Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är frustrerande när ingen gör något”

Emmelie Arneng med egen uppfödning Foto: Mia Törnberg, Sulkysport
Yearling Sale Wenngarn Foto: Mia Törnberg, Sulkysport

I en mansdominerad bransch har Emmelie Arneng, 38, brutit ny mark och vågat testa nya saker i travets tjänst.
Som uppfödare och entreprenör driver hon auktioner och har även grundat stiftelse Life After Racing:
– Jag ser saker och tänker varför gör inte folk så här i stället? Om ingen gör något sen så blir det så frustrerande att se.

Det är en av de första sommarkvällarna och Emmelie Arneng, 38, uppfödare och entreprenör, visar upp de senast nytillskotten. Tre pigga föl vandrar runt med sina mammor.

Samtidigt berättar Emmelie om hur hon och maken Johan fått tag på gården, Granbytorp i Sigtuna. Ett renoveringsprojekt som de direkt skaffade sig en vision för.  

På många sätt lever Emmelie det liv hon drömt och strävat efter. Och hennes passionerade arbete har, trots stundtals snåriga spår, genomfört meningsfulla saker för svensk travsport. 

”Ingen såg det jag såg”

Emmelie Arneng har de senaste åren arbetat hårt för utvecklig inom travsporten, hon har velat rucka på saker, modernisera och utveckla. 

Hon är personen bakom Sweden International Yearling Sale, ett auktionsförtag för travhästar. Med inspiration från auktioner världen över ville hon skapa något nytt. 

Det resulterade bland annat i auktionerna på Wenngarn Slott och i oktober startar också ett nytt auktionsevenemang på Åby Arena.  

– Jag ser saker och tänker varför gör inte folk så här i stället? Om ingen gör något sen så blir det så frustrerande att se. Att det finns något som skulle kunna bli så bra, men att inget tar tag i det. 

Här kommer Emmelie Arnengs driv in. 

– Jag var med och startade Wenngarn när det var nytt. Det var ju en gammal alkoholistanstalt från början. Jag sa tidigt att det vore en fantastisk arena för hästauktioner. Jag försökte bjuda ut andra som kunde ha auktioner där, men det var ingen som såg det jag såg.

Trav inom familjen 

Emmelie fick senare Olle Larssons förtroende att driva igenom en egen auktion. Som anställd av honom byggde hon upp auktionerna på Wenngarn. 

Efter två år fick hon erbjudandet att köpa det auktionsföretag som hon byggt upp som anställd. I fjol genomförde hon första auktionen i egen regi. 

– Jag hade nog aldrig vågat starta det från början utan det stödet i ryggen som jag ändå fick av Olle. 

Travintresset har alltid funnits hos Emmelie. Hennes pappa har varit travtränare och hästägare sen länge.
Dessutom är han kusin med travtränaren Peter G Norman. Att Emmelie tillslut skulle hamna ute vid Erikssund i Sigtuna var därför inte allt för långsökt. 

– Det har alltid varit trav med på något sätt, säger Emmelie och förklara att hon hamnade där ute hos släktingarna när hon var i artonårsåldern och hade lämnat ridsporten och ponnytiden bakom sig.

”Ville inte tappa det” 

Emmelie som haft egna starthästar och ridit monté fick inte riktigt tiden att räcka till för tävlingsbiten. 

Men tillsammans med sin man, Johan Arneng, tidigare fotbollspelare och numera avelsansvarig på Stall Zet, startade de egen uppfödning.

Allt började med stoet Tuula Boko, som småningom skulle bli mamma till parets första klassiska vinnare, Face'Em. 

– Vi skaffade Tuula och hade henne som starthäst när vi träffades. Hon var väl ingen jättestjärna på tävlingsbanan men hade fin stam, så tänkte vi att vi skulle prova att betäcka henne. Sen fastnade vi för det. 

De födde upp enstaka hästar första åren, men antalet växte i takt med intresset. Men då Johan fick kontrakt med norska Tippeliga-klubben Aalesunds FK valde de att inackordera stona.   

