Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Extra känslomässigt att göra det tillsammans...”

Oskar J AnderssonFoto: TR Media
Paula PetterssonFoto: TR Media
Oskar J Andersson tilldelas priset som Årets Komet på Hästgalan 2013Foto: Trav & Galoppronden

Supertalangen Oskar J Andersson, 26, står inför en tuff utmaning som många misslyckats med. 

Att gå från framgångsrik lärling till att lyckas som proffstränare. 

Och han ska göra det med sin stora kärlek, Paula Pettersson. 

– Vi vet båda vad som ligger bakom alla framgångar. Det blir extra känslomässigt att göra det tillsammans, säger han. 

Tidigt beskrevs den numera 26-årige Oskar J Andersson som en av svensk travsports mest lovande talanger. Han utmärkte sig genom att vara korrekt, vältalig i intervjuer, och vass i sulkyn.  

Och att han hade en stor talang, har få kunnat ta miste på när han gjort sig till ett känt namn på landets travbanor – och skördat stora framgångar som lärling. 

Nu ska han ta nästa kliv i karriären och det ska visa sig om han är nästa stora stjärna inom travsporten men Oskar har aldrig låtit framgångarna stiga honom åt huvudet, enligt honom finns det alltid något nytt att lära. 

Inte minst när man tar sina första steg som proffstränare. 

Varför blev det travsport? 

– Mamma och pappa hade stall med hästar hemma. Sen var min pappa amatörtränare så det har alltid varit trav som varit närmast till hands för mig från början. Jag fattade väldigt mycket tycke för hästarna och höll på med ponnys när jag var liten. Jag hade tidigt drömmar om att bli travkusk och tittade på trav-tv med mamma, pappa och syrran. Sen var vi även med pappa när han var i väg och tävlade. 

”Nu får vi göra det vi tror på”

Men det var inte bara trav till en början, det blev en hel del ridning, då främst hoppning som han tävlade i från att han var i nioårsåldern upp till att han fyllt 16 år. 

Att ha ridningen med sig tror Oskar är en fördel. 

– Ja, jag tror det är bra att se olika möjligheter att träna hästar och även kunna känna hur dem rör sig från ryggen. Det har varit jättenyttigt. 

Det var i mars 2019 som han plockade ut proffslicensen, ett beslut som växt fram i många år. 

Men nu är äntligen verksamheten i gång hemma Sala, inte allt för långt ifrån tidigare arbetsgivaren Jörgen Westholm.

– Det är väldigt speciellt så klart och har tagit lång tid att arbeta fram. Nu är allt mitt eget ansvar tillskillnad från när man var lärling och kunde gömma sig bakom sin tränare. Är man proffstränare så är man ju ansvarig för allt som finns på ens träningslista och gård. 

– Det är väldigt stort ansvar men det är kul för då får man göra allt på det viset som man själv vill och tror på mest. Det är det jag tycker är spännande. Det är jag och min sambo Paula som gör den här satsningen tillsammans och nu får vi göra precis det som vi tror på. 

”Blir extra känslomässigt”

Paula Pettersson, som också varit aktiv i travet som lärling och kusk, är efter ett par år med administrativa roller på Årjängstravet och Solvalla tillbaka i stallet. 

Paret är nyförlovat och att kunna dela verksamheten med Paula betyder mycket för honom. Särskilt vid segrarna som redan hunnit bli två stycken på tio starter i skrivandets stund. 

– Det har nästan varit det bästa att få komma upp till Paula och se hennes glädje, att få dela den lyckan. Vi vet både vad som ligger bakom alla framgångar. Det blir extra känslomässigt. 

I fjol stod Oskar för ett rekordår som kusk och körde in drygt tio miljoner kronor och just kuskandet kommer att fortsätta vara viktig för honom. 

 – Det är så otroligt roligt att både träna och köra. Jag har kört mycket lopp och det har gått väldigt bra, jag har en bra kundkrets och jag älskar att tävla. Det känns som att det kommer att funka och det känns bra än så länge, säger han och fortsätter:

– Sen är det klart att nu är det först och främst viktigt att driva en bra rörelse hemifrån. 

”Gäller att inte bli stressad”

Just nu finns det 20-talet hästar i stallet och han är nöjd med starten de fått men är väl medveten om att livet som travtränare inte alltid är en dans på rosor.  

– Det gäller att göra det som man själv tror på och inte bli stressad av att försöka nå snabba resultat, utan försöka jobba på det sättet som jag tycker är bäst för hästägarna men framför allt hästarna. 

– Vi har fått in hästar som har varit i bra ordning och jobbat vidare med de bitarna som vi tycker är viktiga. Vi har ju inte startat så mycket ännu men det har gått bra och det känns bra. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen och hoppas på att hästägarna fortsätter att ge oss den tid som behövs för varje häst innan man tycker att de är redo att börja tävla. 

”Därför hamnade jag hos Jörgen Westholm”

På gymnasiet valde Oskar J Andersson till skillnad från många andra att inte välja travinriktning, i stället blev det samhällsvetenskap.  

Han växte upp i Åmål med familjen bestående av mamma Katarina, pappa Jan och storasyster Ruth. Men efter studenten när det tagit rejäl fart med hästarna så bar det av till Sala och Jörgen Westholm.

Där har han tränat sitt öga för unghästar och även förkovrat sig i skoningsbiten: 

– Jag vill lära mig, en stor anledning till att jag hamnade hos Jörgen var att han såg hur mycket jag ville hela tiden. Jag ville vara med på mycket, auktioner och saker runtomkring och han lät mig vara med. 

– Så även skoningsbiten som är väldigt viktig del i travtävlandet och tränandet. Utan hovar är det ingen häst, då gäller det att veta så mycket som möjligt och ha sett så mycket hovar som möjligt. Att veta allt från om man kan köra barfota eller inte till olika hovskador och balanser. 

– Jörgen har designat egna skor och vi har fortsatt utveckla sådana bitar och testat oss fram mycket vilket är lärorikt. 

”Det mest naturliga för mig”

I flera år låg Oskar på gränsen för antalet tillåtna lopp som lärling och valde omsorgsfullt för att inte överskrida 400 lopp. Men det var inte bara att behålla licensen som var en del av den strategin. 

– Jag hade ju också ett fulltidsjobb att sköta och det ville jag göra på ett väldigt bra sätt. Då var det inte bara löpkörning som var viktig utan hela stallet. Jag hade kunnat satsa på att köra mer och jobba mindre. Men så som jag gjorde kändes som det bästa sättet att lägga upp det för att ha en fortsatt bra relation med Jörgen. Han gav mig verkligen chansen att åka och tävla, jag har honom mycket att tacka. Jag hoppas och tror att jag lärde mig mest genom att också vara i stallet. 

För drygt nio år sedan valdes Oskar J Andersson ut till en av ungdomarna i Svensk Travsport satsning Travets Talanger och under den tiden blev han ett föredöme för unga i travet.

Bland annat utmärkte han sig genom att ta av sig hjälmen i vinnarcirkeln – men det var inget han själv reflekterade över. 

– Just den saken kommer från ridsporten egentligen, det var naturligt att göra det när man vann och jag hade turen att få vinna ett par gånger. 

– Jag tycker att det är en bra och en fin gest att ta av sig hjälmen gentemot domare och publik, att visa tacksamhet när man får pris helt enkelt. Sen blev det påpekat vid någon seger och jag tänkte ju inte på att jag hade gjort det. Det är det mest naturliga som händer när jag har klivit av sulkyn och lämnat ifrån mig hästen. 

Tre frågor

Vad kommer bli viktigt för travet de närmsta fem åren tror du?

– Det är många bitar, men absolut så är hästägarna det viktigaste vi har, att de fortsätter vilja satsa på sporten. Spelet har sin del i det hela som genererar prispengarna och det är klart att det också är en otroligt viktig del. Jag antar att travsporten har stått inför många spännande perioder men de här kommande åren är jätteviktig för travsporten i stort med tanke på att vi är en ledande nation inom travet.

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

– Det kan man se på både kort och lång sikt. Men jag har ju inte haft någon extrem häst som jag haft enorma framgångar med, utan det är enstaka segrar som kan bli enormt viktiga för att göra sig ett namn. 

 

– Men en viktig häst kan vara Urgent Call som var den första jag köpte in på auktion som gick hela vägen och tog V75-segrar. Sen kan det samtidigt vara ponnyn jag hade som skapade det här enorma intresset. Då är den viktigare än någon annan egentligen. Lill-Sting var min första ponny, han tyckte livet var jätteroligt och han gjorde mitt liv jätteroligt.

Finaste minnet på en travbana?

– Det var riktigt häftigt att vinna med Odin Tabac i Unionskampen. Det är en häst som jag inte kommer att få vara med om så många gånger, som just har den karisman och karaktären. Jag hade kört honom i träning väldigt stora delar under året och fått en bra känsla med hästen och så i första starten tillsammans fick vi vinna Unionskampen, det var riktigt häftigt. 

Även de vältaliga intervjuerna gjorde att han drog till sig uppmärksamhet. 

– Jag kommer ihåg att de berättade på proffstränarkursen att de använda några intervjuer med mig just från den tiden. De beskrev att det var så här man skulle bete sig när man blev intervjuad typ, säger han och skrattar. 

– Jag har verkligen inga problem med att ta tillfället att prata i vinnarcirkeln eller intervjuer för den delen. Nog för att jag har mycket inom mig som jag vill säga men de är ju också de tillfällena som man får ta vara på för att visa vad man står för. 

Och för honom har kärleken till hästen alltid varit A och O. 

– I början när jag var liten så var det inte travsport eller tävling som var fokus även om jag är väldigt tävlingsinriktad. Då förstod jag inte trav på det viset utan då var det roliga att vara i stallet och hålla på med hästarna. Vi red och körde i skogen och hittade på mycket olika saker med våra ponnyer, jag och min syster Ruth. Jag hade samma ponny till allt, dressyr, hoppning, trav och fälttävlan. Vi tyckte bara att det var otroligt roligt att hålla på med hästarna. 

– För mig är det hästarna som ligger i fokus, de är så häftiga djur, kraftfulla och de vill så gärna göra rätt vad vi än önskar från dem. De vill verkligen göra det tillsammans med oss människor och det tycker jag är häftigt. 

 

Varje söndag möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsporten.