Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En lös benbit blev värd fyra miljoner

Foto: TR BILD

En synnerligen rättvis segrare.

Samtidigt ett bevis på hur svårt det kan vara, för resultatet hade kunnat vara ett helt annat.

Power visade power i årets upplaga av Svenskt Travkriterium.

För att det var det mest kraftfulla ekipaget som skrev in sig i historieböckerna är det inget snack om.

Lika rättvis som segern var, lika rättvist var det att ägargänget med Svante Stockselius i spetsen fick stå i vinnarcirkeln efter ett av våra mest klassiska lopp.

Förre EBU-chefen Stockselius har under många års tid satsat målmedvetet på sitt hästägande och även om han haft flera storloppssegrare är det här tveklöst hans stora schlagerhit.

Men Powers kriterieseger är samtidigt ett bevis på hur svårt det kan vara med hästar, för det hade kunnat vara helt andra personer i vinnarcirkeln i går.

Det var nämligen ett helt annat ägargäng som köpte hästen direkt av uppfödarna Ronny och Vanja Olofsson.

Men efter röntgen av hästen avblåstes affären och köpet gick tillbaka.

En lös benbit som i söndags fick en prislapp på fyra miljoner.

Men det är inte första gången det händer.

Världens bästa häst, Varenne, med över 50 miljoner kronor insprunget under karriären och fantastiska 62 segrar på 73 starter blev även han lämnad åter av den ursprungliga köparen efter att de hade upptäckt en lös benbit.

Att friröntga är bra, men det är bättre att låta livet gå vidare.

Hästar döms ut för ofta, och för lätt, av en lös benbit. Om det krävs är det ju enkelt fixa till med operation.

■ ■ ■

Över 450 hästar bjöds ut på årets kriterieauktion. Som helhet en okej auktion för säljarna.

Men för mig blev det en fantastisk auktion.

Vi bjöd ut hela Uncle Lasses ettårskull och blev prisbäst två av dagarna.

Ruby Trap-hingsten Wings Level som ni såg på bild i förra veckans krönika gick för hela 900 000 kronor.

Visst var det även några som gick för alldeles billigt, men det kanske man får räkna med när man står för tio procent av utbudet.

Jag vill tacka alla köparna och hoppas verkligen någon av dem står i vinnarcirkeln den här helgen om två år.

Något som jag tror är fullt möjligt med tanke på hur bra Uncle Lasse-åringarna har sett ut.

Men att det aldrig varit bättre tider att äga svenskfödda hästar blev Oaks ett bevis för.

■ ■ ■

5,1 miljoner i prispengar och uppfödarpremier blev belöningen för Daniel Reden efter hans dubbelseger.

Just därför åker jag inte till auktionen i Lexington i veckan. Jag satsar på de svenskfödda.

Veckan i Lexington är annars en klassiker med Kentucky Futurity som höjdpunkten.

Vi har bra minnen av det loppet eftersom Nuncio vann.

Till helgen kan det bli min brorson Marcus tur att ta hem det avslutande loppet i Triple Crown.

Favoriten Greenshoe laddade upp på bästa sätt genom att vinna genrepet på finfina 08,2 före stallkamraten Gimpanzee.

■ ■ ■

Ont om topptrav här hemma i veckan.

Nästa helg blir det däremot svettigt värre.

Inte nog med att VM-loppet avgörs på Yonkers, det går ju inte att påverka.

Men att SM-dagen på Åby tillåts krocka med UET-finalen på Vermo tycker jag känns märkligt i dessa tider av europeiskt samarbete.

De finska ekipagen var för övrigt påställda i helgen och vann båda uttagningsloppen på Solvalla.

I finalen på hemmaplan lär det dock knappast bli finländskt jubel.

Där möter de en viss Face Time Bourbon.

Men hur kan det egentligen komma in reserver i UET-finalen?

Det skulle jag vilja att någon förklarar för mig?