– Vi ville inte tappa det utan fortsätta bygga på något. Vi visste ju att vi skulle flytta hem från Norge någon gång. 

När de flyttade hem återupptog de uppfödningsbiten själva – och sedan dess har de bara ökat. I dag har de tolv fölston, varv tre hemma på gården. 

Diskussionerna vid köksbordet

Hur kommer det sig att du fastnade för uppfödningsbiten?

– Det är så spännande! Jag och Johan har sjukt olika åsikter. Vi är jätteolika. Men ändå sitter vi och diskuterar mycket. Vi ser mycket travlopp, från USA och lite överallt. ”Lajven” står jämnt på köksbordet.  

– Jag tycker om någon häst och han gillar någon annan. Tillslut har man tjafsat klart och hittat någon som vi både tycker kan passa på något sto. 

Hon förklarar hur det sedan återstår att få stoet dräktigt, behålla dräktigheten och förhoppningsvis en smidig förlossning och ett friskt föl. 

– När vi sedan säljer hästarna vid ett års ålder fortsätter vi att följa dem från inkörning och förhoppningsvis fram till tävling. Då tänker man tillbaka när man stod vid köksbordet och hade en tanke om en blodslinje. Det är sjukt kul att följa.

Nu har de dessutom kommit till biten att börja avla på sina egna uppfödda ston som exempelvis Face’Em och Believe' Em.   

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travet de närmsta fem åren tror du?

 

– Jag tror verkligen att det viktigaste är hästägarna. Vi tappar alltid lite hästägare av naturlig väg. Men vi måste jobba underifrån med nya hästägare. Det är klart att arenor och saker runtomkring är viktigt men har vi inte hästägare så kan vi lägga ned allt.

 

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären? 

 

– Det är svårt att svara något annat än Face’Em. Hon har betytt jättemycket även om det grundade sig i Tuula Boko som var vår första häst och hörnstenen i allting. Face'Em var ju fantastisk och att vi fick vinna Oaks. Vi känna på det riktiga. Att vi fick köpa tillbaka henne och att hon nu har gett oss tre fina föl. Hon är också en otroligt klok häst som kan lära oss hur mycket som helst. Hon är grym.

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

 

– Det är faktiskt Oaks. Även om jag har Belivie in’em som går kvar här hemma. Henne har jag och Sandra (Svensson) kuskat runt med överallt. Hon vann några lopp och jag minns speciellt en kall vårkväll då hon vann sista loppet på Mantorp och vi var jättelyckliga. Det är ett härligt minne, men Oaks var något helt annat. Det var helt euforiskt.

– Peter (Norman) körde och tränade, hans sambo Jennie skötte om henne. När hon vann var alla där, barnen och kusinerna, alla våra närmaste var verkligen där. Det var glädjetårar på alla. Det vart så mäktigt. Yngsta sonen Mio har alltid sett upp till Peter, och han var klädd i hans dress, fast en mindre då. Det var bara jättehärligt.  

”Jag är passionsstyrd” 

Att Emmelie skulle driva flera olika projekt har inte alltid varit givet. 

– När jag träffade Johan jobbade jag på Telenor med inköp och statistik. Det var ju bra att jobba på ett storsatsande teleföretag. De satsade dessutom mycket på personalen och vi fick alla möjliga utbildningar.

– Men det var något som saknades. Johan spelade fotboll då och levde sin dröm. Jag tyckte att det var så orättvist att han varje morgon fick gå och göra det han brann för. Jag skulle gå till jobbet för att sitta i inköpsförhandlingar. Det var väl kul när man lyckades med bra affärer, men det saknades något. 

Emmelie och Johan har tillsammans sönerna Emil, Melker och Mio. 

År 2006 förlorade paret en av sina nyfödda tvillingsöner, Oscar. Den fruktansvärda tragedin gav Emmelie ytterligare insikter och perspektiv. 

– Vi fick tvillingar och de föddes redan i vecka 30. Vi har haft en lång och tuff historia med det. Efter det har jag känt extra mycket att jag inte klara motivera mig själv med att jobba med något som jag inte brinner för. 

