”För amerikanarna har jag väl varit en hemmafru...”

Sarah Svanstedt hemma i USA.
Foto: Tomas Blomqvist / TR Media/KANAL 75
Svanstedt tillsammans med familjen
Foto: JOHAN ERIKSSON

Det har gått drygt 18 år sedan hon nominerades till Årets Komet.  

I flera år har hon jobbat bakom kulisserna men nu är Sarah Svanstedt tillbaka på banan. 

Och hon har redan skrivit in sig i historieböckerna. 

– För amerikanarna här har jag väl varit en hemmafru som tagit hand om Åke, säger 41-åringen. 

Sarah Svanstedt var bara i tioårsåldern när hon fick sitta bakom en travhäst för första gången. En dag när hon kom till Bergsåkertränaren Lars-Göran Söderbergs stall stod det en häst med sele och vagn där – och han hjälpte henne att ta de första staplande stegen som blivande kusk. Hennes travintresse eldades på, när hon inte red och körde hästar följde hon med på tävlingar. 

Hon beskriver sig som en utåtriktad person som hellre tackar ja än nej till nya möjligheter. Så när travskolan Wången öppnade upp en ny gymnasielinje var hennes tre sista år vid skolbänken givna att spendera långt hemifrån i Östersund. 

– Du ser träd och sen har du en liten sjö utanför. Den omställningen var intressant, det var två i klassen som slutade för att de tyckte att de fick lappsjuka. Det fanns knappt en Ica-affär inom gångavstånd. De hade en liten mataffär i byn. Sen var det Östersund/Krokom som det var aktivitet i, säger Sarah Svanstedt, som då bara var i början på en travkarriär som sedermera skulle ta henne till andra sidan Atlanten. 

”Inget jag kan säga är roligt”

Under det sista året på Wången tog hon körlicens och praktiserade hos travtränaren Flemming Jensen som vid den tiden höll till på Bjertorp strax utanför Kvänum. Det var sedermera hos dansken som hon fick sitt första jobb som lärling, och där skördade hon fina framgångar. 

– När jag började jobba hos Flemming visste han att jag hade licens. Jag körde mycket snabbjobb med honom också, då föll det sig så att jag körde lärlingslopp på Åby när vi åkte över från Danmark sen. Han hade fina hästar så jag vann rätt mycket lopp de första åren som körsven och blev nominerad till Årets Komet. 

Efter fyra år hos Flemming Jensen blev det en kortare sejour i Italien innan hon började arbeta för Fredrik Linder i Avesta. Därefter återvände hon till travanläggningen nära Axevallatravet – men då för nya arbetsgivaren Åke Svanstedt.

– Då tog jag upp lärlingskarriären lite grann. Åke har alltid, genom alla tider, gett hästskötare chansen att köra lopp om de har det intresset. 

Efter att ha jobbat sida vid sida under ett antal år blev Sarah, med tidigare efternamnet Swahn, och Åke Svanstedt ett par. Att offentliggöra det var periodvis tufft för henne. 

– Privatliv och att vara en offentlig person i den lilla mån vi är, det kan jag inte säga är så roligt, varje människa får ha sitt privatliv men här ska det tyckas till höger och vänster. Historier för den delen också som inte alltid är sanna. Jag skulle inte vilja byta med de som är stora stjärnor, kändisklicken, där verkligen alla vet vilka de är. Det har sina för och nackdelar med media. 

Livet delas upp säsongsvis 

År 2011 blev paret föräldrar och i början av 2013 fick de sin andra son, i slutet av samma år gick också flyttlasset till USA. De fick starta om från ruta ett i sitt nya hemland och tack vare Karl-Erik Bender, mannen bakom stall Palema som gick bort tidigare i år, kunde de flytta till en egen gård i Vero Beach. 

Men att flytta med två småbarn har sina utmaningar och Sarah Svanstedt bestämde sig för att fokusera mest på att skapa en fungerande vardag för dem de inledande åren. 

– Jag visste att det skulle bli en omställning. Du kan inte bara gå till mamma och pappa eller ta bilen till en kompis för att ta en kaffe. Den biten har väl varit en liten process. Man fick plocka upp telefonen i stället. Sen var det full fart från dag ett när vi flyttade hit. Vi hade 25-30 hästar redan första säsongen. Det var mycket. Vi skulle möblera ett helt hus och verkställa ett helt stall med utrustning och personal. Det var aldrig en riktig lugn stund. 

I dag är deras gemensamma söner Erik och Jonas, elva respektive nio år gamla, och Sarah Svanstedt är sedan ett par år tillbaka fullt delaktig i den dagliga verksamheten. 

Under tävlingssäsongen utgår de från Legend Farm i Wrightstown, New Jersey, där de just nu bygger ett större boningshus. 

Att bygga upp en stor verksamhet på två olika gårdar med boende har givetvis kostat en del, men exakt hur mycket är inget de har räknat på. 

– Nej, då tror jag att man blir sömnlös, säger hon och skrattar. 

Blev historisk på Meadowlands

För att allt ska flyta på får travparet pussla noga för att få ihop såväl arbete som familjelivet. 

Nu kör dessutom Sarah Svanstedt lopp igen. Hon tar på sig styrningarna när hästarna ska starta i gång bland annat, i stället för att de ska ta in nya lånekuskar. 

Första loppet på amerikansk mark var på Meadowlands bakom en familjeägd häst. 

