Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Femåringen besitter en sällsynt hög kapacitet

Foto: Svanthe Harström / ©Svanthe Harström

Första omgången på det nya året.

Men samma mönster som så ofta.

Saftiga skrällar som rensade friskt.

Bergsåker och Solvalla delade på årets första omgång av det allt mer populära spelet V86. Nytt år men åter gott om storskrällar. Flera hårt betrodda stod dock pall, men på den här spelformen är det skrällarna som styr utdelningen.  Det fick vi verkligen ett bevis på den här kvällen. Även om vi fått det förut...

Det kom tre riktiga smällkarameller. 

Belle Godiva och Pirate Broline sopade bort en hel del system när de psserade mållinjen som etta. Vad ska man då säga om Henrik Hollstens Teton Sweet Lindy som trots en rätt jobbig resa var bäst till slut som 62-oddsare – och enprocentare! 

Resultatet av denna kompott med betrodda och skrällar? Fyra system som överlevde – och 3,4 miljoner på åtta rätt.

Daniel Wäjersten är ett riktigt framtidsnamn inom det här, som jag och många med mig har varit inne på tidigare. 

Bergsåkertränaren har stadigt förbättrat sina siffror både som kusk och tränare senaste säsongerna. Och det här året inleddes på bästa vis. Jag tror också att det är en fingervisning om vad som komma skall under året. Se det som ett tips.

Daniel körde tre hästar inom V86-ramen och vann faktiskt med alla! 

Heading Reference och Belle Godiva gästkörde han medan Bowling Triple X. selades ut från det egna stallet. Den senare har verkligen hittat stilen igen i nya regin.

Ängsborken är ett kallblod med hög kapacitet. Sällsynt hög kapacitet. Femåringen är nu tillbaka efter skadeproblematik och har två raka segrar. Mer lär komma om han bara, peppar peppar, får hålla ihop även framöver.

Gårdagens seger var inget mått på hans kunnande. Han var lite för ivrig bakom bilen men det löste sig med ledningen trots allt, utan att det var några stora marginaler. När han väl satt i front handlade det om uppvisning. En promenad i parken. 

Sista 200 meterna sa han tack och adjö till de andra och sättet han gled undan på var riktigt läckert. 

Här har far och son Jonsson en häst som kan vara med i de största loppen om det vill sig väl.