Intresset för hästsporten är litet men kärnfullt i Ukraina. Det finns två travbanor i landet, en i huvudstaden Kiev och en i Odessa intill svarta havet. Den sistnämnda banan har även tävlingar för galopphästar och räknas som en av de äldsta banorna i Europa, den upprättades under sent 1800-tal.
För Kievbon Olga Bondar ändrades livet över en natt när Ryssland gick in i hennes hemland med full militär kraft. Senast hon kunde träna sina hästar som vanligt i långvagn och sele längs bankroppen var den 25 februari. Nu har hon levt under ständigt hot, flyglarm och vant sig vid ljuden av skott under snart tre veckor.
I början var hon rädd, nu är hon arg.
– Nu är vi inte längre paralyserade av rädsla. Jag är förbannad och har bestämt mig för att jag inte kan behålla mina ryska vänner längre. Jag kan inte förstå dem. Alla kanske inte är skyldiga men alla har i varje fall bidragit till tystnaden i så många år. De har varit rädda för småsaker – och nu lever vi med det här varje dag. Hur kunde de vara så rädda för att säga något? Jag har haft många vänner i Ryssland men efter det här kommer det inte att gå.
”Några har redan dödats i Kiev”
Hennes tillvaro går i dag ut på att hjälpa till där hon kan, och framför allt så ansvarar hon för de 350 hästarna som står inom området för Kievs travbana. Hon är vice ordförande för travbanan och läget blev snabbt kritiskt. Hästägare har tvingats lämna sina jobb och har inte längre råd med foder, sen finns det dem som tvingats på flykt.
Vad händer med de ukrainska hästarna nu?
– Några har redan dödats i Kiev efter att ha hamnat mitt i skjutningarna. Sen är det några hästar som har släppts lösa av sina tränare. Det finns hästar som springer löst i Kiev nu, folk blev tvungna att lämna. Hästar springer överallt nu, säger hon och tillägger:
– Sen finns det hästar kvar där ryska trupper ockuperat, de är cirka 70 stycken, och det betyder att det finns ukrainare kvar med sina hästar. Vi har ingen aning om de lever eller inte.
Olga Bondar fortsätter:
– Men hästarna som står på Kievs travbana mår inte dåligt nu. Det är mer eller mindre säkert här nu men vi vet inte vad som händer i morgon.
Varför valde du att stanna kvar?
– Det fanns många anledningar. Min mamma är gammal och sjuk, hon kunde flytta på sig, det går men det är väldigt väldigt svårt. Hon är 80 år. Sen har jag djur hemma, katter och en hund, min mamma har också en katt. Jag har ju hästarna också, jag kan inte lämna dem. Jag är vice ordförande för travbanan, jag kan inte ens tänka på vad som skulle hända med alla 350 hästar om jag lämnade. Det finns många anledningar.
”Det viktigaste är att vi har vatten”
Det mest väsentliga just nu är säkra tillgången till mat och vatten, det gäller både människor och hästar. Försök har gjorts att transportera foder till travbanan men leveranserna har stoppats vid den polska gränsen. UET, den europiska travunionen, är en av många som nu skänker pengar till Kievs travbana för att de ska råda att köpa foder i Ukraina.
– Det vikigaste är att det finns vatten. Så länge vi har det så är det lugnt. Vi har mat till oss och till hästarna. Det går fortfarande att köpa mat men vi vet inte vad som händer i morgon. Även om vi redan har foder i tre veckor framåt så måste vi fortsätta säkra upp mer.
Olga Bondar är travkusk och tränare. Förutom i Ukraina har hon kört lopp i alltifrån Sverige till andra europeiska länder som exempelvis Italien, Tyskland, Belgien, Ungern och Österrike. Hon har åtta egna hästar, de flesta av fransk härstamning.
Hur såg ditt liv ut innan kriget?
– En normal dag började jag med att träna hästarna på morgonen. Det var vad jag gjorde, tränade och tävlade travhästar. Efter att jag tränat hästarna så tog jag tag i det administrativa arbetet på travbanan. I Ukraina är det nästan omöjligt att tjäna pengar på travhästar så man måste ha ett annat jobb för att ha råd med hästarna.
– Jag har ett mindre företag där jag säljer köksutrustning till restauranger och barer. Men nu är jag rädd för att jag måste lägga ned det. Vi vet inte vad som kommer att hända. Vi vet inte om restaurangerna ens kommer att kunna hålla öppet. Nu försöker vi bara hjälpa varandra och hästarna.
”Jag är säker på att Ukraina vinner”
Från och med tisdag kväll gällde ett 36 timmar långt utegångsförbud i Kiev. Olga Bondar bor i centrala Kiev cirka en mil från travbanan och kommer hålla sig inne. Men det finns alltid någon hos hästarna.
– Några personer bor på travbanan så de behöver inte gå ut då heller, de är med hästarna dag och natt.
I bakgrunden hörs mopeder, kraxande kråkor och sirener på långt håll.
– Ovissheten är det värsta, säger hon men tillägger snabbt:
– Jag är säker på att Ukraina kommer att vinna. Det är bara en tidsfråga.