– Så klart fick jag vinna direkt. För amerikanarna här har jag väl varit en hemmafru som tagit hand om Åke. När de såg mig i startlistorna sa dem :”Va? Ska du köra lopp? Det visste vi inte att du kunde”. Jag hade ju mest barnen och åkte på trav men jag jobbade inte.

I år har segrarna radats upp – men segern med Rattle My Cage sticker ut. 

Fyraåringen vann på den otroliga tiden 1.08,6 över den engelska milen på Meadowlands.

Sarah Svanstedt har länge arbetat mest i kulisserna men sedan tre år tillbaka kör även hon lopp.
Foto: Micke Gustafsson / TR Media

Facktidningen Sulkysport rapporterade att segertiden med Rattle My Cage gjorde Sarah Svanstedt till den snabbaste kvinnliga kusken bakom en travhäst – i världen. 

– Jag visste inte om det förrän jag kom hem. Det var ingen som reagerade där och då. Sen var det någon som började forska i det och skickade meddelandet: ”Du är historisk”.
Det finns en snabbare mile (1609 meter) med en pacer (passgångare) som en dam körde på 80-talet tror jag, säger Sarah Svanstedt och tillägger: 

– Jag är stolt över hästen, tillfället och att det är möjligt. 

Sarah Svanstedt tar gärna tillfället i akt att lyfta kvinnliga kuskar, hon gläds med att hon ser allt fler i Sverige. Hon tror och hoppas att de har en viktig och stor plats att fylla i framtiden. 

– Jag vill pusha för det, att de ska hänga i och kämpa för att få köra. Tjejer har fina körhänder. Jag tycker att det är kul att se i Sverige att de får chansen att köra hos tränare. Det är där du måste börja och ha hjälp för att få lite bättre hästar. Det är inte bara att åka ut och köra vilken häst som helst och göra underverk, det är kul att se att tjejer får chansen av tränarna. 

”De här ögonblicken man jobbar för”

Stall Svanstedt har haft enorma framgångar i USA med hästar som Sebastian K. (travade 1.07,7 över 1609 meter auto), Resolve som tillhörde världseliten, Perfect Spirit, Kentucky Futurity-vinnaren Six Pack och inte minst Hambletonian-vinnaren Captain Corey. 

De investerar både hårt jobb och känslor i sitt arbete med hästarna. När en av stallets stjärnor, danskfödda Ecurie D., slog världsrekord för äldre hingstar/valacker över kort distans på milebana (1.07,9) så rann tårarna nedför kinderna på Sarah Svanstedt.

– Ja, herregud. Det är de här ögonblicken man jobbar för. 

– Det är hästarna i grund och botten som gör det, men det är ett helt schema som ska stämma för att det ska vara möjligt. Det får inte vara några sjukdomar, dåliga spår eller regniga dagar, alla grejer måste stämma. Det var samma när Sebastian K. slog världsrekordet. Man har som mål att man vill ha fullständig succé men man vet också hur sårbart det är. 

Den 6 augusti är det dags för Hambletonian-dagen. 

Sarah Svanstedt hoppas på att de får med två hästar till final i det världskända treåringsloppet, vars kvallopp går lördagen den 30 juli. 

Ovan nämnda Ecurie D. siktas mot John Cashman Memorial samma tävlingsdag. 

– Det är ganska så öppet på förhand. Nu ska Marcus (Melanders) Joviality gå ut mot hingstarna. Hon provade mot hingstarna i Yonkers Trot och lyckades bra. Vi har i nuläget Justice och Jiggy Jog som är Hambletonian-aktuella, så här långt.

”För hans skull...”

Hur ser då framtiden ut för familjen Svanstedt i USA? 

I november fyller Åke Svanstedt 64 år, men än så länge har de inga planer på att sakta ned. 

– Åke har sagt att han vill fortsätta köra på den nivån vi har nu med 60-80 hästar i fem år till. Sen får vi se. Vi skulle flytta till USA för att ta det lugnt och varva ned och inte åka på trav varje dag. Nu har vi 80 hästar och åker på trav varje dag, säger hon med ett skratt.

– Vågar jag tro på att han om fem år säger att vi ska varva ned? Det återstår att se. Vi kommer alltid att träna hästar i framtiden, så länge vi har hälsan och tycker om det vi gör, då är det nog travtränarlivet som kommer hänga i. 

Men det finns också en önskan om att se mer ute i världen än travbanor. 

– För hans skull skulle jag vilja att vi trappar ned om fem år och att vi kan leva livet lite mer. 

FOTNOT: Under natten mot söndag vann Svanstedt-tränade Jiggy Jog sitt uttagningslopp, stoet blir stallets representant i Hambletonian Stakes nästa helg.

Tre frågor...

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– Det är att hålla hästägare nöjda och glada, och hästvården. Utan hästägare har vi inga hästar och utan hästar har vi ingen travsport. Det är de två huvudfrågorna. Och sen är det även viktigt att hålla spelarna intresserade av sporten.


Vilken häst har betytt mest för dig hittills?

– Nu har jag inte kört Six Pack men han har satt ett stort avstamp i vårat liv med en otrolig resa, minnen och nu som avelshingst. Han har verkligen präglat våra liv. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Det måste vara Captain Coreys seger i Hambletonian (2021). Det var en så speciell grej. Han var lite ömtålig och det var lite svårt att matcha honom. Han hade lite problem och tiden gick fort, man vet hur bra de måste vara den dagen för att göra det loppet och han lyckades. Det var en speciell dag, det var mycket känslor i och med den segern.