Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är för jäkligt – är så stora pengar”

Anders Hesselgren efter seger med Jasper LaneFoto: Lars Jakobsson / TR BILD
Anders Hesselgren skor Access ToomaFoto: Mia Törnberg / TR BILD

Anders Hesselgren, 54, gjorde sig känd med V75-favoriten Jasper Lane.

Hästen som mot alla odds lyckades ta sig in i eliten och tjäna miljoner. 

Men sådana hästar går inte att hitta längre, menar tränaren, som anser att travsporten är på väg åt fel håll: 

– Jag tror att många hästar går att rädda med rätt skoning.    

Hans läromästare var travpionjären och tränaren K-G Holgersson.

Den idérika Anders Hesselgren träffade ”Holger” av en slump i en matbutik och det var början på en lång vänskap och samarbete. Travlegendaren gick bort för drygt två år sedan men Anders minns honom väl som en ”ovärderlig mentor”. Tillsammans körde de in 100 ettåringar åt italienska storstallet Biasuzzi vid Gardasjön och experimenterade med alltifrån träningskoncept till hovbeslag. 

Det finns likheter de sinsemellan, båda var nytänkande och nådde framgång med sina koncept och filosofier, men bemöttes stundtals skeptiskt. 

Anders Hesselgrens ”tänk” har ännu inte accepterats. 

– Man känner sig som en ”Holger” ibland. Det är lite prestige bakom saker och ting och så är det fortfarande. Vi hade telefonkontakt i alla år och han drillade mig i körning och allt. Vi var inte alltid överens om skoningar och grejer, men vissa grejer har jag tänkt på i efterhand att han hade rätt i, säger Anders Hesselgren.   

”Brottats med utbrändhet”

Just nu bor Anders Hesselgren inne i Stockholm. 

Han har vigt nästintill hela sitt liv åt travsporten och varit verksam som hovslagare i stora delar. 

Nu berätta han att han har svårt att åka ut på jobb, det är långa köer ut till stallen i morgon- och kvällsrusning. Just nu letar han efter en ny plats att utgå ifrån som ger honom möjlighet att vara närmare hästarna igen. 

Men han menar också att det är självmant som han dragit sig undan.

– Jag har brottats med utbrändhet då och då men den känns faktiskt som helt bortblåst nu. Jag inser dock att jag inte är så stresstålig längre och måste vara på min vakt då jag blir närmast manisk och väldigt intensiv när jag tar på mig större uppdrag.

Hans kundkrets som hovslagare har genom åren bestått av några av landets största travtränare som Tommy Hanné, Stig H Johansson, Sören Nordin, Jim Frick, Torbjörn Jansson och Stefan Hultman. 

För drygt fem år sedan hade han även projektet ”Stall Andra Chansen” tillsammans med Halmstadtränaren Marcus Lindgren. 

Satsat allt på skadeprojektet 

Men senaste åren har han ägnat sig alltmer åt projektet ”Equine Orthopedic Systems” som ska förhindra skador och få tävlingshästar tillbaka till banan efter konvalescens. En av innovationerna är att man ska kunna gjuta en ortopedisk sula åt hästen för att optimera isättningen i marken. Han beskriver att han alltid har varit ”tio år för tidig” med sina idéer. 

Nu står han närmast på ruinens brant för att få ut sina visioner på marknaden. 

– Jag har hållit på att få det här projektet affärsmässigt men det går inte. Jag är inne på att göra det lite som ”Holger” och lära ut i stället. Han skrev böcker men jag funderar på att lägga ut lite på nätet och visa vad det är jag gör. Kanske starta en youtube-kanal. 

Grundpelaren i Anders Hesslegrens filosofi är inte så komplicerad, utan det handlar om ett träningstänk och en skoning som passar hästar som varit skadedrabbade. Särskilt de med gaffelbandskador. En skada som kan äventyra en tävlingshästs karriär rejält. 

Jasper Lane tillsammans med Jennifer TillmanFoto: JEANNIE KARLSSON/ TR BILD

Jasper Lane hade den skadan på två ben när han kom till Anders Hesselgren, hästen var i stort sett utdömd, men fick en andra chans på travbanan. 

Hästen hade gjort 19 starter i Tyskland gjorde sista starten där i maj 2007. Drygt tre år senare gjorde Jasper Lane comeback för Anders Hesselgren. 

Som elvaåring tog sig hästen till finalen av Olympiatravet och sprang in cirka två miljoner kronor. Förutom det blev han även en V75-favorit och Anders Hesselgren blev ett hett intervjuobjekt. 

– Han hade två gaffelbandsskador som såg ut som fotbollar. Han var knappt körbar när han kom. Det gick knappt att köra 1.40-tid med honom. 

Vad var det då som Anders Hesselgren gjorde?

Enligt hovslagaren gäller det att sko hästen med rätt vinkel så att kotan inte sviktar i stillastående läge så att därmed inte gaffelbanden inte belastas. Sedan ska man köra långsamt, riktigt långsamt under träningspassen. 

