Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är ingen som går dit för lönen...”

Foto: THOMAS BLOMQVIST / TR BILD
Foto: Lars Jakobsson / TR Media

Svante Båths travresa började på Bergsåker – tog honom via Irland och tillbaka och numera är han Solvallatränare.

Genom att sätta sitt team i fokus – vilket han själv anser vara logiskt – har han skördat stora framgångar, inte minst ifjol. 

– Alla behöver lönen men det är ingen som går dit för den. De går dit för hästens skull och då är det väldigt mycket vunnet för alla men framför allt för hästarna. 

Svante Båths travintresse startade på hemmabanan Bergsåker och har tagit honom till flera olika uppdrag och destinationer. 

Och hans stora framgångar som travtränare är ingen slump. 

Han beskriver själv att han har haft en ”brokig” väg inom travsporten men att han hela tiden kunnat luta sig tillbaka på sitt stora intresse. 

– Travet är den enda drogen som inte har något behandlingshem. Den drogen är både stark och vi har ingen hjälp att komma ifrån den, det i positiv bemärkelse. Man vill så gärna tillbaka till kärnans mitt. Även om jag skodde och skrev om trav så var dragkraften att komma tillbaka och jobba med hästarna och forma dem, säger 55-åringen. 

”Haft världens bästa föräldrar”

Svante Båth beskriver att det var ganska enkelt att ”trilla in” på Bergsåkerstravet. Familjen bodde bara ett stenkast från travbanan under hans uppväxt och intresset uppstod snabbt. 

– Jag, farsan och båda mina systrar började springa i stallarna. På den tiden var det levande stallbackar. Alla hade sina stall på banan, de var inte ute på gårdar som det är nu. 

Det var hos en av Bergsåkers stora läromästare, Hans-Erik Skoglund, som Svante Båth lärde av. I hans stall blev det arbete på allt från skollov till helger. 

Travet och hästarna fick ett hårt tag om Svante Båth. Efter den nioåriga grundskolan var det dags att fundera på framtiden. När han inte kom in på den tänkte gymnasielinjen så fick han ta en obekväm diskussion med sina föräldrar. 

– Mamma var lärare och hon var väldigt mån om utbildningen. Men av någon liten anledning så lyckades jag övertala dem så att det inte blev någon mer skola för mig, säger han och fortsätter: 

– Jag brukar säga det att jag har haft världens bästa föräldrar. De har stöttat mig i vad jag än har gjort. 

Konkurrensen på Bergsåker

Svante Båth berättar att han numera, som erfaren stortränare, ibland får chansen att föreläsa för ungdomar. Vid de tillfällena återkommer han alltid till en grundbult. 

– Ibland när ungdomar inte riktigt vet vad de ska göra så brukar jag säga att om du börjar jobba med något som du älskar så lovar jag att du blir rik åtminstone på ett minst sätt – kanske två. 

– Det här med att gå till jobbet varje dag och tycka att en tredjedel av livet är piss – då spelar det ingen roll vad du har för lön. 

Det har nämligen han själv fått erfara:

– Jag jobbade på ett lager under en period. Då tänkte jag att på eftermiddagarna gjorde man samma sak i stallet som på lagret – man kollade på klockan, säger Svante Båth och förklarar:

– Skillnaden var att på lagret tänkte man ”Är den inte snart fyra?” och i stallet tänkte man ”Är den redan fyra?”

Du bildade popstall med Ulf Ohlsson och åkte till Irland sen. Hur gick dina tankar innan det här? 

– Det har varit en lite brokig väg men det var också för att det inte fanns den typen av travtränarna då som det finns nu. Jag började köra lopp men hade konkurrens. Ulf Ohlsson är lika gammal som mig och Robert Bergh är strax under. Så är man självkritisk ”Kan jag inte ens vara bäst på min hemmabana – hur ska det bli ute i världen då?”

”Dra hem sen och dra i gång popstall”

Under en period fick Svante Båth syssla med annat än trav vid sidan. Han jobbade på lagret, hade närmare 80 hästar att sko och skrev om trav för Västernorrlands Allehanda. 

