Guld och gröna skogar? I förra veckan offentliggjorde Svensk Travsport förbundets satsning på prispengar 2022.
Ett besked många aktiva sett fram emot eftersom det av travsporten ägda spelbolaget ATG går som tåget, åtminstone enligt dem själva.
Visst blev det även en ökning av de totala prismedlen med 53 miljoner mer att tävla om.
Eller så inte?
När det visar sig att de flesta av dessa miljoner inte alls ska tävlas om.
Dessa är i stället öronmärkta de sämsta hästarna.
De som startar, men kanske inte ens kommer i mål.
För 2022 ska den som bara kommer till start i ett lopp vara garanterad 1 500 kronor. Startar du på V75 är den summan 2 500 kronor.
Begreppet matlapp har därmed fått en helt ny innebörd…
Jag fattar att dieseln är dyr och att hästbussen kostar 20 kronor milen att köra.
Så satsningen på bredden kan säkert ses som ett sätt att täcka kostnaderna för de som får åka på lunchen och tävla.
Men egentligen är ju det här inget annat än ett transportbidrag.
Därför fattar jag ingenting.
Är det bidrag som ska locka nya till sporten?
Jag har alltid trott att det är drömmen att vinna stort som fått folk att satsa på travsporten.
Varför skulle annars i praktiken alla unghästar vara premiechansade?
Ni vet när man avstår premieloppsbidraget mot chansen till dubbel prispeng i unghästloppen.
Jag har svårt att se hur ett bidrag till de sämsta hästarna kan få de som satsar att fortsätta investera i dyra avelshingstar.
Speciellt i ett läge där nationalarenan Solvalla går kräftgång och det snarare behövs en injektion i toppen än bredden.
V75 ska vara travets elitserie men sett till prispengar tävlar vi om klart mindre 2022 än vad vi gjorde 2018.
Men i stället för att återställa prispengarna på V75 till nivån vi hade fem år tidigare så satsar vi på fler matlappar.
Jag får inte den ekvationen att gå ihop.
Det fanns dock ett positivt besked i nästa års budget.
Förstapriset i Elitloppet höjs till fem miljoner kronor.
Efter 14 år med oförändrad prissumma kan nu Solvalla ta upp kampen med de allra största loppen igen.
Åtminstone under en av årets tävlingsdagar.
Som en ständig joker till Elitloppet har Cleangame nämnts de senaste åren.
Efter en skada förra vintern har världens bästa valack smått mirakulöst kommit tillbaka till världseliten.
Hästen imponerade vid seger i Grand National du Trot på Vincennes i helgen.
Men jag tror att elitloppssnacket inte är annat än snack för den franske storstjärnan.
Inte ens ett höjt förstapris lär få Bazire att ompröva sin bojkott av Solvalla.
På söndag körs Prix du Bourbonnais, det andra B-loppet inför det stora slaget om sju veckor.
Med Face Time Bourbon med i startlistan är det dock inget snack vem som vinner.
Vilket det knappast kommer att bli i Prix d’Amérique heller.
Så överlägsen som Guaratos megastjärna är så krävs det att han tappar vagnen eller blir skadad för att konkurrenterna ska ha en chans att rubba honom.
Det är däremot stor risk att vi tvingas uppleva ännu ett Prix d’Amérique utan folkfest även i vinter.
Enligt mina kontakter är munskydden redan tillbaka på stallbackarna och det är bara en tidsfråga innan nya covid-restriktioner införs i Frankrike.
I lördags skrällde Jennifer Perssons Jaques Noir i Bergsåkers V75-omgång.
I glädje och av en tillfällighet åkte tränaren med på sulkyskalmen i segerdefileringen.
Böteslappen för det tilltaget kom som ett brev på posten.
Vi ska tydligen inte vara för glada inom den svenska travsporten.
Drömmen om att vinna stort är tveklöst det som ligger bakom en av landets hetaste avkommor.
När det blev klart att nyblivna tiofaldiga miljonärskan Mellby Free får obesegrade snackhästen Calgary Games som första partner.