– Man ska träna så sakta som man kan köra, precis när du övergår från skritt till trav och så sitter du och nöter där. Det tar lika mycket som ett vanligt träningsjobb men då har du noll slitage på gaffelbandet.

Menar att branschen förändrats 

Han fick ofta kritik för att han startade hästen för ofta, men enligt Hesselgren så var det starterna som gjorde hästen bättre och starkare i sina ben. 

Vad betydde tiden med Jasper Lane för dig?

– Rent själsligt var det bland det roligaste jag varit med om. Däremot hände det något, jag tyckte att jag fick lite motstånd då, men det kan ju vara en inbillning också.

Att du fick motstånd under den tiden?

– Ja precis. Det kändes så. Det var inte riktigt samma som innan. Det var lättare att komma in i stallen innan jag började med det här projektet med skadade hästar, då tyckte jag att jag hade hur mycket jobb som helst. Sen djupdök det.  

Vad har du levt på de senaste åren? 

– Jag tjänar hyfsat när jag gör mina specialjobb men jag har inte kört någon heltid med skoning. Reima Kuisla (hästägare reds anm) skickade ned mig till USA för att sko en häst hos Lucas Wallin. Det är lite sånt jag gör, men det är klart att ekonomin inte är den bästa. Det är självvalt. Men nu går jag snart ned på molekylnivå i mina projekt så det är nog dags att köra i gång något. 

Anders Hesselgren har haft som störst framgång när han fått testa sina idéer fullt ut på travhästar, men nu menar han att det är svårt att ”komma över” fina hästar som är skadedrabbade. Det går inte att hitta en ”Jasper Lane” längre. 

– Branschen har förändrats så mycket sen dess också tycker jag. Det är en annan typ av hästägare nu. Stallarna jag jobbade med förut hade lite äldre hästar men det finns nästan inga kvar. Nu är det fokus på unghästbiten helt och hållet. Med de här typerna av hästägare som finns i dag så byter de ut hästarna hela tiden. Det finns ingen andrahandsmarknad. De där hästarna bara försvinner och så köper de nya, säger Anders Hesselgren och fortsätter: 

– Så det kanske inte är någon som är emot mig men de hästarna som jag jobbade med förut finns inte kvar längre. Det är för jäkligt. Det är så enorma pengar i unghästcirkusen. 

”Bara en konstgjord andning” 

Anders Hesselgren förstår inte vart de äldre hästarna tar vägen för av erfarenhet är det en sak som är säker, menar han: 

– Det är att i stort sett varenda häst försvinner i gaffelbandsskador, det är därför jag har använt det som mitt signum. Det hör av sig mycket hästägare, det har de alltid gjort, men jag kommer inte riktigt förbi tränarna. Och så köper de nya hästar i stället. 

Han menar också att skoningen blivit alltmer sekundär då många hästar tävlar barfota och därför går med felaktiga vinklar som sliter på senor och ligament. 

Enligt Hesselgren skulle man spara mycket på att lägga mer vikt på skoning – och slippa åka till veterinären. 

– Det här med att ledbehandla hästarna är bara en konstgjord andning. De flesta hästarna får tillbaka sina skador efter det. Man måste göra på det här sättet. 

”Fenomen som uppkommit”

Anders Hesselgren tycker att det är tråkigt att se så många fina hästar sållas bort då de inte håller för tävlandet högre upp i åldrarna. Han ställer sig frågande till om de stora pengarna i unghästloppen gynnar utvecklingen av travsporten och önskar att hästar skulle kunna få tävla på längre.

– Det är en otrolig utslagning. Jag kanske inte ska skylla så mycket på tränarna men det är ett system och fenomen som uppkommit. Jag tror att många hästar går att rädda med rätt skoning. Jag vet att jag kan göra det. Det måste till ett paradigmskifte. Man måste tänka annorlunda. 

Är det din dröm – att det skulle kunna gå mer åt det hållet?

– Ja, det är därför jag håller på. Från början hade jag tänkt tjäna lite pengar på det men det har jag tappat helt. Jag vill gå runt men då får jag hitta andra grejer. Jag vill sprida kunskap. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på att bevaka travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

 

– Hästarna måste komma ut på andrahandsmarknaden. Det kommer inte att finnas hästar kvar snart, de kommer bara att vara de här bästa som tävlar. Man måste tänka på att hålla hästarna friska så att de kan tävla längre. 

 

Vilken häst har betytt mest för dig? 

 

– Jag har jobbat med så himla mycket hästar. Men jag får väl säga Jasper Lane, jag fick belägg för en massa teorier jag hade då.  

 

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana? 

 

– Jag grät i tv när han tog sig vidare till Olympiatravets final, sen var Guldbjörken jävligt häftig. Det är två andraplatser men det var ändå jäkligt stort.