”Vi tar inte ansvar för hästarna när de slutat tävla”  

Hennes projekt har utmärkt sig genom att varit innovativa med travsporten som kärna. Förutom auktionsverksamheten har hon tidigare suttit som Vd för Capital Genetics. 

Ett företag som erbjuder DNA-tester för att bedöma i vilken grad hästarna ”travar rent”, något som kan användas i riskbedömning i inköp av travhästar. 

Bolaget är nu sålt till Frankrike, där marknaden är som störst, men Emmelie har ett annat spännande projekt som är högst aktuellt. Tillsammans med några vänner har hon grundat Insamlingsstiftelsen Life After Racing. 

En stiftelse som ska underlätta för travhästar att få en meningsfull tillvaro efter sina tävlingskarriärer. 

– Jag som uppfödare har känt att man måste ju ta ansvar hela vägen för hästen. Men jag kan inte ta tillbaka alla hästar som jag föder upp, det går inte.

– Travsporten och spelet omsätter miljoner varje vecka men vi tar inte ansvar för hästarna när de slutat tävla. Det är en sak som har retat mig. Det måste ju finnas något efter tävlingskarriären. Travhästarna är ju dessutom ganska unga när de slutar tävla.

Ett nytt koncept för omskolning

Projektet har tagit fart ordenligt och stiftelsen har redan förmedlat travhästar till nya hem.

Nästa steg är nu att testa konceptet omskolningstall.

Tanken är att hästägare ska kunna betala en mindre summa än den vanliga träningsavgiften. Det medan man letar ett nytt hem till sin häst där de samtidigt får en grundutbildning.

– Jag upplever att de hästar som också är ridtränade är lättare att omplacera. Jag hoppas därför att detta ska kunna vara ett verktyg för alla hästägare att använda. Att ge hästen två till tre månaders grundutbildning för att få en bättre chans till en ny karriär och meningsfullt liv. 

Känner du någon gång att du som kvinna med många nya idéer stöter på motstånd ibland?  

– Inte så mycket längre, men jag har absolut gjort det tidigare. Exempelvis när jag jobbade på Solvalla. Jag jobbade där två år när vi precis hade flyttat hem från Norge. När man kom med någon idé där kunde folk sucka och påtala att de varit i branschen i 25 år. Då var det väldigt frustrerade.

Inspirerades i Holland  

Inför Elitloppet ett år sa dåvarande sportchefen Tore Fyrand att han ville ha en publikattraktion innan loppen började. 

Då fick Emmelie en idé, något som i dag är Travrondens årliga Speedrace. 

– Jag hade sett att de hade streetrace på gatorna i Holland. Jag tänkte att det hade varit så häftigt att ha ”speedrace” framför E-läktaren. Men jag visste att jag inte skulle få igenom det, säger hon och fortsätter:

– Då ordnade jag med sponsorer och allt innan. När jag presenterade förslaget så sa jag att jag hade en sponsor som ville lägga 100 000 kronor i prispengar. Att de inte skulle behöva lägga en enda krona. Då kunde de inte säga nej. 

”För travsporten i hela Europa...”

Att Emmelie har mycket vilja råder inte tvivel om. Nu ligger stort fokus på kvällen före SM-dagen.

– Det ska bli otroligt spännande med en ny Mixed Sale i Sverige. Vi har fått många anmälningar på ettåringar och fölston. Jag hoppas få in några spännande starthästar också under sommaren. Anmälan är öppen fram till 6 september. Jag har ett tajt samarbete med Jon Walter och gänget på Åby. De är väldigt nytänkande och roliga att jobba med. 

– Dessutom är den nya arenan helt fantastisk. Alla travbanor borde ta sig ett studiebesök där.

Och på ett sätt sluts cirkeln där. 

– De som hade den italienska auktionen ifjol ringde och frågade om de fick komma på studiebesök. Jag blev jätteglad. Även några franska arrangörer vill komma. Det är kul att man kan inspireras av varandra. Någonstans har jag inspirerats av dem och nu vill de inspireras av mig. Jag ser det som jättebra för helheten och travsporten i hela Europa.

Varje söndag möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsporten.