Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Folk kommer reagera – det går inte längre...”

Roger Walmann utanför träningsstalletFoto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Roger Walmann på kontoretFoto: Maria Holmén / TR Bild
Foto: LARS JAKOBSSON / © Lars Jakobsson

Tränaren Roger Walmann, 67, har upplevt det mesta på en travbana.
Trots att han har trappat ned finns det lopp kvar att vinna menar han. 

Men det är inte det som bekymrar honom mest, norrmannen är orolig för vart svenskt travsport är på väg: 

– Om alla dessa hästar ska sprutas för att vi ska kunna köra i jänkarvagn, då är vi ute och cyklar som jag ser det.

Roger Walmann beskriver att han alltid har räddats av hästarna. De har vänt på tillvaron när det känts som allra tuffast och gett honom det självförtroendet som han saknar enligt sig själv. 

Men nu menar den 67-åriga norrmannen att det är dags att rädda hästarna – och travsportens utveckling. 

– Jag har en skrämselhicka och en rädsla för vad som håller på att ske inom svensk travsport. Det är mycket olika saker. Dels har det blivit mycket veterinärbehandlingar och sen jagar man hästarna till att springa alldeles för fort.

”Ingen hemlighet att jag haft det tufft”

Hästarna har funnits där för Roger Walmann så länge han kan minnas. Hans familj hade arbetshästar på gården i Telemark där han växte upp. Redan som femåring fick han sitta med på flaket när hästarna drog timmer. Så småningom fick han köra själv. 

Han har i tidigare intervjuer berättat om hur hästarna blev räddningen för honom redan som liten. 

– Det är ingen hemlighet att jag har haft det tufft. Jag var dyslektiker och på den tiden så fanns det inte riktigt någon hänsyn till det. Jag hade det svårt i skolan. Jag fick inte fysiskt stryk men i alla fall mentalt. Men hemma fick jag stryk för att jag läste dåligt, säger Roger Walmann och fortsätter: 

– Då var det skönt att komma till stallet. Djur funkar ju så att om du är snäll mot dem så är de snälla mot dig.

På granngården hade de travhästar och där började Roger Walmann att hjälpa till. Han jobbad under helger och skollov och när grundskoleutbildningen var klar fick han sitt första jobb som hästskötare i det stallet.  

– Han hade bra hästar men inte några jättestora framgångar. Bara efter någon månad flyttade jag närmare Jarlsbergs travbana och där var det mer professionellt.

Hade svårt med ekonomin 

Roger Walmann jobbade lite mer än tio år som hästskötare innan han tillslut tog steget och blev egen tränare. 

– Jag hade inte tankar på att bli egen tränare förrän väldigt sent. Jag har aldrig haft någon riktig tro på mig själv. Men om du frågar folk inom travet så är det nog många som tror precis motsatsen. Det har varit för att jag stålsatt mig och hållit masken utåt.

Tiden som travtränare i hemlandet var tuff. Han fick inte ordning på ekonomin och lagom till att han togs sin första storloppsseger, den med Habib i VM-loppet 1986, så hade han gått i konkurs. 

– Tack vare den segern så var det ändå folk som ville ha i gång mig i igen, säger han och fortsätter: 

– Som jag sagt i hundratals intervjuer, så har hästarna räddat mig. Dels från skolan, dels i efterhand när det varit som tuffast så har hästarna alltid tagit mig vidare. Jag kom också till Sverige via hästarna, utan dem hade jag inte varit här eller ens varit travtränare i dag. 

Livet vände för Roger Walmann. År 1991 flyttade han till Sverige, först var han verksam på Sundbyholmstravet men sedan är det Solvalla han varit trogen. Sedan dess har storloppstriumfer och hästar som Giant Diablo, Colombian Necktie och Magic Tonight, givit honom en given plats i travets Hall of Fame. 

Hyllningen till bortgångne vännen 

För Roger Walmann är alla lopp viktiga, han strävar alltid efter att uppnå de bästa hos varje häst. På tävlingsdagar är han oftast den som står lite avskilt vid stallbackskurvan med sin keps och följer sina hästar – både i ur och skur. 

Och trots att han varit med om så mycket och vunnit över 3000 travlopp så är fortfarande varje lopp och varje hästs prestation viktig. 

– Det är inte alltid det största segrarna som betyder mest. Det kan bara vara att vi i stallet kämpat länge med en häst som det äntligen börjar lossna för. Det kan bara vara en vändpunkt. 

En stor seger som dock betydde mycket var den i Ulf Thoresens Minneslopp med Pojke Kronos 2012. Ulf Thoresen var den som satt i sulkyn vid segern som betytt så mycket med Habib på Roosevelt Raceway 1986. 

– Han var min kamrat och den mannen som tog mig till toppen. Han hade alkoholproblem och dog tidigt av det. Han var bara 44 år. Det satte spår i min själ, det har följt mig. Utan honom hade jag inte blivit intervjuad av dig i dag eller fått uppleva alla de här sakerna jag gjort. 