Men samme man som var konkurrent på tävlingsbanan skulle hjälpa Svante Båth att ta sig in i hetluften. 

– Uffe (Ulf Ohlsson) sparkade in dörren när han hörde av sig till mig och sa att jag skulle flytta till Norrtälje och Lasse Lindberg. Han sa att vi skulle jobba där tillsammans och sedan dra hem och dra i gång ett popstall. Han ville ha någon vid sin sida och det ville jag också ha. 

Svante Båth och Ulf Ohlsson har även skördat framgångar på senare årFoto: Mia Törnberg /TR BILD

Efter framgångsrika år tillsammans med sin parhäst Ohlsson så lämnade Svante Båth för att under tidigt 90-tal jobba på Irland åt Ola Baalack. 

– Jag förkovrade mig in i unghästbiten och körde in två hela kullar där och körde även in tredje kullen innan jag kände mig mogen att flytta hem igen. Då stod jag på helt egna ben.

Tiden på Irland – återvände med ny stämpel

De trivsammare väderförhållandena på Irland gjorde det till en mycket angenäm plats för unghästar att växa upp på. Och bland annat kördes Kriterievinnare som Mr Lavec in under tiden som Svante Båth var där.

År 1995 var han återigen tränare på svensk mark och var redo för att stå på egna ben. Redan innan Svante Båth blev ”E3-kungen” med alla sina triumfer i de klassiska unghästloppen så blev han känd för just unghästar. 

– Jag och Uffe hade lite av en stämpel att vi fick till problemhästar men efter åren på Irland så blev det mer av en stämpel att jag kunde träna upp unghästar. 

Han beskriver att framgångarna kom rätt snabbt – och att stoet Oktavia Staro fick honom att tro på sig själv. 

– Hon vann inget klassiskt lopp men kom nästan till final i varenda klassiskt lopp. Hon betydde väldigt mycket för mig och tog mig ut till spårlottningar där jag fick stå bredvid Stig H Johansson och Olle Goop. Då kände man att det var här man ville vara. 

”Ibland kan man skämmas lite”

Ett år efter att han dragit i gång verksamheten blev han pappa för första gången. Dottern Kim Moberg som i dag är en duktig lärling i föddes 1996. 

För Svante Båth har båda hans föräldrar betytt mycket för honom och blev fortsatt viktiga under den här perioden. 

– Vi hade jättemycket hjälp av mamma och pappa. Farsan hade gått i pension så han kom och körde häst med oss fyra dagar i veckan och sen plockade han alltid upp Kim på förskolan. Jag behövde inte bekymra mig över hur länge jag skulle jobba. 

– Det var mycket av det som jag kunde ta för givet och ibland kan man skämmas lite för att man tog de för mycket för givet. 

Kim fick tidigt en egen ponny men med ett krav – hon skulle alltid sköta om hästen.  Även Svante Båths yngre dotter, Alexandra, är hästintresserad men ännu inte av travbiten.

– Hon har ett par hopphästar men hon jobbar helgerna i stallet. Men hon är lite mer biten av hoppverksamheten än travverksamheten. 

Lösningen: ”Vi köpte lite lägenheter”

Svante Båth stannar upp och flikar in något som han alltid beundrat sin personal för: 

– Alla behöver lönen men det är ingen som går dit för den. De går dit för hästens skull och då är det väldigt mycket vunnet för alla men framför allt för hästarna.

Apropå personal så är det något som han ofta får höra att han är bra på och att han ligger i framkant. Men så resonerar han inte själv. 

– Jag har fått höra det många gånger men för mig handlar det om logik. Jag tänker och tittar inte på vad andra gör, det är mer att jag tänker att det är så här det ska vara. Det gäller alltifrån kunder till personal. 

Äldsta dottern Kim Moberg är en talang i sulkynFoto: Lars Jakobsson / TR Media

För honom handlar det om att få människan att må bra. 

Och ett orosmoln han plockade bort för sina anställda var boendefrågan när han startade upp sin filial i Stockholmsområdet. 

