”En chans på miljonen – det är sinnessjukt”

Det sägs att Normandie är bland de bästa ställena i världen för en blivande travhäst att växa upp, gäller det även för de tvåbenta travstjärnorna? Frågar man Tamara Skutnabb blir svaret givetvis ja. 

Hennes pappa Erik Skutnabb var verksam travtränare där och familjen bodde kvar i Frankrike tills att hon var sju år. Sedan dess har hon ständigt återvänt till platsen där det finns hästar vid varje knut. 

– I Frankrike säger man att det i varje by finns en kyrka – och en travbana.

Tillsammans med sina föräldrar flyttade hon till Finland då de var mån om att hon skulle få växa upp med sina släktingar där. Till slut hamnade hon dock i Sverige och i dag är hon proffstränare på Östersundtravet. 

”Jag tackar mamma” 

För Tamara Skutnabb har hästar alltid varit det enda och självklara valet att sysselsätta sig med. Hon var inte mer än två år när hon för första gången satte sig på en hästrygg och genom uppväxten har hon följt föräldrarnas arbete med familjens travhästar. Hon själv tog körlicens som 16-åring och minns väl när hon körde sitt första lopp. 

– Jag kommer ihåg att pappa sa att han inte skulle följa med, han skulle inte våga se loppet. Det var bara jag och mamma som åkte i väg, sen hade han kört efter med personbilen och var på plats när jag körde ut till defileringen. Han kunde inte missa det. Jag slutade fyra i det lopp och körde förbi Olli Koivunens pappa Harri på upploppet, det skulle jag minsann berätta om när jag körde av banan. 

Några år tidigare, redan som 14-åring, hade hon börjat smida planer om sin framtida karriär. Då ville hon hoppa av skolan och flytta till den klassiska franska travanläggningen Grosbois för att börja som lärling där. Det satte dock hennes mamma stopp för.

– ”Du ska gå gymnasiet först - sen kan du åka”, sa hon. 

Men det blev ingen resa tillbaka till Frankrike, i stället hamnade hon i Sverige på travskolan Wången i Östersund. 

– Jag kände ingen i Sverige och egentligen ville jag inte flytta, det var min mamma som tvingade mig, säger hon med ett skratt och fortsätter:

– Jag tackar mamma för väldigt många stora val i livet. Jag var på besök på Wången innan jag flyttade dit och det kändes väldigt tryggt. Det blev som ett andra hem. 

Studerade 9000 hästar

Tamara Skutnabb började läsa Hippologprogrammet på Wången och valde därmed en universitetsutbildning med inriktning på travsport. 

– Jag har alltid haft tanken om att jag en dag ville bli travtränare men om jag någon gång skulle bli trött och inte orka jobba fysiskt, eller bryter en arm så är det där min backup. Jag kan ha ett icke-fysiskt jobb också.

Proffstränarutbildningen ingår lyckligtvis i ”Hippologen” och utöver det fick hon också chansen att forska om skador på hästar i sitt examensarbete. 

– Jag gjorde arbetet i ett och ett halvt år och hade väl med 9000 hästar med i studien. Det blev ett väldigt stort arbete men jag fick med mig väldigt mycket. Jag fick fram de vanligaste skadorna och sen reflekterar man självklart varför det är de vanligaste skadorna. 

Tamaras intresse för travhästens ”fräschör” gör, enligt egen utsago, henne till en riktigt petig travtränare som vill ha full koll på allt. Hon till och med skor sina hästar själv. När allt stämmer blir lyckan total och då kan tårarna till rinna mitt under pågående träningsjobb. 

– Vissa tycker att det är jobbigt att köra med mig för att jag gnäller om allt. Är det minsta grej så blir jag sur, å andra sidan hoppas jag att jag kommer att vinna på det i längden, att jag är lite för petig i bland. 

”Han är väldigt viktig för mig”

I september förra året plockade hon ut sin proffstränarlicens, att hon valde att göra det i så ung ålder beror väldigt mycket på omständigheterna runtomkring. Att hon skulle bli tränare i Sverige kändes dock som ren utopi, men trots det blev hon tränare på Östersundtravet. 