Genom åren har Roger Walmann varit en av de största inom travsporten. Han har haft närmare 200 hästar i träning. Tränat hästar, och tränar fortfarande hästar, åt stora ägare som Lennart Ågren, Mellby Gård, Menhammar och stall Courant. 

– De är fantastiska människor som verkligen tänker på sina hästar. Det viktiga är att vara helt ärliga mot dem. Du måste säga som det är ”här köpte vi en dålig häst – här köpte en bra häst”. Man måste samarbeta, det är oftast de mest ödmjuka människorna som når längst. 

”Då spelar det inte någon roll om man vunnit 3000 lopp”

Numera är det dock färre hästar på Roger Walmanns träningslista. 

– Jag bestämde mig för ett år sedan att jag ville trappa ned. Jag är 67 år och närmar mig en ålder då jag förhoppningsvis borde kunna trappa ned. Att leva med den här pressen från både mig själv och folk runtomkring, det tar man stryk av efter 40-45 år som aktiv tränare. Det inte någon tvekan om det. Jag hoppas att jag för egen del klarar av att sluta medan jag fortfarande går upprätt så att jag får några år att resa runt lite i världen. 

Men det är inte bara åldern som lett till norrmannens omprioriteringar. Han har numera barnbarn som han också vill hinna umgås med. 

– Jag var helt uppe i travsporten när jag själv hade små barn, jag var ingen bra pappa då. Men jag hoppas i alla fall att kunna vara en bra morfar nu.

– Jag vet att jag inte har varit helt lyckad som pappa, då spelar det ingen roll om man vunnit 3000 travlopp. Ingenting är värt mer än sina barn. 

Har du något kvar som du vill uppnå som travtränare då?

– Oh, ja. Det är mycket. Jag har inte vunnit Svenskt travkriterium. Av det jag räknar som storlopp i Sverige så är det loppet det enda som jag ännu inte vunnit. Sen är det Prix d'Amérique. Men det ligger långt från mig. Jag är ingen som direkt älskar Frankrike. Men det är stora pengar där.

”Blivit populärt att ha en bra veterinär” 

Roger Walmann och fortsätter: 

– Sen är det massa annat jag vill vinna. Men det jag kan påverka är Kriteriet och jag har redan nu hästar i mitt stall som skulle kunna vinna det. Jag säger inte att jag gör det, men jag har sådana som skulle kunna ha en chans till att vinna loppet. 

Han återkommer till att det ändå är varje individ i stallet som är viktigast. 

– Nu har jag cirka 40 hästar i träning och varje morgon när jag går upp till stallet så är mitt mål att göra varje häst så bra den kan bli. Det är det som driver mig. Det är det som är målet. 

Det är dock något som gör den erfarna norrmannen bekymrad. Han tycker att travsporten är på väg åt fel håll, åsikter han tidigare vädrat i facktidningen Sulkysport. 

Det Roger Walmann bland annat syftar på är optimeringen av hästarnas balans och utrustning i kombination med en allt mer frekvent medicinering. Enligt honom gör det att hästarna överpresterar mer än vad de klarar av. 

– Det har blivit populärt att ha en bra veterinär i stallet. Har man inte det så följer man inte med, säger han och fortsätter: 

– Jag tror att vi måste gå tillbaka till att ha skor på hästarna i ett antal år och förbjuda jänkarvagnar. Det är väldigt populärt med jänkarvagn och barfota. Om alla dessa hästar ska sprutas för att vi ska kunna köra i jänkarvagn, då är vi ute och cyklar som jag ser det.

Oro för att hästarna överpresterar 

Att hästar ”sprutas” menas med att man behandlar hästarnas leder vid inflammationer med en injektion. Åtgärden ska utföras av veterinär och preparaten man behandlar med kan variera.

Roger Walmann menar att det finns en problematik om man behandlar hästarna så för ofta: 

– Det är inte någon tvekan om att hästarna i dag går fortare än vad de orkar. Det hade varit roligt att se hur mycket mediciner det går åt till att spruta hästarna i dag jämfört med för 15 år sedan.

– Det har blivit en helt annan sport och det är för att man ser upp till dessa guruers som bara kastar på tränarna en massa mediciner. Ingen nämnd, ingen glömd. Det handlar bara om att vinna travlopp, kosta vad det kosta vill. Den ena tar efter den andre. Och Svensk Travsport har ingen i styrelsen som kan ta tag i det här. De bara sitter, tittar på och är glada för att folk spelar.

Han stannar upp och blir allvarlig. 

– Jag lovar till hundra procent att det här inte går längre. Folk kommer att reagera. Det är inte möjligt att fortsätta så här.

– Vi måste ”back to basic”. Vi måste tillbaka till den tiden där hästarna sprang på den nivån som de själva låg på. Inte som nu när de springer precis som vi önskar att de skulle kunna klara av, avslutar Roger Walmann. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.

 

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

 

– Det är det vi pratat om. Att ta bort allt som har med medicinering att göra och att ta vara på hästen på alla sätt och vis. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

 

– Habib som vann VM-loppet. Men sedan har vi ju Giant Diablo, men det var Habib som fick snöbollen att rulla. 

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det är när jag fick hedra Thoresen. Det var en otrolig framgång för mig.