Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Finns inga ursäkter – känner mycket skuld”

Foto: JENS CHRISTIAN / KVP
Foto: JENS CHRISTIAN / JENS CHRISTIAN / KVP
Foto: jens christian

I boken ”En beundrad outsider” öppnar stjärnkusken Johnny Takter upp om sitt liv inom travsporten. 

Framgångarna, förebilderna, pappa Bo William Takters betydelse och elegansen i sulkyn – men också de tyngre perioderna utanför sporten. 

Hösten 2003 blev Takter knivhuggen två gånger på en svartklubb i Malmö. 

– Det finns inga ursäkter och jag känner mycket skuld, säger Johnny Takter. 

Det är nästan ett år sedan som en av Sveriges framgångsrikaste kuskar genom alla tider, Johnny Takter, berättade att han kommer släppa en självbiografi. 

”En beundrad outsider” är skriven av författaren och journalisten Henrik Ingvarsson – och behandlar flera episoder av stjärnkuskens långa och framgångsrika karriär. 

Men också de tyngre perioderna. I boken berättar Johnny Takter bland annat om när han blev brutalt knivattackerad på en svartklubb i Malmö efter att ha försökt förhindra ett bråk.

Hur var det att återigen behöva minnas tillbaka till det? 

– Det är ångest. Det är skuldkänslor. Det finns inget annat. De här incidenterna har inträffat för att jag varit på fel ställen. Där jag inte ska vara. Jag representerar ändå travsporten. Felet jag gjorde var att vara på fel plats, som jag själv valde. Det finns inga ursäkter och jag känner mycket skuld. Det är absolut inget jag är stolt över, säger Johnny Takter. 

”Är korta perioder av mitt liv” 

Takter berättar att han mådde dåligt av medias rapportering av händelsen under perioden. 

– Det var en väldigt jobbig period. Att medierna slog upp det stort. Jag hade känt skuld oavsett. För det var ett felaktigt val. Det gör många människor, men en del gör val som syns. Jag har skrivit boken av en anledning. Det är små perioder av mina liv där jag levt destruktivt. De största delarna av mitt liv har jag levt sunt. Det har varit korta perioder av mitt liv som fått konsekvenser. Men den korta perioden vill jag inte fokusera på. Det är skam och skuldkänslor, mot familj, föräldrar och barn. För dom vet att det inte är jag heller, säger Takter. 

– Jag är inte felfri på något sätt. Men det är korta perioder av mitt liv där jag inte varit snäll mot mig själv. Svartvita bilder som folk har färglagt på ett sätt som inte helt stämmer. 

Utdrag ur kapitlet om knivhuggen

”Jag utstrålar ingenting – tycker jag – ingenting som kan få honom att tro att jag själv har någon vilja att ge mig in i bråket, att fajtas med honom. Jag vill bara lugna ner allting. Förhindra striden mellan de båda. Men han har en annan slags hållning nu, det är så det börjar kännas, jag inser det nu, och när han höjer armen med macheten i ena handen, så lyfter jag själv upp mina armar framför min kropp, liksom för att skydda mig och som sagt gå emellan de båda, ja allt går så vansinnigt hastigt att jag plötsligt och utan att jag riktigt hinner reagera har fått två hugg i mig. Ett på vänster arm, och på något vis – eftersom han tar omtag en gång – ett nere på foten. Så pass att den skär rakt igenom min sko som jag har på mig.” 

I boken ”En beundrad outsider” berättar Johnny Takter även om när han fick beskedet att pappa Bo William Takter kämpade för sitt liv efter en svår olycka, varför ett lopp på Biri med Moni Maker är ett av hans starkaste travminnen och mycket mer. 

Hur har bokskrivarperioden varit – är du en person som gillar att minnas tillbaka? 

– Jag känner mig i alla fall inte så gammal. Men jag har exempelvis varit lite hos Janne Nordin och pratat, och tycker det är kul att höra honom berätta, men han är allergisk mot att prata om det som varit. Det tycker jag är lite tråkigt. 

Johnny Takter säger att inte ser sig själv som en nostalgiker, men tycker om att höra andras historier från förr. 

– Jag miste tyvärr min gode vän Roffe Regnér förra året, vilket var jäkligt tungt. Vi pratade varje dag. Jag försökte pumpa honom på information om hur det var. Jag tyckte det var kul att höra. Det var samma som med Janne (Nordin), han brukar säga till mig: ”Men Johnny, det där är historia…”. Men historia är faktiskt rätt så kul. Men det är inte så att jag går runt och tänker på det som varit. Jag kan tänka att det varit en lång resa. 

– Mina drömmar har varit stora från början. Har man drömmar och passion är det stor chans att det du fokuserar på kommer inträffa. 

Har inte läst själv: ”Gett Henrik fria tyglar” 

Tror du vi får se en ny bok om säg... 20 år? 

– Då får det vara något annorlunda. Nya erfarenheter. Det kommer jag säkert få också. Jag kommer säkert göra fel igen. Det här är min berättelse. En del av mitt liv. 

Om Johnny Takter läst boken själv? Inte än. 

– Jag har gett Henrik (Ingvarsson, bokens författare, reds anm) fria tyglar. Jag gillar Henrik. Vi synkar bra. Sedan har jag haft en god vän, som är traventusiast, men som ändå kunnat vara objektiv. Så det har blivit några korrigeringar. 

– Jag läser i princip aldrig om mig själv. Jag har alltid haft den fobin. Jag viftar förbi det snabbt. Jag är mycket mer intresserad av människorna jag pratar om. Och tycker jag inte det går jag därifrån, säger han och skrattar.