– Jag har mycket egna tankar som jag ville prova själv och mamma och pappa höll på att avveckla och sälja sin gård i Frankrike samtidigt. Då blev det automatiskt att många av de hästarna hamnade hon mig i Sverige. Plötsligt hade jag för många hästar för att jobba någonstans, säger Tamara Skutnabb och fortsätter:

– Sen är min pappa ganska gammal, han fyller 78 år. Man tänker kanske att det kanske är lite tidigt för mig att ta ut licensen när jag är så ung men en stor orsak till varför jag gjorde det nu, och inte om fem-tio år, är för att pappa är så gammal. Jag vill ha med min pappa helt enkelt. Han är ändå en backup och jag går alltid till honom om jag har en klurig fråga. 

Erik Skutnabb har flera fina meriter inom travsporten, han deltog med Express Pride i Elitloppet 1977 och tränade styrkefenomenet Etain Royal tidigt i karriären. 

– Pappa är väldigt viktig för mig och är en stor förebild. Grundkunskapen jag har om hästar kommer från pappa. Båda mina föräldrar är väldigt viktiga, man kan inte säga att jag varken är mammas dotter eller pappas flicka. 

Tvåfaldige miljonären i stallet 

I dag har hon 16 hästar på träningslistan och ett fullt stall. 

– Jag satt och tittade på krokarna i selkammaren i höstas och tänkte ”tänk om ens hälften av de här, någon dag, är uppfyllda”. Nu är alla helt fyllda, jag har till och med en som inte får plats. Det är väldigt overkligt att det har blivit så. 

En häst sticker ut hos den unga proffstränaren - Le Gros Bill. Den finskfödda hingsten har sprungit in över 2.5 miljoner kronor, varit trea i Finlandia Ajo och har travat 1.10,1 över kort distans med autostart. 

– Det är en chans på miljonen att få in en sådan häst överhuvudtaget och särskilt i det här skedet av karriären, det är sinnesjukt. Det är fantastiskt att ha en sådan häst, samtidigt är det väldigt mycket förväntningar eftersom han presterat på så hög nivå. Jag försöker ta vara på chansen på bästa möjliga vis.

Hästen ägs av Jörgen L Andersson och tanken är att debuten i ny regi ska ske i vår. 

– Jag är väldigt tacksam gentemot ägaren Jörgen och hans fru, att de är villiga att satsa på en sådan här snorunge. 

Tamara Skutnabb har inte bott i Frankrike på över 15 år, men hon har varit där och jobbat mycket åt Jean Baudron, barnbarn till travikonen Jean-Pierre Dubois. Landet ligger henne fortfarande varmt om hjärtat. 

– Doften i Frankrike. Det känns som hemma. Alla frågar vad jag ser som mitt hemland, jag brukar svara att jag inte vet, men det är väl mest Frankrike. Det är det som känns så i alla fall. 

Hon hade mer än gärna varit tränare där.

– Det har varit min dröm ända sedan jag var liten men det är väldigt tufft för kvinnor i Frankrike. Om man någon gång får åka dit och tävla med en häst så hade det varit helt fantastiskt, det är en dröm. 

Prix d'Amérique - alla dagar i veckan 

Men visst går det att slå sig fram även om det är tufft. Familjens tidigare granne i Frankrike, Séverine Raimon, blev i år den första franska kvinnliga travtränaren med starthäst i Prix d'Amérique. Hennes Galius slutade tvåa i loppet. 

– Hon var så nära i år. Vi känner henne väldigt väl. Vi skrek som tusan på upploppet. Vilken häst! Det var jättekul att hon fick vara tvåa. Hon kunde ta det på rätt sätt, hon var så himla lycklig för andraplatsen och tackade hela stallet. 

Vad drömmer du om som travtränare?

– I höstas sa jag att det var att kunna göra min första anställning och nu har jag en som ska börja här. Det är ett delmål jag nått. 

– Alla säger att de drömmer om att vinna Elitloppet och Prix d'Amérique, självklart vill jag det också men jag önskar att man får en lång karriär. Att man inte har en topp om två år och sen blir det inget mer av det. Jag vill jobba med det här länge, bara man kan göra det fysiskt. Min dröm är att jag vill leva på det här. 

Men om du ändå måste välja, Elitloppet eller Prix d'Amérique? 

– Prix d'Amérique. Alla dagar i veckan.