Dottern Kim var en av de första i teamet att flytta ned från Bergsåker innan hela flyttlasset gick 2018. Då upptäckte Svante hur svårt det var att lyckas få tag på eget boende och vilken lön som krävdes för att ensam klara av amorteringskraven. 

Resultat blev att han förvärvade ett par lägenheter på Wenngarn i Sigtuna. 

– Olle Larsson som har Sisyfosgruppen började prata med mig om boendefrågan. Då hade han dragit i gång det där med att du kunde köpa lägenheter till företaget och hyra ut. Då blev det så att jag och några hästägare köpte lite lägenheter. 

Jättefin middag – eller hämtpizza

Han fortsätter: 

– När jag satte mig ned med banken hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle köpa flera lägenheter men vi lyckades skruva ihop det. Det löste också bostadsfrågan för min verksamhet. Det blev min win-win-situation. De har väldigt trevligt tillsammans och har lätt att få hundvakt och allting, säger han och tillägger: 

– Jag själv känner att jag är väldigt bortskämd med bra personal och bra hästägare. 

Något som inte gått obemärkt förbi är Svante Båths mat och dryckintresse. 

Det är dessutom något som fångats upp av Solvalla där han i mars själv ska knåpa ihop en meny. Enligt honom själv så är han ”mer intresserad än duktig” och uppskattar det mesta. Och hans bästa middagar har varit i goda vänners lag. 

– Det kan vara en jättefin middag och jag kan dricka viner men det kan också vara jättegott att beställa hem en pizza eller göra i ordning köttbullar och potatis. Det är ett kul sätt att umgås på tycker jag. 

Om Elitloppet: ”Inte hört det från mig” 

Stall Svante Båth hade ett otroligt fint fjolår. De körde in 24,5 miljoner kronor – och Attraversiamo tog hem segern i Svenskt Travderby. 

Det här året har dock börjat lite försiktigare än vanligt för stallet då man haft bekymmer med infektioner. Stjärnhästar som Attraversiamo har dock inte hunnit lufta sig på banan ännu. 

Hans prestationer ifjol tillåter också kretsen kring hästen att drömma stort. 

Attraversiamo efter segern i Svenskt TravderbyFoto: Lars Jakobsson / TR Media

Visst har jag hört någon viska om Elitloppet för honom..?

– Du har aldrig hört mig säga det, säger han och skrattar:

– Det var Calle Wihlborg som är både uppfödare och delägare som sa det på Hästgalan. Då sa han att man alltid drömmer om det och drömmer det gör jag också. Däremot är jag en optimistisk realist. Jag förstår att det är en lång väg dit så det får framtiden utvisa.

– Vi har en träningsperiod som börjar bli klar i slutet på mars och då testar vi av lite grann. Sen får vi se om allt går som det ska. De är inga maskiner. De ska hålla sig friska och fräscha. Meningen är att vi ska göra årsdebut i april, sen har jag inte en aning om vart resan bär. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

 

TRE FRÅGOR TILL SVANTE BÅTH

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Fokus är att vi fortsätter rekryteringen för intresset för den här sporten och att det görs i alla hörn i hela landet. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig?

– Oktavia Staro var den som tog mig ut i landet. Malabar Circle Ås byggde grunden för mig även eftersom att jag var delägare i honom.  

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det var när Luxury Ås vann Svensk Uppfödningslöpning. Det är väldigt enkelt varför. Lars Lindberg betydde egentligen allt för mig från början som tränare. Han körde loppen åt mig men han rekommenderade också mig till ägare. Jag fick många hästar som han skulle ha haft men som han valde att styra till mig. Han tyckte att han började bli för gammal som kusk och skulle bara köra i trakterna, säger han och fortsätter: 

 

– Men så kom Luxury Ås som hade Lasse Lindberg-trogna ägare så att det bara dånade om det. Då kommer jag hur jag sa ”Lasse nu skiter jag i vad du säger – den där hästen ska du köra”. Och så åker vi ut och vinner Uppfödningsloppet. Känslomässigt var det jättefint för mig.