänkte att det blir svårt men man måste ju sikta högt. Jag satte upp att jag skulle ta 100 segrar och vinna den här ligan då. I mitt huvud tänkte jag att det var orealistiskt men det gick ju. Jag blev så jäkla triggad för det var någon som sa till mig att jag aldrig skulle lyckas med det här, och att jag aldrig skulle slå igenom som kusk. Då blev jag så jäkla bestämd. Då ville jag visa för den här personen att han hade fel. 

Kima Frenning tillsammans med Harley Zon på SolvallaFoto: Adam Ström/Stall TZ

”Dröm att att vinna sulkylopp på Jägersro”

2018 vann hon sitt första sulkylopp på svensk mark när hon vann ett internationellt Damlopp på Solvalla. 

– Det var jättekul och jag skulle kommit hem igen och kört det loppet även i år men jag kunde inte komma i väg. 

Även om det är i Australien som hon satsar så hoppas hon att en dag få visas upp sig på hemmaplan. 

– Min största dröm är att få vinna ett lopp i sulky på Jägersro, det är liksom hemmabanan och det känns som att det var där allt började. 

– Men det är också svårt. Det är inte jättemånga som vet vem jag är hemma. Det är svårt att komma hem och få jättemycket styrningar. Men jag kommer hem till jul så det hade varit kul att få köra lite då. Men det är inget jag pushar för, men det är en dröm. Jag hoppas få göra det en dag.

TRE FRÅGOR TILL KIMA

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– I Australien så tror jag att man måste ta hand om de aktiva lite mer. Här är det väldigt fokuserat på spelare och att allt ska se bra ut för spelarna. Vi måste köra loppen för spelarna i princip, så känns det. Jag tror att det kommer vara viktigt för australiensk travsport att fokusera lite mer på spelarna. Spelarna är jätteviktiga men det måste finnas en balans.

 

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

 

– I'm the Boss som jag vann mina första grupplopp med som den här ägaren köpte för mig. De köpte honom för 11 000 dollar och han sprang in 200 000 dollar. Han gjorde väldigt mycket för min karriär som kusk. Sen måste det få lov att vara Busty Brady som är min första egentränade häst. Det var en jättehäftig känsla att vinna lopp som både kusk och tränare.

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det måste ändå vara mitt första grupp 1-lopp som jag vann. Jag hade precis gjort slut med min pojkvän och var jätteledsen. Man är hjärtekrossad och superledsen i tron om att livet inte alls kommer att gå vidare. Det var ingen som riktigt trodde att vi skulle vinna loppet. Det var en sådan jätteskön känsla att vinna det loppet. Jag kommer ihåg att jag grät 50 minuter efter loppet. Jag kunde inte sluta.